Låtsaskärlek?

Via Bruno blir jag tipsad om svenska soulduon Joakim och Joel. Blir helt glad av att lyssna! Speciellt på låten "Mer av dig". Man blir inte så lite sugen på lycklig kärlek vill jag lova. Men inte på ett sådär jobbigt deppigt sätt. Inte så många som lyckas med det... kanske är det för att kärleken de sjunger om är på låtsas? Och då blir det ju genast lite mer igenkänningsfaktor på det hela :) Men det hela bygger ju ändå på att man tror att denna låtsasgrej ändå skulle kunna bli verklighet. (btw, jag har ingen naiv bild om att det alltid är rosa skimmer etc. så det behöver ni inte bli oroade för :))

Lyssna du också!

Fredagssmåttochgott

1. Anna Järvinen har släppt ny skiva som jag nog bestämt måste gå och köpa idag. Hennes förra skiva var en vanligt förekommande följeslagare i mina lurar förra sommaren. Skivan recenseras idag och på Myspace kan du bland annat lyssna in nya "äppelöga". Annars kan man ju alltid lyssna på underbara "För varje hjärtslag" som Anna gör med Annika Norlin. (Orginalet med Robyn och Kleerup är ju inte direkt fy skam det heller om man säger så...)

Vad skulle man göra utan all bra musik?

Ser att Anna Järvinen spelar i Stockholm 24 april... passar ju bra med tanke på att jag efterlyst konserter att gå på. Men denna dag helg ska jag faktiskt åka på Retreat så jag får helt enkelt hoppas på andra chanser framöver.

2. Fredag-Lördag ska jag tillbringa på EFK-ungs Efterföljelsehelg. Ser verkligen fram emot det. Lär återkomma. Nu ska jag bara bestämma vilka seminarier jag ska gå på...

3. Ulf Ekman och Sten-Gunnar Hedin skriver om nykterhet i Dagen idag. Den som är förvånad över att jag håller med kan ju hojta ;). Är glad att de inte faller i den fällan jag ofta tycker att resonemang i denna fråga gjort, att det handlar om en alkoholfri kyrkobyggnad eller att den organiserade verksamheten ska vara alkoholfri. Här betonas istället det personliga ansvaret. Det är bra om ledare är föredömen men var och en bör fråga sig vad man tycker. Jag har tidigare skrivit om kyrkan och alkoholen här utifrån tanken att kyrkan faktiskt är dess lemmar.

Åh, vad kul med en av varje!?

Jag har ju glädjen att ha inte mindre än 4 syskonbarn. Sedan det senaste underverket Jack föddes för en vecka sen vet jag inte hur många som sagt:

"Åh, vad kul att det blev en kille! Då har de ju en av varje". (Jack har en storasyster.)

Nu är jag ju inte så illvillig att jag inte tror att de hade tyckt att det hade varit kul även om det hade blivit en tjej. Men ändå. Så måste väl uttalandet innebära att det iallafall är ännu roligare nu när det faktiskt blev en kille.

Och jag förstår inte varför. Är det inte att man får barn och att det (förhoppningsvis) mår bra som är grejen?

2 år

Igår när jag satt och drack kaffe med min hemförsamling (fast vi samlas inte i hemmen :)) så slog det mig: det är precis två år sen jag flyttade till Stockholm. Som jag lämnade Göteborg. Kom ut till min kusins lägenhet i Mörby Centrum just 25 mars och började sedan jobba 26 mars. Efter två dagar hade jag dessutom köpt lägenhet. Omtumlande. Det där fick mig att börja reflektera. Kan inte bestämma mig för om det känns nyss eller längesen. Men att jag på det hela taget är väldigt tacksam för det råder det väl ingen tvekan om. Det är klart att jag ibland saknar Göteborg riktigt, riktigt mycket. I princip aldrig staden. Men människor. Det bästa från Göteborg har jag ju kvar i mitt liv även om det blir i för små doser, nämligen mina fina vänner. I vår eller senast i sommar blir det flera Göteborgs-besök!

