Jag höll mitt löfte...

...och yttrade mig som aldrig förr på en lektion. Vanligtvis sitter jag tyst som en mus och om jag måste säga något blir jag hur nervös som helst. Men inte idag. Jag satte igång direkt och fick ändå en hel del medhåll. Vad som störde mig var att Logstrup fick så mycket kritik för att vara universalistisk. Jag kritiserade denna kritik och frågade vilket samhälle vi kan få utan några som helst universella ramar. "Jamen, det finns ju saker vi måste följa, typ FN". Jamen om FN med majoritetsbeslut ändrar de mänskliga rättigheterna, ska vi bara acceptera det då? Eller vad är det egentligen vi måste följa? FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna uppstod ju inte bara sådär, ur tomma intet. well.

Märker att det är lite svårt att redogöra för detta. Men jag är nöjd med mig själv att jag för en gång skull vågade, att jag fick prata naturrätt och människovärde. Bra julavslutning!

Jul...

Så...efter att ha sanerat mitt hem och påbörjat packningen så beger jag mig imorgon till Huskvarna för julfirande med familj och vänner. Kommer tillbringa dagarna före och under nyåret på tåg, bussar men framförallt i Saxnäs där det blir bröllop mellan Carro och David. Här på bloggen lär det bli lugnt, men man vet ju aldrig om det kan komma ett och annat inlägg. Fullständigt tillbaka i verkligheten är jag senaste den 7 januari.

Objektiva värden

Blir lite förvånad över hur det låter på mina lektioner för närvarande. Vi har nyss diskuterat etik utifrån olika teologer och vissa av mina klasskamrater närmast idiotförklarar dessa för att en del av dem trodde på objektiva värden. De menar tydligen att vi nu kommit så mycket längre i det postmoderna tänkandet där din sanning är din och min sanning är din. Som bevis för detta anför de att det "ser så olika ut beroende på var man bor". Det är väl svårt att argumentera mot att skillnader inte existerar men är detta verkligen ett bevis för att det inte finns något absolut rätt eller fel? Jag tror inte det. Alls. Framförallt skrämmer det mig vad en relativistisk syn leder till för samhälle. Kan vi överhuvudtaget hävda att människans värde är unikt och okränkbart eftersom allt tydligen är relativt? Kan vi tala om rätt eller fel?
Jag borde sagt något på lektionen. Som vanligt satt jag tyst och störde mig. Kommer frågorna upp på morgondagens etik-seminarium ska jag försöka att åtminstone ställa någon lite ifrågasättande fråga som faller utanför det "postmoderna" som jag för övrigt trodde hade gått över (iaf lagt sig något...)

jag må vara...

...relativt skoltrött men när Örebro Missionsskola erbjuder det här kan ju även den trötte få sug... Ibland skulle man bo i Örebro.

Lite dramatik i vardagen

Tillbringade kvällen med fullmäktige Göteborgsregionens kommunalförbund där jag deltog som ett av tre ombud från das partei i Göteborg. Trodde mötet skulle vara avklarat illa kvickt men tji fick jag. Det blev sluten omröstning på vem som skulle bli ordförande i styrelsen och när Jan Hallberg (m) vann med 46-45 mot Göran Johansson (s)uppstod viss spänning i luften varpå Göran Johansson reste sig och meddelade att han avsade sig alla uppdrag i förbundet. Sen blev det omröstning mellan Marie Lindén (v) och Helene Odenljung (fp) om ordförandeposten i utbildningsutskottet. Här vann Helen som tur var med 46-45. Det jag fann mest intressant var att se Göran Johansson in action samt allt annat spel som pågår hit och dit. Tror det är bra med lite maktdelning så länge inte jag innehar den ;)

Projekt förnya inspirationen

Behöver påminnas om det där som gör att jag engagerat mig och tro att det går att åstadkomma förändring. Även om jag ibland klumpas ihop med muf-brats, kungakramande, krav på mer bilism (sänkta bensinskatter) samt måste stå ut med allt internt.

