För övrigt...

1. P3 pop ikväll med tema andlighet. Jonathan Johansson och David Åhlen mfl deltar.

2. Ola Sigurdsson kommer med ny bok i höst "Den politiska teologin". Läser i en intervju i en bilaga till Kyrkans tidning (finns ej på nätet) bland annat följande om boken:

"Frågan är inte om religion och politik hör ihop utan vilken religion och vilken politik vi vill ha"

Jullan just nu + lästips

Efter de senaste dagarna med jobberi i Västerås (och kära återseenden med vänner), tåg till Nässjö (där jag lyckades glömma min favvo-tröja), bröllop i Aneby med tillhörande fest i Aneby för Ludde och Carro (som jag har den stora glädjen att få ha i mitt liv), en natt i HVA, snabbträff med äldsta vännen med fru, en dramatisk stund när vi trodde att bensinen skulle vara slut innan vi kom fram till en mack, en fantastisk eftermiddag på klippor sitter jag nu här. Klockan är mycket och jag ska packa om inför att tidigt imorgon bege mig till Visby. Konstaterar att det bara är en och en halv vecka kvar till semester vilket ska bli underbart. Längtar efter att få sova, läsa, spela spel och umgås. Samtidigt kan jag inte låta bli att längta till vardagen i höst också. Men det är kanske knäppt.

Nåväl, har nyss läst ut en bok jag gillade. Nämligen John H Yoders "Liv i församlingen". Den har stått i bokhyllan ett tag och egentligen tror jag att jag måste läsa den en gång till innan jag riktigt kan uttala mig så mycket. Men jag vill gärna bjuda på några citat som jag kommer att begrunda (en del är inte helt enkelt att greppa och sen ska man ju efter att man greppat fundera på om det verkar vettigt vilket det i detta fall generellt gör, men inte alltid) eller bara nicka instämmande till...Läsning av boken rekommenderas hursomhelst!


"om inte människor och kulturer försonas, är inte evangeliet levande hos dem" s.24

"Det var därför att de i Herrens närvaro åt tillsammans som de sålde och delade sina ägodelar - inte tvärtom." s.53

"kort sagt, nattvarden handlar om vardagsekonomi. Att rätt öva sig i att bryta brödet tillsammans är ekonomisk etik i vardagslivet". s.58

"att släppa in kvinnor i en tjänst som män i generationer felaktigt har avgränsat och som inte ens existerar i de apostoliska församlingarna kan vara en slags 'positiv bekräftelse', men det är knappast något tecken på verklig förnyelse"..."Den förvandling som Paulus uppmanar till handlar inte om att låta ytterligare några speciellt begåvade kvinnor få en maktposition bland några män. Den handlar om en helt ny syn på tjänsterna, så att ingen finns som inte har en gåva, ingen finns som inte är kallad, ingen finns som inte är utrustad och ingen finns som styr över alla andra. Bara så kan vi leva upp till den uppmaning av Paulus som inleder visionen om Kristi fullhet: 'Lev värdigt er kallelse' (Ef 4:1)." s.93

Kvinnliga talare

Missa inte att läsa Frizonledningens artikel i dagens nummer av Dagen. Blir glad av att läsa hur de arbetar med att få fler kvinnliga talare. Egentligen borde det vara en självklarhet men så är det ju tyvärr inte...

2004 skrev jag själv en insändare i Dagen...Såhär när jag läser den nu kanske jag skulle vilja justera ett och annat men jag har defintivt inga problem att skriva under på den även idag. Man märker ju att den är skriven med hetta, I like.

För övrigt fick jag ett svar från en man i Svenska Alliansmissionen som typ höll med. Men i övrigt var det tyst. Tenderar att bli så när jag skriver något i Dagen, undrar vad det kan bero på? :) (Två andra artiklar har rört offertal respektive undervisning kring sex/jämställdhet. Ingen gav upphov till något svar...).


