Jämställdhet självklart i Guds rike

I Torsdags hade vi teologikväll i kyrkan. Jag drabbades återigen av en närmast total tacksamhet över att jag får vara en del av detta sammanhang. Med människor som vill följa Jesus, som kan en massa saker som jag själv har missat men där jag inte behöver stånga mig blodig. Alla behöver definitivt inte tycka lika men ibland är det verkligen skönt när det inte blir kamp och fruktlösa verbala krig.

Temat för kvällen var feminism. Det blev en genomgång av Jesu behandling av kvinnor, exempel på kvinnor i alla olika former av tjänster och en genomgång av det som ibland betraktas som "problemtexter". Det är naturligtvis beklämande hur man i historien valt att tolka men också hur man bortsett från hur skrift kan och måste tolka skrift och hur vi kan hantera det som kan tyckas vara interna motsättningar i bibeln. Skulle Paulus exempelvis uttala sig generellt mot kvinnliga ledare och predikanter när han själv inte levde så? Läs gärna Gunnar Berglings artikel i tidningen Dagen.

Efter det fick jag tillfället att dela några tankar. Om lite erfarenheter av att vara engagerad, om varför jag kallar mig Jesusfeminist och lite annat. Efter detta spånade vi fritt tillsammans. Om jämställda förhållanden, hur vi kan arbeta för att uppmuntra fler att utvecklas i sina gåvor utan att vara bundna av traditionella könsmönster och hur vi som kyrka inte kan förpassa jämställdheten till att vara en perifier sak som vi kan välja att engagera oss i eller inte. Som jag ser det är ojämställdheten en konsekvens av syndafallet och genom Jesus är detta nu övervunnet. Om vi vill leva ut Guds rike här måste vi alltså försöka att leva jämställt. För att det är så det är tänkt. Det är svårt. Jag själv misslyckas. Men jag vill fortsätta att försöka. Tillsammans med andra.

I detta vore det så himla gött om det kunde slutas himlas med ögonen, suckas och framförallt om det kunde sluta att spridas så mycket märklig undervisning i ämnet.