Måndag

Idag konstaterar jag bland annat:

- att jag har träffat senaste tillskottet till familjen Forssmed. Jack. Otroligt söt och go (helt objektivt alltså) och det känns grymt att man kommer få lära känna honom (och förhoppningsvis påverka honom när det gäller ett och annat :)).

- att det är fantastiskt att ha familj här i Stockholm. Då pratar jag inte bara om min fantastiska biologiska utan också om min församling. Det är fantastiskt att inte bara "tycka" att det borde vara så utan uppleva att det faktiskt är så (även om mycket ännu kan ske och förbättras som förstärker detta!) I en serie av 4 har det nu predikats utifrån församlingens vision. En hel del inspiration hämtas från John Burkes bok "No perfect people allowed". (Jag har för övrigt precis kommit in ordentligt i läsningen av den) Gårdagens predikan handlade om brustenhet och ensamhet. Den tog bland annat upp det omöjliga i att bära varandras bördor (Matt 11:28) om vi inte är öppna med våra sår och vår brustenhet - hur ska detta då gå till? Vi talade också om detta att församlingen ska vara som en familj och vad Jesus egentligen menar i sitt tal om biologiska vs trosmässiga syskon i Markus 7:10. Blodsband kan ta alltför stor plats och vi kan i vår "frikyrkliga smårborgerlighet" glömma detta perspektiv. Men det är inte bara biologiska familjer som kan bli det utan även tajta grupperingar! Om någon inte läst Roland Spjuths artikel i NOD nr 4 så GÖR det. Här kan du ladda ner numret.

Dock innebär detta självklart inte att vi inte ska ta hand om vår biologiska familj, men församlingen är kallad att vara just en familj. Oavsett om det inom eller utom denna finns fungerande biologiska familjer (som givetvis INTE per definition behöver vara exkluderande!)

- att jag känner mig helt uppgiven när det gäller alkohol. Jag skulle verkligen behöva få höra något hoppfullt på detta område. Jag får helt enkelt ringa Junan sen så jag får lite medhåll. Ibland hör jag att antalet nykterister ökar men så upplever jag det verkligen inte. Eller så är det så att de minskar i frikyrkan men ökar i övrigt?

- att jag blir väldigt röd i ansiktet av måndagarnas innebandybataljer. En kvinna frågade mig i omklädningsrummet "jaha, finns det solarium här"? "Gör det?" sa jag? "jamen, du har väl solat, du är så röd i ansiktet". haha :=)

- Vissa skivor håller för extremt många lyssningar. En sådan är definitivt Shreyl Crows "The globe session". Lyssna exempelvis på "My favourite misstake".

Jonathan i fredags

Var på konsert på Debaser Medis i fredags. Jag gillar Debaser generellt och Debaser Slussen i synnerhet (för det är litet). Dock kan jag konstatera att får jag inte lyssna till en god konsert eller dansa, ja då tycker jag det är tämligen meningslöst att hänga på sådana här ställen. För det går ju inte att prata. (känner mig nästan lite gaggig som tycker så här).

I fredags var det dock konsert på programmet och det blev verkligen en riktigt bra stund. Jonathan Johansson och hans musiker körde låtarna från senaste skivan med minimalt mellansnack däremellan. Kan nog inte avgöra vad som var bäst, gillar hela skivan, men en önskan om Guds välsignelse och Psalm Noll Noll på det var en otroligt fin stund...

De hade självklart gott kunnat spela betydligt mer utan att det hade blivit tråkigt, det bjöds på väldigt få (egentligen bara någon?) gammal låt men jag gillar verkligen inställningen att "jag kommer säkert ha tråkigt om ett halvår så dte gäller att passa på nu".

Dessutom var konserten gratis, jag hade grymt sällskap och var mätt i magen.

Mer sådana här konserter för mig, ja tack.

Är lite halvt stressad över att jag egentligen inte har någon enda konsert inplanerad. Dags att ge sig ut på nät-jakt.

Påven, underbara Clara och kondomer.

De senaste dagarna har rubrikerna om Påven varit många. I Sverige tycks det vara närmast en självklarhet att påven ska avfärdas när han pratar om sex. Det är som att vi (pk-svenskar) liksom inte klarar av något annat.