I Dagen 3 mars finns en artikel som handlar om bristen på kvinnor i årets evangelistvecka. Jag var en av alla de som reagerade när annonsen först kom ut men jag blev ännu mer upprörd när jag läste Pelle Hörnmarks uttalanden om det hela. Om man tror att det handlar om att det inte ligger ett egenvärde i att tillfredställa eventuella kritiker tvivlar jag på om man förstått vilket stort problem detta är toppen på ett isberg av. Det har aldrig slagit de ansvariga för stora konferenser och "veckor" att det faktiskt finns många kvinnor i vårt och andra länder som kan tillföra massa saker bara genom att de är sig själva men också för att en manlig evangelist/pastor faktiskt aldrig kan veta hur bdet är att vara kvinnlig evangelist/pastor. Och då menar jag inte att de ska tala om något som vår kultur menar är typiskt kvinnligt. Det viktigaste som jag ser det handlar dock om att lyfta fram förebilder för alla unga kvinnor i vårt land som faktiskt inte vågar tro att de har en kallelse alternativt stöter bort den för "i
nte kan väl jag när inga andra kvinnor kan". Det kan väl inte på allvar finnas personer i vårt land som tror att den stora övervikt vi har av manliga pastorer beror på biologiska orsaker och att Gud i så liten utsträckning skulle kalla kvinnor in i t ex. en förkunnartjänst. Nej, ett av de största problemen svensk kristenhet har är att enskilda personer inte får eller vågar utvecklas i sina gåvor. I vår tid när det dessutom anordnas speciella kvinnokonferenser visar det sig att det finns många kvinnor som uppenbarligen "duger" för att tala på dem. Frågan som dyker upp då är om de bara kan tala till kvinnor men män kan mer än gärna tala till både kvinnor och män. Bakom en sån föreställning kan det misstänkas att en föreställning om att en kvinna är en ofullständig man i någon mån lever kvar. Det är också dags att inse hur kränkande det är för alla kvinnor att det ibland tas större hänsyn till den lilla minoritet som anser att kvinnor inte kan bli kallade till alla tjänster.
Jag skulle väldigt gärna vilja ha svar på vad ni som står i ledningen för samfund, konferenser och veckor tänker göra åt problemet?

fruktansvärt bra

Vince Gill o Alison Krauss sjunger "Whenever you come around".

Bibelskolereklam

I en tidning jag bläddrade i under torpkonferensen fastnade mina ögon på en annons om en bibelskola som går till hösten. De där annonserna brukar ju försöka locka med någon slogan, uppmaning eller något annat som ska göra en intresserad av att gå.

"Dags att nå den svenska folksjälen".

Denna annons väckte helt klart min uppmärksamhet men det var inte någon positiv sådan. Ordet folksjäl känns liksom inte så...hur ska jag säga...lockande.

Men det kanske bara är jag som får dåliga nationalist-vibbar? Men jag har iallafall mailat och berättat vilka associationer jag får. Förhoppningsvis är sloganen inte vald med så stor omsorg.

halvårssummering

I början av året skrev jag ner några saker jag ville göra 2009. Tänkte att det kunde vara dags för en summering när mer än halva året gått...


1. Åka skidor igen (sist det skedde måste varit typ år 2001 el tidigare) En långhelg i vemdalen i januari är bokad.

2. Läsa Dostojevski (har lite ångest för att detta ännu inte blivit gjort)

3. Delta i något spring-lopp och klara av det

4. Åka på Hajk och bo i vindskydd (har inte skett på säkert 10 år)

5. Åka till Israel (är fortfarande på jakt efter en bra resa att haka på... i vår, sommar eler höst)

6. Besöka minst 2 städer i Östeuropa

7. Våga sjunga riktig kareoke

8. Spela pingis

---

Om jag räknar midsomarhelgens tältboende som hajk kommer jag upp i 2/8. Det är inte helt okej. Men tur att jag fortfarande har ett halvåt till på mig (som om det vore än tävling och inte en önskelista).

Torp

Det blev en väldigt bra midsommar. Ingen dans runt någon fånig stång, ingen sill (det klarade jag av dagen innan) och definitivt ingen nubbe.

Men däremot kalla nätter i tält, fika, lägerkänsla, möten, bibelstudier, fika igen, korta återträffar med folkhögskolekompisar, träffar med kompisars föräldrar, häng, sång och så lite bokinköp. Lyckades begränsa mig till 11 titlar (och då ansträngde jag mig verkligen). Så nu ska här läsas lite mer tänkte jag.

Känslan på Torp var väldigt avslappnad och egentligen ganska lik Nyhem (vilket iof inte är så förvånande.)

Första mötet jag var på gav en hel del antivibbar hos mig (kände mig nästan som förflyttad till hur det ofta kändes på stora möten för en sisådär 10 år sen) men resten var väldigt bra! Gillade speciellt Mikael Hallenius undervisning om förlåtelse.

tisdag kväll

1. Undrar om inte närheten av sann lycka är att komma hem efter en lång dag och finna ett nytt nummer av Tidskriften NOD innanför dörren? Väl värd sin prenumerationsavgift... Temat denna gång är "Värsta tiden? - om konsten att vara ung". En snabb bläddring gjorde inte glädjen mindre. Förhoppningsvis och troligtvis håller den i sig även under läsning.