Så inatt ska jag bland annat försöka drömma om att

...Göteborg inför trängselavgifter
...Sverige aktivt verkar för en fullständig förändring av EU:s jordbrukspolitik (där kampen mot fattigdom går före europeiska bönders intressen.
...Sverige öppnar sina gränser med både mer generös flyktingpolitik samt arbetskraftsinvandring och ser till att resten av EU hänger på.
...Demokratikämparna på Kuba äntligen får se sitt folk gå och rösta i demokratiska val.
...Vi slutar mjäka med spriten och inför en mer restriktiv hållning men - framförallt - tar vanligt folk mer personligt ansvar
...Sverige inför ett grundtrygghetssystem
...Det civila samhällets insatser prisas
...ungas ohälsa tas på allvar, tillgången till skolhälsovård tredubblas
...Familjer har blivit mer jämställda och fler barn får tillgång till båda föräldrarnas tid

...och en hel del annat. Kan bli en lång natt det här.

Måste allt ske offentligt?

Läser att det nu också finns ett TV-program; Virgin Diaries där man får följa unga människor (exemplet i artikeln är 17 år) inför, under och efter deras "sex-debut". Programmet orsakade tittarstorm i England. En företrädare för MTV tror inte att det kommer bli kritik mot programmet i Sverige eftersom "det är mindre moralpanik här".

Personligen känner jag i all min brist på erfarenhet ett behov av att göra vissa invändningar och folk må tycka att jag har just moralpanik. Vad nu det är. Jag hävdar dock att detta program inte borde göras. Av omsorg. Är verkligen dessa 16-17 åringar beredda på följderna av att dela något så djupt personligt som sex med en hel TV-publik? Visst, de anmäler sig säkert frivilligt till att delta men vad är detta ett uttryck för? Behov av bekräftelse eller ett uttryck för att sex har blivit som "vad som helst" och att det inte är mer personligt eller privat att dela med sig av detta som en berättelse om "första skoldagen" eller liknande. Jag tycker att det är skrämmande. Visst ska vi våga prata om sex, inte minst med andra perspektiv än att allt bara handlar om att se till att skydda sig (även om detta naturligtvis är jätteviktigt). Såsom känslor, att vara rädd om sig själv och andra och att våga vänta om det är det man vill. Dessa samtal behövs självklart!

Sammanfattningsvis: Sex är väl något man ska dela med en annan människa. Inte med en hel TV-publik.

billigare och billigare

En sak som är rätt intressant (tycker iallafall jag) är att min smärtgräns för hur dyra kläder jag kan tänka mig att köpa hela tiden blir lägre och lägre. Har också diskuterat detta med diverse vänne runder helgen och upptäckt att jag har lägst av alla, även om HC:s ligger rätt nära.
Ungefär så här ser gränserna ut:

Jeans: 600 (men då tar jag verkligen i)
andra byxor: 400
tjock tröja: 350
t-shirt: 200

Detta tillsammans men ett litet shoppingbehov, en extremt praktisk inställning till kläder samt ett småländskt sinnelag gör min garderob till en genomtänkt men ofta också ack så tråkig samling...

Lite hederlig söndagsångest

Efter trevlig helg med fina vänner, gudstjänst och mjutning av mina nya skivor (kan inte avslöja vilka förrän efter jul) så kommer den berömda ångesten krypande. Har en ambition att köra riktigt hårt med pluggandet fram till torsdag så jag kan ta ordentligt med jul-ledigt sedan och självklart har jag inte kommit alls så långt som jag borde. Har det någonsin hänt att jag satt upp mål som jag kunnat hålla när det gäller plugg? Knappast. Men sen vet jag ju, oroväckande nog, att det brukar gå bra ändå i slutändan. Så det är väl det som spökar och gör att disciplinen uteblir. Nåväl, det har defintivt varit värre många gånger. Är snart klar med min skriftliga uppgift till moralfilosofin där jag valt att argumentera mot legalisering av dödshjälp. Uppgiften ska lämnas in 15 januari så här får jag godkänt av mig själv. Problemet är dock att det även är andra uppgifter som ska skrivas. Och det är jag som måste göra det.

alkoholfritt betyder fritt från alkohol...

Har tillbringat eftermiddagen och kvällen på fullmäktige. Fick hoppa in och votera en hel del. Det är verkligen så mycket roligare än att sitta i ersättarrummet där man vare sig hör eller ser.
Sen var det dags för julbord. Blev hänvisad till det alkoholFRIA alternativet. Men tror ni att det var alkoholfritt? Icke. Det var Blossas lättglögg ala 2,25 volymprocent som serverades.
Jag tycker som ni kanske vet vid det här laget att det snarast borde införas en strikt alkoholpolicy som säger nej till att skattepengar används till alkohol, men det minsta man kan begära är väl ändå att man för det första inte ska behöva känna sig besvärlig för att man vill ha ett alkoholfritt alternativ och när man så får tag i detta kan man ju tycka att det bör vara alkoholfritt även i praktiken...