Idag skriver den kända bloggerskan Clara Lidström (Underbara Clara) i GT under rubriken "Sex farligare än någonsin".

"Svaret på oönskade tonårsgraviditeter och könssjukdomar i Sverige stavas enligt RFSU gratis preventivmedel för alla under 25 år. Man vill gärna tro att oönskade graviditeter och könssjukdomar skulle minska om preventivmedel var kostnadsfritt. Men faktum är att gratis kondomer funnits på ungdomsmottagningar länge. Men det verkar inte hjälpa. Vad spelar gratis gummi för roll, om man inte är nog trygg med sin sexpartner för att våga be att det ska användas? Hur skyddar gratis p-piller den som vid ett one night stand inte använder kondom och blir smittad med hiv?"

Modigt Clara säger jag!

Hon skriver främst om den svenska kontexten och om vi koncentrerar oss på just den har jag svårt att göra något annat än hålla med. Vi måste vara rädda om oss själva och varandra. Oavsett tidigare erfarenheter.

Sen finns det andra ting som spelar in och som gör att ett kondomförbud enligt mig verkligen inte skulle vara önskvärt. För mig är verkligen inte preventivmedel generellt av ondo (även om jag inte tycker att de som har en annan åsikt är idioter vilket verkar vara väldigt utbrett...) Men att ett kondomförbund inte skulle vara önskvärt är en annan sak än att fler kondomer löser alla problemen. Det finns exempelvis situationer och platser där kvinnor inte har några som helst rättigheter att säga nej till sex, även där hon vet att partnern varit otrogen. Världen är inte jämställd you know. Då (och ofta annars) är det naturligtvis bra att det finns kondomer. Men det löser inte allt. Långt därifrån.

Mer trohet, omtanke, jämställdhet och eftertanke vore sannerligen behövligt på detta område.

Btw...

...så har jag änligen avslutat något som jag i mitt hjärta och hjärna avslutat för länge sen: mitt medlemsskap i KDU.

Sorgeprocessen har jag tagit tidigare. Över att ha lagt typ "halva min ungdom" på att kämpa för det jag trodde på. Som jag fortfarande tror på. Men av det KDU jag en gång gick med i finns inte mycket kvar. Det har smärtat mig mycket. Det finns positiva stråk kvar. Enskilda personer och distrikt som orkar kämpa. Jag önskar er all lycka till.

Med lite distans till all energi man ägnat åt allt detta så kan jag se hur mycket jag lärt mig genom KDU. Har fått massor av vänner. Lärt mig mycket om politik och organisation. Blivit lite av en stadgeexpert. Fått göra resor och träffat riktiga hjältar som kämpar för demokrati. Tyvärr har jag också lärt mig mycket om mindre trevliga ting. Som svek. Men som sagt. Det är egentligen avslutat sen länge, men det hann ändå bli över tio år som medlem. Tack och Hej.

Faster igen

I dag har jag blivit faster igen! Glädje! Har nu 4 syskonbarn. Lilly, Vera, Charlie och nu det senaste tillskottet Jack Forssmed. Ser fram emot att träffa honom på riktigt framöver. Grattis till mig men framförallt grattis till hans föräldrar och syster.

Kul eller tragiskt

Håller lite koll på mina besökare på bloggen och kan konstatera att två av de absolut vanligaste sätten som folk kommer hit på är att de sökt på "erotikmässa" eller typ "lagligt att odla Cannabis".

Kan inte bestämma mig för om det är kul eller tragiskt.

Men förhoppningsvis stannar de och läser lite Jullan-propaganda :)

Dagens goda nyhet

Snart kommer nytt album med Keith Urban. På Facebook släpps varje dag en ny låt för lyssning. Men även här kan du få några smakprov. Kiss a girl. I´m in. Hit the ground running.

Keith är ju grymt smörig. Men för det mesta väldigt bra. Man blir liksom glad och det är inte det sämsta.

Lär återkomma med en recension av skivan när jag fått tag i den...

