Vad är det med mig...?

Jag behöver nog bli påmind om att jag inte mår bra av att skriva uppsats. Ni som finns i min närhet och ni som läser min blogg vet nog hur mycket ångest jag hade hela förra året. Hur jag stundom kände mig som världens trögaste människa stundtals (iaf trögaste studenten på stats i Göteborg, har väl iof insett att riktigt så illa inte är fallet men att jag väl har självinsikt ;)) för att i nästa stund få något spännande i tankarna, för att i nästa vara tillbaka i förtvivlan. Nåväl, det gick ju bra till slut. Har de senaste dagarna börjat umgås med tanken på att skriva uppsats i vår. Denna gång i tros- och livsåskådningsvetenskap (C-kurs i religion). Idag på lektionen fick jag några idéer på vad jag skulle vilja skriva om som alla handlade om spännande ting. Kändes nästan kul. Kan någon påminna mig om att uppsatsskrivande inte är något för mig i denna stund av minnessvaghet? please.