Nej, om jag så blir ensam om åsikten kommer det en motion från mig. Så får alla fullmäktigeledamöter som tycker att pimplandet är en "helig" tradition säga precis vad de vill.

/Upprörd

No man is an Island

Blev i vanlig ordning tipsad om en artikel innehållandes forskningsresultat som rekommenderar folk att dricka måttligt. 4 dagliga drinkar för män och 2 för kvinnor ska tydligen leda till ett längre liv. Nu är ju knappast forskningen överens om detta. Men oavsett om det skulle kunna leda till att jag exempelvis levde något år längre om jag började pimpla drinkar i den nämnda omfattningen så är jag inte direkt sugen ändå...
Detta synsätt utgår ju nämligen från ett extremt individualistiskt synsätt som jag på intet sätt anammar, då jag betraktar mig själv som personlist. Då jag anser att vi människor utvecklas och kommer till vår rätt i gemenskap med andra kan jag självklart inte tro att jag lever mitt liv utan påverkan från och av andra. Krydda detta med lite syskonskap och det står klart att jag inte bara kan tänka på mig själv. Så ett år mer eller mindre i livslängd struntar jag rent ut sagt i om jag samtidigt inte lever efter devisen att ta ansvar för och försöka älska mina syskon.

Bonde söker fru...

...kan framkalla många stunder av lycka och genans.

Kommunalrådet Julia

Fick idag ett brev adresserat till "Kommunalrådet Julia Forssmed". Om det vore så väl ;)
Brevet handlade såklart om de kära hundarna, vad annars? Det var dock, för ovanlighetens skull, av kraftigt positiv karaktär. Får försöka leva på detta och min nya titel hela dagen...

Lucia - Spritens högtid

Lucia ska vara en trevlig tradition med stämningsfylld musik, fika och ljus. Tyvärr har Lucia alltmer kommit att förvandlas från ljuset till spritens högtid för Sveriges ungdomar. Kommer ihåg när jag gick på högstadiet hur det länge planerades för nattens festligheter och hur man skulle få tag i den åtråvärda drycken. Skolan och fältassistenterna ansträngde sig verkligen för att erbjuda alternativ i form av exempelvis discon och bio. Jag är säker på att detta minskade konsumtionen något. Samtidigt så flödade spriten. 13-, 14- åringar som inte sällan får sin första fylla, sådär, lagom till jul, som för övrigt är en mardrömshögtid för många barn då föräldrarna tar till flaskan sådär lite extra i dessa tider.
Det är ju inte ungdomarnas drickande som är boven. Jakten på bekräftelse, grupptryck och en tro på att alkohol hör vuxenvärlden till. Dessa ungdomar skaffar inte spriten själva. De köper den. Dyrt. Av vuxna människor som inte har något vett i skallen. För det kan de bara inte ha. Skäms.

Singelpolitik

I kvällens SVT-program Argument ska det diskuteras huruvida det behövs en speciell singelpolitik. Hm, kan nog bli en intressant debatt. Det är ju trots allt så att det är dyrare att leva som singel och det faktum att så många är singlar påverkar ju också exempelvis bostadsbristen i inte minst storstäderna. Politiken kanske inte kan göra människor kära och benägna att slå sig ihop. Eller kan de det? :) Däremot kan ju politiker delvis bidra till att folk sen håller ihop genom att exempelvis erbjuda alla par gratis familjerdågivning regelbundet. Men heder till SVT som tar upp ett icke-uttjatat-ämne. Får se vad jag tycker efteråt.

Bonhoeffer

Inspirerad av studierna om teologen Bonhoeffer, som engagerade sig mot nazismen och dödades genom hängning strax före andra världskrigets slut, läser jag i en liten skrift jag införskaffade för ett par år sedan. Den heter "Dietrich Bonhoeffer - texter i urval" och är utgiven i en liten serie som heter "nutida andliga klassiker" på Libris. Denna lilla bok är mycket behändig att ha med sig och bjuder på mycket tänkvärt. Och mycket utmanande. Sådär så det blir jobbigt. Jag kan varmt rekommendera den om du finner den.

