Toa-papper

På väg hem från storhandlingen stod jag där på spårvagnen med ett 8-pack Eldorade toa-papper i näven och tänkte på Isa och hennes inlägg om inköpandet av just toa-papper. Kände efter om jag kände mig generad men nej, inga sådana känslor infann sig :)

Vuxen-bråk

Barn bråk eller familjebråk för den delen kan väl vara okej och kännas rätt naturliga, iaf om de är relativt städade, tysta och fort övergående. Men bråk mellan vuxna människor som inte känner varandra måste väl vara ungefär det mest pinsamma man kan tänka sig. Idag på Hemköp i centrala Göteborg bevittnar jag ett sådant som aldrig ville ta slut. En kvinna börjar skrika åt en man som enligt henne hade ställt sig för nära henne i kön till kassan. "Man håller minst en meter". Hon skrek och skrek och kallade det trakasserier och gick sedan över på att skrika åt den stackars kassörskan att hon skulle säga åt mannen. Det hela pågick i över 5 minuter och ekade bland resten av kassorna (ingen vågade välja just den kassan). När kvinnan äntligen gav sig iväg skrek mannen efter henne "Ta dig i röven" varpå det hela avslutades med ett "Det där är också kriminellt" från kvinnan. Också syftade på det där med att inte hålla en meters avstånd. Gaah vad pinsamt det var.

Tillbaka

Så... då var man tillbaka i Göteborg, på jobbet och vid bloggen. Har många gånger under min tre veckors frånvaro tänkt att "det där ska jag blogga om". Dessa saker är självklart som bortblåsta nu när jag faktiskt har tillfälle... Men det lär ju dyka upp nya saker.
Min semester har varit otroligt bra. Var många år sen jag hade en helt ledig vecka - utan någon sketen uppsats att ha ångest över- men tre hela veckor var verkligen vad jag behövde.
Möten och vänner på Hönö, Öland med mor och far, umgänge med kompisar hemifrån i Huskvarna, Visingsö runt på cykel och sen Öland med hela kära familjen. Perfekt.

Semester

Nu lär det bli tyst här under resten av juli. Kanske att det blir något litet avbrott om jag råkar se en uppkoppling någonstans. Kommer dock mestadels utan sådant. Är nog väldigt bra för mig. Min tre veckor långa semester kommer bestå av mycket Öland, lite Huskvarna och en liten semester till okänd destination med HC. Tips mottages. Men först så blir det Hönö ett par dagar. hej då bloggen. Vi ses i Augusti.

Lantisvarning (igen)

Tack vare Matilda uppmuntrande ord och sällskap tog jag mig under eftermiddagen till Siba. Skulle införskaffa ett styck head-set till telefon eftersom jag äntligen kommit på att akta mig för strålning. På vägen dit berättade jag historien för Matilda om vilken lantis-varning det var på mig när jag handlade mobil.

På plats på siba fick jag först fråga efter platsen för head-seten. Blev helt nervös av att uttala ordet, det var ju trots allt med engelsk touch. Ställde mig och kollade in produkterna, vilket ska man välja?
En trendig expedit uppenbarar sig och jag säger "jag vill ha ett head-set". Som att jag nyss lärt mig vad det är, några år efter alla andra. Killen säger "Vilken lur?" Vadå vilken lur tänker jag, jag står ju framför Nokia hyllan. "Nokia" säger jag. "Så långt är jag med" sägen han lite lagom nonchalant. Jag känner att jag börjar svettas och titta ner. Aha, han vill veta vilken telefon jag har. "det vet jag inte" hör jag mig själv säga. "Men jag kan titta efter för jag har den med mig". Vore ju annars vad man kunde vänta sig tänker väl han, att hon är en såndär som har en mobil men inte vet vad den heter och knappt inte har den med sig. Han såg direkt vilken modell det var och vad jag behövde.

Vi fick oss iallafall ett gott skratt och Matilda intygar att han var överdrivet cool vilket gjorde att jag framstod som onödigt lantlig...

Jag är så nöjd med mig själv. Ett till lantis-inköp avklarat...