Min favvolåt med Keith som håller efter många, många lyssningar är "I wanna love somebody like you"

Byta kön för en dag

Häromdagen på lunchen diskuterade jag och några av mina kollegor skillnaden i hur unga killar och tjejer pressas samt vilka fördelar det har att tillhöra ett visst kön. En fråga det finns mängder av vinklar på. Min kollega ställde frågan till slut: Vad skulle ni göra om ni i en månad fick byta kön?

Någon svarade att han skulle passa på att ägna sig mer åt sitt utseende och få göra sig i ordning i en timme utan att det skulle betraktas som märkligt. Mitt svar efter någon minuts tankeverksamhet var att jag bland annat skulle tala om jämställdhet (i kyrkan) och se hur reaktionerna skulle bli och om jag skulle bli bemött på ett annorlunda sätt. I say no more.



---
Vad skulle du göra?

Angenämt Tyresö

Tillbringade söndagskvällen med att ta bussen ut till Tyresö och Pingstkyrkan där. Gillar när man får en anledning att besöka ställen man annars knappast skulle åka till (krävs liksom ett ärende för att ta sig ur de vanliga stråken)

Konsert med Michael Johnson stod på programmet. Han var som vanligt helt grym. Därtill spelade han med helt grymma musiker. Extra stort plus för Steelguitarr. Dessutom var Bengt Johansson "support-act". Väldigt bra som vanligt.

Mycket trevligt folk på plats. Men var ändå lite förvånad över att inte fler hade hittat dit.

Om du ännu inte upptäckt dessa låtskrivare, musiker och sångare kan jag bara rekommendera dig att göra det.

Arlanda ett undantag?

Låt oss verkligen hoppas på det!


Utövade lite konsumentmakt i morse och mailade McDonalds och skrev vad jag tyckte om deras beslut att sälja alkohol på sin Arlanda-restaurang. Fick svar nästan direkt vilket naturligtvis är bra men... tycker det faller platt. Vi får dock hoppas att de åtminstone står fast vid att Arlanda är ett undantag. Men de borde fortfarande strunta i undantaget och ge upp dessa idiotiska planer! Om du tycker som jag och inte redan mailat så gör det du också!

mcsvar@se.mcd.com

Hej Julia,

Tack för ditt mail.
McDonald’s på Sky City på Arlanda skiljer sig mycket från alla andra McDonald’s-restauranger i Sverige. Arlanda är en internationell miljö med nästan uteslutande vuxna gäster. Betydligt färre unga eller barnfamiljer besöker restaurangen. Man delar dessutom matsal med två andra matställen som båda serverar alkohol, som enda McDonald’s-restaurang i Sverige har man därför sökt tillstånd att få servera starköl till sina gäster. McDonald’s är en restaurang för alla åldrar och många av våra gäster är barnfamiljer. Därför är vi inte intresserade av att servera alkohol. Vi har inga avsikter att sälja alkohol på våra restauranger. Restaurangen på Arlandas är ett undantag.

och så en sång.

Whiskey Lullaby med Brad Paisley och Alison Krauss. Få låtar är mer sorgliga. Eller bättre.

Vilken bok har betytt mest för dig?

Senaste dagarna har jag gått och tänkt på vilka böcker som hittills betytt mest för mig. Som kanske ändrat mitt sätt att tänka. Eller fått mig att byta åsikt. Eller bekräftat något jag burit omkring på men som jag kanske inte förmått sätta ord på. Eller som gett mig mer kött på benen kring något jag av olika skäl tycker är viktigt.

Det finns flera böcker som funnits med i perioder. Som återkommit. Sannolikt finns det också många som påverkat en mer än man tror. Skulle kunna räkna upp flera böcker bara från de senaste åren. Men nu nöjer jag mig med en.

Som jag inte för ett ögonblick tvivlar att nämna som oerhört viktig för mig. Why not women? av Loren Cunningham och David Joel Hamilton. (Författarna har UMU/YWAM-kopplingar för den som kanske känner igen namnen utan att kunna placera.)

Tänkte på hur spännande det skulle vara att fråga alla sina vänner (och bloggläsare!) denna fråga. (och man får inte svara bibeln :=)) Kanske att du liksom jag tycker att det är för svårt att värdera vilken som betytt allra mest för en men nöj dig då med att konstatera att den betytt mycket.