Ur "Den smala vägen"

"Om vi ser på Jesus som går före, steg för steg, går vi inte vilse. Men om vi oroar oss för de faror som hotar, om vi stirrar på vägen istället för på honom som går framför, då har vi redan förirrat oss från vägen. För han är själva vägen, den smala vägen och den trånga porten. Han, och han ensam, är målet för vår färd."

Godnatt!

Vad är det med mig...?

Jag behöver nog bli påmind om att jag inte mår bra av att skriva uppsats. Ni som finns i min närhet och ni som läser min blogg vet nog hur mycket ångest jag hade hela förra året. Hur jag stundom kände mig som världens trögaste människa stundtals (iaf trögaste studenten på stats i Göteborg, har väl iof insett att riktigt så illa inte är fallet men att jag väl har självinsikt ;)) för att i nästa stund få något spännande i tankarna, för att i nästa vara tillbaka i förtvivlan. Nåväl, det gick ju bra till slut. Har de senaste dagarna börjat umgås med tanken på att skriva uppsats i vår. Denna gång i tros- och livsåskådningsvetenskap (C-kurs i religion). Idag på lektionen fick jag några idéer på vad jag skulle vilja skriva om som alla handlade om spännande ting. Kändes nästan kul. Kan någon påminna mig om att uppsatsskrivande inte är något för mig i denna stund av minnessvaghet? please.

Proportionell fördelning?

Jag har läst ett antal olika universitetskurser nu och varje gång utkristalliseras det ganska snabbt ett antal personer (2-3 stycken varav en ofta är mest extrem) i kursen som har ett extremt behov av att kommentera allt och inget. De flesta kursdeltagare lyssnar på föreläsaren, ställer någon fråga då och då men tar de flesta diskussioner och frågor sinsemellan för att inte ta upp onödigt mycket föreläsningstid. De här personerna kan delas in i två kategorier.
1. De som drar iväg diskussionen till helt irrelevanta håll och som gärna vill vara lite "kritiska" till lärarens perspektiv men det blir bara flummigt. (dessa personer älskar ord som "postmodernism, etnocentrisk, kapitalism"
2. De som tror att det är smarta men säger sånt som alla andra redan fattat. För bra längesen.

Men hur kommer det sig att det alltid är några sådana här personer i varje kurs? Blir de utplacerade för att bryta tystnad/irritera?

(för övrigt kan jag rapportera att det uppstod ett bråk mellan två kursare mitt under föreläsningaintroduktionen idag. DEn ena anklagade den andra för att alltid sitta och flina och uppmanade personen att ägna sig åt studierna istället. Det blev hätskt, pinsamt och läraren började prata om något annat. Tack och lov!)

oinrutat liv

Har inte haft en enda lektion på exakt en månad imorgon. Fast imorgon börjar min kurs i "kristendomstolkningar och livsåkådningsfrågor" samtidigt som jag har sista kurstillfället på Moralfilosofin. Så nu blir mitt live bra mycket mer inrutat igen... Är nog bra för mig och själva kursen kommer säkerligen bli intressent men visst känns det också lite segt att börja springa på föreläsningar och gruppträffar igen. Inbillade mig ju ett tag att det nog var klart med sådant ;=)

Min karriär som försäljare...

...går väl inte strålande just nu. Sålde tre ynka prenumerationer under kvällens försäljning av Dagen. Men det var faktiskt inte mitt fel (iaf inte till så stor del). Paket hade försvunnit på posten och några tidningar fanns inte heller... så några papper och en roll-up var allt jag hade att erbjuda den inte alltför stora publiken. Men med tanke på förutsättningarna så... ja, jag ska väl inte ge upp än.

Gäng

Även om det är bra längesen och man ofta, då när det begav sig, kände att det mesta var väldigt förutsägbart kan jag ändå ibland sakna det här att umgås i ett tvättäkta gäng. Sådär, typ jämt - hela helgerna och på alla loven och andra ledigheterna. Var väl mest på högstadiet det var så, men även vid vissa korta perioder senare i livet. Alla hade sina respektive roller och det hände inte mycket nytt och ofta kände man att man ville ha mer spänning. Men samtidigt var det tryggt, man visste att man hade folk runtomkring sig som diggade en och man behövde aldrig planera vad man skulle göra för man visste att "något blir det alltid".