Personvalsmaterial

Mitt personvalsmaterial ankom med paket igår... Om någon undrar ser det ut så här:

Nerduschad

Kom gående från stadskansliet på väg mot partikansliet.
Såg ett gäng grabbar några år yngre än mig stå med vattenpistoler på gatan...
Hoppas de inte siktar fel, tänker jag.
Plötsligt får jag en dusch i ansiktet.
Jag blänger.
Går förbi.
Min rygg och bak blir alldeles kall. Blöt.
Jag blir alldeles förgrömmad.
Har vanligtvis svårt att tygla humöret- i PMS tider är det än värre.
Skriker: "Allvarligt!". De skrattar.
Känner mig som en lagom moralistisk kärring. Får de ingen uppfostran?

Nya inköp... och kärt återseende

... gjordes ute på näst-bästa-ön Hönö igår. Det blev en bok som jag hade läst om i Dn nyligen. Den består av korta inlägg från olika unga kristna personer i Sverige på temat "tro". Mycket spännande. Igenkänningsfaktorn är hög. Önskar iof att jag hade läst boken för en sisådär 8 år sen. Sedan blev det också Jennifer Knapps liveskiva. Känner mig grymt nöjd!

Hur man kan undgå att träffa sin nära vän och granne på över en vecka trots att vi båda varit i stan är ju närmast en gåta... Tur att det nu är åtgärdat. Kram på dig!

Vid närmare eftertanke...

...så ska jag nog inte jobba utomlands med något som kräver stor tankeverksamhet... iallafall inte i ett varmt land. Å andra sidan finns det ju kanske luftkonditionering. och då kan det ju funka. Hoppas jag. gaaaaah.

Bengt

Tidigare har jag kännt mig lätt positiv till Bengt Westerberg men efter följande känns denna positivism ganska bortblåst...

Hägglunds tal...

...diggas till största delen av mig. Den bästa delen av talet var utan tvekan den om ungas hälsa. Jag undrar om vi förstått vilket oerhört problem detta är. Några må uppfatta vissa delar som moralistiska men jag tror att det är precis det som behövs. Tydliga normer, vuxna som bryr sig. Mindre porr, skönhetstävlingar och tillgänglig alkohol att döva ångesten med.

"Vi talar ofta och mycket om bristen på kunskap i skolan. Jag har gjort det idag. Men borde vi inte tala mer om den verklighet som tränger sig på våra unga? Även om vi inte har alla svar? Kristdemokraterna har idag på ett seminarium diskuterat detta. Hur vi kan vända trenden där alltfler unga mår dåligt. För den senaste tiden har vi sett larmrapport efter larmrapport. Från BRIS. Från folkhälsoinstitutet. Från Medierådet. Om hur unga skär sig. Om hur fler tar antidepressiva medel. Om hur barns och ungas tid med vuxna minskar. Om hur de istället söker andra förebilder. I varandra och i media. Hur pornografins snedvridande bilder dagligen fyller upp värdemässiga tomrum. Hur 30 procent av förövarna i anmälda sexualbrott mot barn, själva är barn. Hur 45 procent av alla niondeklassare som utsatts för brott uppger att det skett i skolan. Hur 65 procent av alla tjejer i gymnasiets årskurs tre blivit utsatta för sexuella kränkningar. 2 av 3.
Allt fler unga ropar efter vuxenvärlden. Men ofta ekar det tomt. Förmedlingen av värden ersätts med frånvaron av riktlinjer. Då är det de unga själva som ska vägleda varandra. Med snedvridande karta och kompass. Big Brother som storebror. Förr fanns Luciatävlingar i skönhet en gång om året. Nu vet många skolor bättre än att rösta fram lucian. Men bedömningen finns på nätet. Varje dag. Tjejer och killar lägger ut bilder på sig själva. För poängsättning. Bedömning. Bekräftelse Du får ditt värde snabbare än en polaroid. Tre komma fem. Åtta. Tio. Noll. Mest utmanande bild vinner. Förändra ditt utseende, din blick och din kropp och du får snabb belöning. Idag ser en tredjedel av alla killar på gymnasiet på porrfilm varje vecka. 10 procent gör det varje dag. De matas med bilder av sexualiteten som är grova och förnedrande. Varje dag. Jag väntar fortfarande på att bli övertygad. Övertygad om att detta inte har något samband med att allt fler unga hetsar varandra till att begå övergrepp mot andra unga. Jag väntar fortfarande på att bli övertygad: övertygad om att snedvridande bilder, frånvaron av vuxna och värdevakuum inte har något samband med rubrikerna:
"12-årig flicka våldtagen av ungdomsgäng på väg till skolan". "13-åring våldtagen på toalett av äldre skolkamrat".
Att det inte hänger samman med den 14-åriga flickan som i BRIS rapport beskriver hur det kommer killar till hennes skola, drar in tjejer någonstans och har sex med dem. Hon tror att de vuxna ser och vet, men inte bryr sig. Hon tror att de vuxna ser och vet, men inte bryr sig. Vad händer med hennes syn på sig själv och på andra. Hennes tillit? Trygghet? Det är jämnåriga som i allt större utsträckning står för de ökade övergreppen. Det går att se i Barnombudsmannens rapport. Steg för steg försvagas normer och samvete. Många övergrepp uppfattas inte som övergrepp av dem som begår dem. Detta är en utveckling vi måste se och bryta."

