Gäng

Även om det är bra längesen och man ofta, då när det begav sig, kände att det mesta var väldigt förutsägbart kan jag ändå ibland sakna det här att umgås i ett tvättäkta gäng. Sådär, typ jämt - hela helgerna och på alla loven och andra ledigheterna. Var väl mest på högstadiet det var så, men även vid vissa korta perioder senare i livet. Alla hade sina respektive roller och det hände inte mycket nytt och ofta kände man att man ville ha mer spänning. Men samtidigt var det tryggt, man visste att man hade folk runtomkring sig som diggade en och man behövde aldrig planera vad man skulle göra för man visste att "något blir det alltid".

Sen spretade ens intressen och personligheter åt vitt skilda håll. Man utvecklades. Växte. Skaffade nya vänner som inte passade in bland de andra i gänget. Man började träffa olika människor skilda från varandra. Man får utlopp för olika sidor hos en själv genom olika vänner och sammanhang. Vissa av ens nära vänner känner knappt varandra. Båda sakerna har definitivt sina fördelar. Men idag känner jag mig lite nostalgisk.