Sen spretade ens intressen och personligheter åt vitt skilda håll. Man utvecklades. Växte. Skaffade nya vänner som inte passade in bland de andra i gänget. Man började träffa olika människor skilda från varandra. Man får utlopp för olika sidor hos en själv genom olika vänner och sammanhang. Vissa av ens nära vänner känner knappt varandra. Båda sakerna har definitivt sina fördelar. Men idag känner jag mig lite nostalgisk.

Adaktusson diggas!

Via Dagen blir jag tipsad om en intervju med Lars Adaktusson i Nöjesguiden. En dålig fråga förtjänar ett klockrent svar:

"Liksom Siewert Öholm och Yrsa Stenius har du ett förflutet i Pingströrelsens tidning Dagen. Händer det att ni ses och talar i tungor och helar varandra?"

Adaktusson:- "Ett bra exempel på en politiskt korrekt fråga. Svenska journalister ska gärna vara raljanta mot kristna och dissa kyrkan, men för mig är tron viktig. Jag jobbade en sommar på Dagen när jag gick på Journalisthögskolan 1975. Tidningen blir allt viktigare, snart kommer du och andra journalister upptäcka att religion och livsåskådning är framtidens stora frågor."

Om kyrkopolitik

På partifullmäktige yrkade jag på att bidraget till Kristdemokrater i svenska kyrkan skulle slopas. Efter det blev det debatt i tidningen kristdemokraten. Den första artikeln hittar du här. På den skrev jag och Martin ett svar som finns att läsa här:

Helt enkelt orimligt

I Kristdemokraten nr 43 skriver Sven-Gunnar Hoffstedt och Marina Nedzewicz-Ander om sin bestörtning över att det finns partidistrikt som vill satsa pengar på annat än kyrkopolitiken. Vi är inte förvånade över att företrädare för kyrkopolitiker blir besvikna när deras bidrag ifrågasätts. Reaktionen är mänsklig och förutsägbar. Icke desto mindre är det, av lätt insedda skäl, inte rimligt att partiet ska fortsätta skicka pengar till kyrkopolitiken, fem exempel:

1. Valen inom Svenska Kyrkan kan inte längre klassas som allmänna val. Rösträtt och valbarhet är kopplat medlemskap och trosuppfattning i Svenska Kyrkan. De beslut som det politiska partierna inom Svenska Kyrkan fattar berör i huvudsak kyrkans angelägenheter, vilket inte kan klassas som något allmänintresse.

2. När partiet satsar medlemmarnas pengar till den demokratiska processen inom ett visst samfund innebär det att vi som parti brister i respekt för våra medlemmars trosuppfattning, vilket är direkt olämpligt. Om vi nu väljer att göra detta ”intrång” varför ska vi endast skicka pengar till Svenska Kyrkan. Om det startas lobbygrupper eller schatteringar med partipolitiskt aktiva i andra samfund, är vi då beredda att stödja dessa? Knappast.

3. Partiet valde för några år sedan att för sin del lämna kyrkopolitiken. Istället startades en från partiet fristående organisation som helt kostnadsfritt får låna partiets varumärke. Eftersom kristdemokratin inte ger oss vägledning i teologiska frågor borde vi självklart helt lämna kyrkopolitiken till olika inomkyrkliga partier.

4. När partiets intäkter minskar måste prioriteringar ske. Rimligen borde partiets egen verksamhet, uppbyggnad av valfond och liknande komma långt före i prioriteringskön, än mer pengar till den kyrkopolitik som partiet valt att lämna.

5. Partiet har, om vi fattat saken rätt, startat olika arbeten med att bredda inkomstkällor till partiet. När tänker kyrkopolitikerna gå samma väg och inte bara förlita sig till bidrag från partiet?

Hoffstedt och Nedzewicz-Ander avslutar sin artikel med att från kyrkopolitikens håll bjuda upp till dans. Vi anser det rimligare att kyrkopolitiken lär sig att stå på sina egna ben innan dans kan vara aktuellt.

Martin Hellström, Göteborg
Julia Forssmed, Göteborg

Nu har företrädare för Kristdemokrater i Svenska Kyrkan svarat här och här.

