Lite McLaren

Har nu äntligen läst en hel bok av Brian McLaren. (sådär x antal år efter... men man måste inte vara uppdaterad hela tiden försöker jag intala mig). Har en gång tidigare börjat läsa i "Generös radikalitet" men av någon anledning blev jag inte klar. Nåväl, har alltså läst boken "Kristen på nytt sätt".

Flera har frågat mig vad jag tycker om McLarens tankar. (För ungefär ett år sen var jag på Regent (en skola) i Kanada och lyssnade till en paneldiskussion utifrån hans bok "Everything must change".) Det tråkiga svaret är att jag nog skulle vilja läsa några fler böcker innan jag riktigt uttalar mig. Jag processar så mycket kring kyrkan i min hjärna just nu så jag vet liksom inte vart jag ska göra av alla tanketrådar...

Men utifrån denna bok kan jag ändå säga några saker.

1. Det är en mycket lättläst bok om ändå på flera sätt svåra saker. Känns liksom inte tungt att avsluta dagen med ett par kapitel. Har nog aldrig läst om kyrkans stora utmaningar på ett så lättfattligt sätt utan att det för den skull blir trivialt.

2. Hade jag läst boken när den var ny hade den antagligen rört upp mer tankar hos mig. Väldigt mycket av tankegodset (speciellt rörande Guds rike) förs ju fram av andra på olika håll: i predikningar, artiklar och inte minst på bloggar. Fler än McLaren har tänkt i liknande banor och hans tankar har ju också spridits på olika sätt. Så att det inte var så mycket "nyheter" är allt annat än onaturligt.


3. Någon gång tycker jag ändå att det blir liksom lite väl förutsägbart och "säga-emot-för-sakens-skull". (vet inte om någon av er som läser detta förstår vad jag menar). Men det finns säkert en poäng i att författaren vill provocera. Det finns säkert många som blir just provocerade även om jag själv inte riktigt tillhörde den skaran. (Förutom ett par gånger kanske :)) Vet att det är typiskt mig att använda just följande exempel men jag kan ändå inte låta bli: att liksom lägga in ett stycke om pastorn som dricker alkohol. woho. Ovanligt liksom. Övergången från modernt till postmodernt samhälle tycks knappast ha inneburit mindre problem på grund av alkoholen. (kan visst typ inte skriva ett inlägg på bloggen utan att nämna alkohol...)

4. Gillar speciellt läsning av avsnitten om bibeln och bibeltolkning samt tankar om vad ens uppdrag som kristen egentligen är. Generellt känns det befriande och utmanande att se sig själv som del av ett större sammanhang. Allt hänger inte på mig som individ eller dig som individ men som en del av något större har jag en uppgift. Det är så lätt att - på grund av prestationskrav eller att man förstorar sin roll i människors vandring med Gud - få kramp. För att man kanske inte ser resultaten. Iaf inte på de sätt man vill eller hade väntat sig. Risken finns att detta leder till att man inte gör något för att man blir nedtyngd av det. Tror vi alla varit där. Boken fungerar uppmuntrande ur en sådan synvinkel!

5. Ett citat från boken jag särskilt gillar:

"Kristus tänkte att hans "utvalda" också skulle bli hans "utsända". Han utbildade dem han hade kallat att följa honom. De blev hans lärlingar, och avsikten var att de skulle kunna skickas ut med det uppdrag han också själv hade: att predika de goda nyheterna. Tänker vi så om kyrkan värvar vi inte människor för att de ska handla våra produkter eller konsumera våra olika religiösa program, vi värvar dem för att få medarbetare till vårt uppdrag. Kyrkans uppgift är inte att tillfredställa de troendes konsumentbehov. Kyrkans uppgift är att utrusta och mobilisera män och kvinnor till Guds uppdrag: sändningen ut i världen."

(Värva känns för övrigt som ett väldigt (onödigt?) negativt laddat ord i vår kontext.)

Sammantaget: Boken gav mersmak men ledde inte till vare sig riktigt så mycket provokation eller aha-upplevelser som jag hade väntat. Men det är sällan saker blir som man tror... Om jag ska läsa en till McLaren bok, vilken ska jag välja?