Läs hela talet här.

Det finns alltid saker jag saknar. Jag hade ju såklart gärna sett lite mer utrymme för fattigdomsbekämpning, flyktingpolitik och frontalangrepp mot spritens farsoter. Men man kan inte få allt...

Livet = Läskigt

Som snart blivande 24-årig, singel och med nyinförskaffad examen är det ju inte utan att livet känns lite läskigt. Efter sista september är min kalender totalt tom. Jag kan i princip göra vad jag vill. Är inte speciellt bunden, mer än känslomässigt förstås. Jag skulle kunna flytta, åka utomlands, börja en ny utbildning, söka alla möjliga sorters jobb... Sen att arbetsmarknaden inte direkt är lysande, att det inte direkt råder brist på statsvetare, att jag inte direkt har ett fett bakkonto att resa upp, det hör ju liksom till saken. Så... vad händer? jag tar en sak i taget och intalar mig själv att det ordnar sig. Att jag måste lita på att Gud är med. Att det inte är hela världen att inte veta och ha livet uppstyrt. Jag har såklart en del drömmar och tankar om vad jag ska göra. Det viktigaste, som jag värderar otroligt högt, är att känna friden i hjärtat. Jag hoppas och tror att jag vågar lyssna på den om jag, (peppar peppar) behöver fatta några beslut framöver.

Värme...

Hanna mumsar
Matilda solar!

Kommer och tänka på den gamla Sclagerdängan "vi vill ha värme i våra kalla liv". Känns inte riktigt aktuellt nu. Igår kändes hettan lite lättare... Kanske för att jag var ute vid havet. Får ordna fler sådana turer i veckan.

Tur

...att jag fortfarande jobbar och därmed har tillgång till dator både på jobbet och hemma. Hur skulle man annars kunna hålla reda på allt skvaller från Almedalen?
Ska bli kul att höra Hägglunds tal ikväll. Bestämde mig för att inte läsa talet i tryckt format innan utan hålla ut till klockan 19. Tack SVT 24 som sänder talet direkt.

Bilder från tinget

Så...

...då var det över. Jag är så trött som jag tidigare bara upplevt mig vara efter ett riksmöte med KDU. Tyvärr kan jag inte kommentera det politiska eftersom jag knappt satt min fot inne i kongresshallen... har varit upptagen med härligt praktsikt arbete ;)
Jag är än så länge mest lättad över att det är slut och att den enda människan jag behöver umgås med ikväll är Hanna. Iof har det varit otroligt trevligt rent socialt men nu mjuter jag av min och Hannas kollektiva tystnad.

Isa och jag är såklart lättade efter festen. Kära nån vad vi stirrat. Bortsett från några tekniska och matmässiga misslyckanden är jag otroligt nöjd med vår insats. Speciellt Isas. Efter att vi kom över bitterheten av att ha blivit övergivna (nu har den nog ebbat bort...) så gjorde vi vårt bästa.

Jag vet inte vad jag gör from oktober. Vad tror ni om att starta ett eventföretag bestående av halv(?) neurotiska brudar med telefonskräck. Alla kontakter sker via e-post.

Så... någon politik blev det inte här idag. Men väl bilder...