Några saker jag lite extra känner behov av att påpeka i artiklarna:
"Många av de röstberättigade som vi hade svårt att nå var för övrigt mellan 16 och 18 år. Det borde intressera KDU. Varför använder inte KDU tillfället i samband med kyrkovalen att besöka gymnasieskolorna för att diskutera hur ett nytt valsystem inom Svenska kyrkan skulle kunna leda bort från den partipolitisering som nu så olyckligt präglar Svenska kyrkan?"

Nu har inte jag uttalanderätt i KDU:s namn men tror vi på allvar att detta skulle vara en framgångsväg för ett ungdomsförbund? Men det är framförallt den sista delen i texten jag reagerar på. Företrädaren för kristdemokrater i svenska kyrkan tycker att vi behöver mindre partipolitisering av Svenska kyrkan. Precis. Det är ju liksom det som är poängen med våra inlägg. Om de politiska partierna drar sig ur och överlåter till partier på teologisk grund så åstadkoms ju just detta. Alltså jag må missa något väsentligt men hur kan ett krampaktigt försvar för att vi ska fortsätta ställa upp i valen gå ihop med detta?

"Tanken att det kristdemokratiska partiet gör ett konfessionellt ställningstagande genom att stödja nomineringsgruppen Kristdemokrater i Svenska kyrkan saknar logisk och saklig underbyggnad."

I kyrkopolitiska sammanhang ingår självklart att fatta teologiska beslut. Det kan röra sig om välsignelseakter eller gemenskap med andra samfund eller något helt annat. Parollen som kristdemokrater i svenska kyrkan gick till val på för några år sen, var om inte jag minns fel "Ge oss makt att skapa en kyrka där Jesus är Herre". Det må vara hur självklart som helst att en kristen kyrka ska står för just detta, men att det inte alls skulle handla om konfessionell ställning eller teologi är väl ändå att ta i. Eller kolla in punkt 1 på inriktningsdokumentet inför valet 2005.

"När människor går till val, och alla andra partier finns på plats, skulle det framstå som obegripligt om det parti som talar mest om vikten av kristna värden struntar i att hjälpa till att mobilisera folk när det utan jämförelse största kristna trossamfundet i Sverige efterfrågar just det - hjälp att finna lämpliga kandidater. Att framstå som obegriplig i den allmänna opinionen tror vi inte är en effektiv politisk positionering. Inte ens i Göteborg."

Det handlar självklart inte om att strunta i kyrkan - tvärtom. Jag tycker att religiösa samfund fyller en oerhört viktig roll i samhället och tycker att det är oerhört viktigt att värna friheten för dem. Det är liksom hela poängen.

Nu lite från den andra artikeln:

"Förbundet Kristdemokrater i Svenska kyrkan bedriver ett ickepolitiskt arbete där våra förtroendevalda arbetar utifrån vår gemensamma kristna värdegrund och förbundets ställningstagande i hur Svenska kyrkan ska utvecklas."

Men om arbetet är icke-politiskt - varför i hela friden ska vi ställa upp under kristdemokratisk flagg då??? Vi är ju en politisk rörelse med en politisk ideologi som borde vara ryggraden i allt vi gör. Och motsägs inte det ovan nämnda resonemanget av ett stycke som följer här:

"Tänker vi enbart partitaktiskt, vilket kanske en del gör, så torde ett aktivt kyrkoförbund som kan delta i kommande kyrkoval vara oerhört viktigt för partiets förmåga att göra bra val där vår gemensamma grundsyn får det genomslag som den förtjänar."

Nyss var det inte politisk genomslag men nu är det tydligen det...

Jag finner inte att argumentationen håller. Jag tycker att kyrkor och andra religiösa samfund ska få sköta sig själva och tycker inte att vi kristdemokrater utifrån politisk grund ska försöka söka inflytande i dessa. Dessutom gör vi det bara i en kyrka, som numera är en frikyrka. För hur vore det om det startades "Kristdemokrater i Svenska Baptistsamfundet", "Kristdemokrater i Evangeliska Frikyrkan" etc. I don´t like.

Lägesrapport och skålande.

Tillbaka i bästa Göteborg efter välbehövliga dagar i Huskvarna. Försöker nu ta tag i det som faktiskt är min huvudsysselsättning; nämligen studier. Känner att Paulus ord om att det goda jag vill det gör jag inte passar alltför bra in på mig...