Vill någon berätta skulle jag tycka att det vore fantastiskt kul! (Kan ju hända att några hamnar på "måste-läsa-listan":))

Lite McLaren

Har nu äntligen läst en hel bok av Brian McLaren. (sådär x antal år efter... men man måste inte vara uppdaterad hela tiden försöker jag intala mig). Har en gång tidigare börjat läsa i "Generös radikalitet" men av någon anledning blev jag inte klar. Nåväl, har alltså läst boken "Kristen på nytt sätt".

Flera har frågat mig vad jag tycker om McLarens tankar. (För ungefär ett år sen var jag på Regent (en skola) i Kanada och lyssnade till en paneldiskussion utifrån hans bok "Everything must change".) Det tråkiga svaret är att jag nog skulle vilja läsa några fler böcker innan jag riktigt uttalar mig. Jag processar så mycket kring kyrkan i min hjärna just nu så jag vet liksom inte vart jag ska göra av alla tanketrådar...

Men utifrån denna bok kan jag ändå säga några saker.

1. Det är en mycket lättläst bok om ändå på flera sätt svåra saker. Känns liksom inte tungt att avsluta dagen med ett par kapitel. Har nog aldrig läst om kyrkans stora utmaningar på ett så lättfattligt sätt utan att det för den skull blir trivialt.

2. Hade jag läst boken när den var ny hade den antagligen rört upp mer tankar hos mig. Väldigt mycket av tankegodset (speciellt rörande Guds rike) förs ju fram av andra på olika håll: i predikningar, artiklar och inte minst på bloggar. Fler än McLaren har tänkt i liknande banor och hans tankar har ju också spridits på olika sätt. Så att det inte var så mycket "nyheter" är allt annat än onaturligt.


3. Någon gång tycker jag ändå att det blir liksom lite väl förutsägbart och "säga-emot-för-sakens-skull". (vet inte om någon av er som läser detta förstår vad jag menar). Men det finns säkert en poäng i att författaren vill provocera. Det finns säkert många som blir just provocerade även om jag själv inte riktigt tillhörde den skaran. (Förutom ett par gånger kanske :)) Vet att det är typiskt mig att använda just följande exempel men jag kan ändå inte låta bli: att liksom lägga in ett stycke om pastorn som dricker alkohol. woho. Ovanligt liksom. Övergången från modernt till postmodernt samhälle tycks knappast ha inneburit mindre problem på grund av alkoholen. (kan visst typ inte skriva ett inlägg på bloggen utan att nämna alkohol...)

4. Gillar speciellt läsning av avsnitten om bibeln och bibeltolkning samt tankar om vad ens uppdrag som kristen egentligen är. Generellt känns det befriande och utmanande att se sig själv som del av ett större sammanhang. Allt hänger inte på mig som individ eller dig som individ men som en del av något större har jag en uppgift. Det är så lätt att - på grund av prestationskrav eller att man förstorar sin roll i människors vandring med Gud - få kramp. För att man kanske inte ser resultaten. Iaf inte på de sätt man vill eller hade väntat sig. Risken finns att detta leder till att man inte gör något för att man blir nedtyngd av det. Tror vi alla varit där. Boken fungerar uppmuntrande ur en sådan synvinkel!

5. Ett citat från boken jag särskilt gillar:

"Kristus tänkte att hans "utvalda" också skulle bli hans "utsända". Han utbildade dem han hade kallat att följa honom. De blev hans lärlingar, och avsikten var att de skulle kunna skickas ut med det uppdrag han också själv hade: att predika de goda nyheterna. Tänker vi så om kyrkan värvar vi inte människor för att de ska handla våra produkter eller konsumera våra olika religiösa program, vi värvar dem för att få medarbetare till vårt uppdrag. Kyrkans uppgift är inte att tillfredställa de troendes konsumentbehov. Kyrkans uppgift är att utrusta och mobilisera män och kvinnor till Guds uppdrag: sändningen ut i världen."