Kvällen tillbringades på avslutningsmiddag med stadsdelsnämnden. Det var sånger, rörande tal och inte minst en blandning av konstig och god mat samt skålande. Jag är verkligen ur-kass på att skåla. Kan dock inte bestämma mig för om jag vill lära mig. Antar att jag borde eftersom jag framstår som lite udda. Men samtidigt tycker jag bara att det är så urtöntigt att sitta och nicka åt varandra, för att sedan smutta lite på drycken och sen ta en titt igen. Jag blir nästan generad bara av att tänka på det... Jag kommer ju från en familj som inte äger en korkskruv (vilket vi blev medvetna om i veckan när mamma hade köpt en ny glöggsort utan vanlig kork varpå syrran fick ta fram skruv och tång...) så hemifrån har jag inte fått med mig några knep. Inte heller har jag deltagit i det klassiska studentlivet speciellt mycket. Så det är bara i politiker-världen jag kommit i kontakt med det. Kan jag driva igenom mitt förslag om alkoholfri representation slipper jag kanske problemet för jag har en svag känsla av att alkoholfritt automatiskt innebär mindre skålande i sådana sammanhang. Jag kan mycket väl ha fel.

Men sammanfattningsvis var det en mycket trevlig avslutning på den här mandatperioden (för mig har den bara varat sen sep 05).

---
Är för övrigt nästan färdig med julklappsinköpen. Köper bara till familjen och kommer iår klara mig utan panikinköp 23:e december. Första gången det händer.

De bortglömda kvinnorna

Var på julkonsert igår (även om jag även iår gör ett halvhjärtat försök att undvika sådana). Väl på plats blev jag uppmärksammad på PMU:s julkampanj "de bortglömda kvinnorna". Vi fick se en film "Kongos kvinnor - Männens slagfält" som även går att se på kampanjsajten.
Det är bara så fruktansvärt. Hur dessa kvinnor kränks och hur de dessutom utsätts för ännu en kränkning genom att bli bortstötta från sina män och sin tillhörighet. Det finns inte ord. Människor kan verkligen vara så onda.

Ateistisk Jul

Läser i Jönköpingsposten hur en rad olika skolor "hanterar" frågan om firandet av första advent och andra högtider med kristen anknytning. För vissa blir det kyrkobesök som ingen tvingas delta i. Bra lösning tycker jag. För andra ska allt det religiösa bort. Man pratar tomtar, Rudolf och tänder ljus. Alltså jag tycker detta är så märkligt. Vad är det som är farligt med att berätta varför vi firar högtiderna? Så länge vi har helgdagar etc. som är kopplade till dessa faller det väl det sig extremt naturligt, annars kan vi väl slopa dessa firanden om det ändå inte ges något som helst innehåll. Vid andra tillfällen på året ska man naturligtvis genomföra besök i andra religiösa lokaler och exempelvis upplysa om vad Ramadan är. Vi behöver ju mer försteålde och kunskap om religioners betydelse och kunskap - inte mindre. Religion är de facto väldigt viktigt för många människor, inte minst från många som har en annan kulturell bakgrund än den svenska. Men det är ju inte detta de är ute efter misstänker jag. Det är ju verkligen extremt sällan som klagomålen kommer från människor som är religiösa. Istället anar man en allmän religionsfobi där sekularisering och en påstådd neutralitet ses som upphöjda mål. Enligt företrädarna för linjen att avkrisna julen i skolan i ovan nämnda tidning är det fullt naturligt att göra så eftersom det finns både en kristen och en ateistisk jul. Jaså?

Mini-reunion

Helt appropå visade det sig att nästan hela gamla gänget med vissa tillägg (Kim, Bea, Linn, Martin, Oscar och John) var samlade i Huskvarna. Fantastiskt trevligt att träffa er och även om inte allt är som förr (hur skulle det kunna vara det?) så var det på flera vis ändå som vanligt.

Sånt som inte får hända

Kollade in min nyinköpta biljett på stationen igår. Sen gick jag ut till busshållplatsen. Bussen skulle precis gå och jag hittade inte biljetten. Var tvungen att köpa ny. Ringde mamma med gråten i helsen. Tills jag insåg att jag nog skulle överleva. Bara 130 kronor fattigare.

en lång väntan är slut...

...Lilly har uppdaterat bloggen.