(Värva känns för övrigt som ett väldigt (onödigt?) negativt laddat ord i vår kontext.)

Sammantaget: Boken gav mersmak men ledde inte till vare sig riktigt så mycket provokation eller aha-upplevelser som jag hade väntat. Men det är sällan saker blir som man tror... Om jag ska läsa en till McLaren bok, vilken ska jag välja?

Ge er!

Via bloggen I rörelse nås jag av nyheten att McDonalds på Arlanda vill servera alkohol. Av konkurrensskäl. Det har tydligen varit flera turer kring det hela där kommunen första sade nej men sen sade kammarrätten ja.

Franschicetagaren menar att det är en "utpräglad vuxenmiljö".

Ursäkta. Mycket kan man säga om McDonalds men detta...?

Måste vi ha alkohol överallt? Måste det vara alkohol i "bubblet" för att det ska vara festligt? Måste den som inte dricker förklara sig (det finns ju typ 100 motiveringar men ska man ens behöva ta till dem), Måste alla som en gång klarat sig alldeles utmärkt utan alkohol börja dricka?

Måste människor till och med ha alkohol när de äter på McDonalds?

Nej det måste de inte.

Annorlunda livsstil och lite motstånd någon?

(Deta hela påminner mig lite om debatten kring huruvida det skulle serveras alkohol inne på den nya bion i Göteborg. Det hela hände på den gamla goda tiden när jag var med och beslutade om alla Göteborgs alkoholtillstånd. I detta fall reserverade jag mig mot beslutet (ihop med några sossar om jag minns rätt) då jag verkligen vill hävda att bi är en barn-ungdomsmiljö och ska så kunna förbli. Jag tycker fortfarande inte att de när de står i entrén till bion ska vara omringade av människor bakom stora glasväggar som pimplar. Skippa det helt eller gör det åtminstone någon annanstans är mitt budskap till dem.)

De tycker som jag!!!

Ibland är det bara så gött när man tycker lika. (även om jag vet att det inte är så utvecklande, kan bli inåtvänt, likriktat bla bla bla). Tidningen IKON 1931 har en egen panel som på onsdagar tycker till om tre olika ämnen. Jag diggar tidningen IKON (även om jag tyckte förra numret var ett av de sämre med sitt singel-tema. (dissar inte temat men jag hade höga förväntningar och inser att man ju inte alltid kan få dem infriade..))

Nåväl, Onsdagspanelen brukar spreta litegrann vilket är bra. Ibland blir jag tom lite uppretad. Men har nog aldrig sett dem vara så överens som denna vecka... och tur då att de tycker så bra saker. (dvs lika som mig). Det är skönt med medhåll. Gäller generellt att ta tillvara på de tillfällen när det är så...

och så två små tips

1. Lydia, min vän som jag faktiskt lärt känna via våra respektive bloggar (och som jag sedan dess träffar och pratar av mig med då och då!) ger idag ett mycket tänkvärt citat om Guds rike på bloggen Plastjesus & jag.

2. Sarah Mclachlan "I will remember you". Sorglig men ack så bra. Och om jag minns rätt var den med i något väldigt sorgligt avsnitt av Dawsons Creek för lääänge sen. Älskar att återupptäcka artister man lyssnat på tidigare. Framförallt blir jag ofta nöjd med att jag haft så sjukt bra musiksmak genom alla (okej så gammal är jag inte) år.

Favorit i repris

Jag älskar Christine Falkenlands psalm "Brustet Halleluja". 12 februari 2007 skrev jag om att jag om jag hade varit lite konstnärlig hade gjort en tavla och satt upp den på min vägg.

När jag lämnade Göteborg fick jag världens finaste tavla med just denna psalm, gjord av min granne och vän Lina. (hon läser ju min blogg och kunde därför dra slutsatsen om vad jag verkligen skulle uppskatta :)) Så nu sitter den där. På min vägg.



Brustet Halleluja

När jag känner världens nöd
och ser lidande och död.
När mitt liv jag ej förstår
och det gåtfulla består.

Då kommer jag till dig ändå
vart ska jag väl annars gå
med mitt brustna halleluja,
hör mitt brustna halleluja.

När en frestelse får makt
och jag visar dig förakt.
När jag bryter dina bud
och min skuld är tung, O Gud.

Då kommer jag till dig ändå
vart ska jag väl annars gå
med mitt brustna halleluja,
hör mitt brustna halleluja.

När jag vänder mig från tro
och så känner tvivel gro.
När jag inte orkar be
om det under du vill ge.

Då kommer jag till dig ändå
vart ska jag väl annars gå
med mitt brustna halleluja,
hör mitt brustna halleluja.

Lycka...

...är att komma hem och finna att Michael Johnsons nya skiva kommit med posten. Nu behöver han ju definitivt inte övertyga mig om att han är bra, det tycker jag ju redan men efter några första lyssningar verkar det som att denna skiva är mycket bra - den också!

15 mars (söndag kväll) spelar Michael ihop med Bengt Johansson i Tyresö Pingstkyrka. Det kommer jag inte missa (om Herren dröjer och vi får leva :)).

Lite update

* Har bytt kontor. Sitter nu några rum från det förra. I princip allt är sämre. Men jag överlever såklart. 100% i-lands/småborgerligt problem.

* Det är så skönt när man slutar med saker och prioriterar annat. Inte bara för att man borde (vi som är både pliktmänniskor och lider av lite duktig-flicka-syndrom halkar lätt i fällan att det bara blir borden) utan för att man vill. Jag tänker på hur jag inte längre ens är det minsta frestad av att läsa vissa saker utan bara suger i mig annat. (jämför paniken efter skrämselpredikningar om diverse ting jämfört med insikten hur man bara inte orkar läsa skiten för att det är just skit och påverkar en negativt.) Eller hur mycket mindre jag kollar på TV nu jämfört med för några år sedan. (fast ibland är det för gött att slå sig ner och kolla på något program man gillar). Till förmån för samtal, matlagning och böcker. Det är fint.

* Läser just nu McLarens "Kristen på nytt sätt". Äntligen. Har gjort försök tidigare och också fått tips om i vilken ände jag borde börja. Om allt går som jag planerat blir jag klar ikväll eller senast imorgon. Återkommer då. Har en liten idé om att sedan efter detta läsa de böcker i min bokhylla som inte är färdiglästa. En efter en. Men inser att jag nog då halkar in i borde-fällan lite för mycket... Högst på önske-läs-listan finns annars Rob Bells "Elvis som Hötorgskonst" och John Burkes "Kom som du är". Om någon av mina Stockholmsvänner har dessa böcker och kan tänka sig ett utlån blir jag grymt glad. Annars får det bli ett köp helt enkelt.

* Jag vill verkligen inte vara dömande. Men det är så sjukt lätt att hamna där. Att jag blir irriterad på folk som inte tycker som jag eller som gör grejer jag bara inte för mitt liv kan begripa mig på. och liksom dömer. Samtidigt vill man ju påverka och jag tycker verkligen inte att alla val är "lika bra" samtidigt som jag naturligtvis inte tror att jag själv alltid kommer till rätt slutsatser (samtidigt är det klart att jag tror på det jag tycker, annars ändrar jag ju mig även om det är svårt att erkänna det ibland). Hur göra?

* Jag tränar nästan uteslutande på morgonen. Men ibland kommer jag bara inte ur sängen och då får det bli träning på eftermiddagen istället. Det är märkligt hur stämningen i gymmet är som natt och dag (och då menar jag då i bubbel bemärkelse). Varför tränar alla spännisar (fördomsfull igen!) på eftermiddagar och kvällar men aldrig på mornar? Undrar om detta är ett generellt mönster eller begränsat till min lilla bubbla...

Jag är så dålig...

...på att uppdatera här. Men det kommer.

Tills dess kan du roa dig med att läsa exempel på nya ord som kommit med i SAOL. Via jobbet får jag ibland språkuppdateringar som jag brukar försöka lägga på minnet vilket faktiskt är rätt kul. Språket utvecklas ju ständigt men jag måste erkänna att det faktum att vissa av dess ord fått liksom officiell status ändå gör mig lite skeptisk...