2. Har annars de senaste dagarna (då det ju som bekant är skolavslutningstider mm) tänkt mycket i banor av "det är tre år sedan jag hade mitt uppsatsseminarie" och tog min examen. Eller "det är nu 8 år sedan jag tog studenten" eller "7 år sedan jag planerade att flytta till Göteborg" osv. Kan ibland tycka att det känns längre sen och att uttrycket att "tiden går då fort" faktiskt inte alltid stämmer. Men framförallt kan man ju verkligen (hur klyschigt det än låter) se hur alla saker som hänt format en till vem man är nu. (och ändå ser man säkert bara en bråkdel!)

3. Just nu pågår konferenserna Nyhem och Torp. Nyhem är ju mer mina hemdomäner (både rent geografiskt och samfundsmässigt fram tills för några år sen). Förra året skrev jag btw såhär. Nu i midsommar ska jag dock göra premiärbesök på Torp. Ser fram emot bibelstudier, tältnätter och många trevliga fikastunder.

4. En låt jag ofta lyssnar till innan jag går hemifrån (ja, det händer att jag stänger av p1 på morgonen till förmån för bland annat denna låt...:)) är Sing Alleluia med Third Day/Nicole Nordeman och Jennifer Knapp.

Min vän och kollega Anna är ett riktigt Knapp-fan och nog den som introducerade mig för denna kvinna för en hel massa år sedan. Hon ställde frågan till mig om jag visste vad som hänt med Jennifer. Det är flera år sedan man hörde något... Googling (som räddar det mesta i vanliga fall) hjälpte föga. Någon som vet?

5. Tack för tips om konserter, även om det i det ena fallet är fysiskt omöjligt att befinna mig på plats :(. Behöver dock fler men räknar med att de av mina läsare som ser något intressant tipsar även framgent.

Behöver konserter

Har egentligen inte en enda inplanerad konsert. Det känns inget vidare...så tips mottages tacksamt.

Om det där med att vara religiös

* Kollade på Existens senaste avsnitt till frukosten i morse. Rubriken är "Barnatro -gåva eller tvång"? Kan säkert vara väldigt mycket däremellan också men för mig är det svårt att tänka mig hur mitt liv skulle blivit utan den där barnatron som jag haft så länge jag kan minnas.

Programmet tar upp några olika aspekter av frågan i en sammantaget någorlunda respektfull ton (men visst är det lite väl mycket misstänksamhet i vissa frågor...) Självklart har många barn blivit skadade av sin uppväxt på olika sätt och religiös påverkan berör självklart något djupare än många andra typer av påverkan. Men det är ju inte som att man inte kan bli påverkad av en mängd saker. Starka åsikter om både det ena och det andra. Jag kan inte låta bli att fascineras av att människor på allvar tror att man skulle kunna undvika att påverka sina barn och vänner. Vi påverkas alla av vår omgivning på så många sätt. Det finns inget neutralt rum eller en neutral uppfostran. Kan någon förklara för mig hur detta går till? Tex. humanisterna...

Om min tro är det viktigaste i mitt liv är det väl självklart att jag vill att andra ska få del av det.

Däremot är det självklart många som blivit skadade av religiös påverkan av olika slag. Andliga övergrepp är en verklighet på flera sätt. Jag tycker det är oerhört viktigt att istället för att ställa indoktrinering mot neutralitet lyfta vikten av generositet på flera sätt. Generositet inom exempelvis en familj eller en kyrklig grupp kring barn och ungas (och vuxnas med för den delen) funderingar och ifrågasättanden. Inte se tvivel som ett hot. Här har vi alla ett ansvar. Men på samma sätt måste det ju finnas en generositet kring människans andliga behov. Här brister det ju milt uttryckt på många håll.
---
Humanisterna driver ju nu en stor kampanj. Tänker inte kommentera den själv utan hänvisar istället till Monika.

---

Blir ständigt helt fascinerad över hur man liksom bara kan avfärda en människa om typ galen för att denne tror på Gud (och då inte bara sådär lite lagom harmlöst och privat). Har bland annat hört det i samband med valet till Europaparlamentet där några kandidater varit kontroversiell i vissa grupper. När jag frågat varför har vissa liksom tyckt att det räckt att säga "men hon är ju..." (ordet katolik tycks tom svårt att säga högt).

Eller att någon skulle diskvalificerad som politiker om denna är med i något religiöst samfund? Eller tror att något mer än slumpen ligger bakom jordens tillkomst och utveckling? Eller att det tycks liksom självklart att man inte kan rösta på någon som tror annorlunda än en själv?

Lördagsblandning

* Har varit lite "efter-valet-deppig" det senaste. Ingen mening att gräva ner sig alltför mycket i det bara.

* Lyssnade på Jonas Gardell i tisdags när han var i "min" kyrka och samtalade med Stefan Swärd. Skulle kunna skriva ner alla mina åsikter kring detta samtal men är lite rädd att jag ändå inte skulle lyckas fånga in nyansen i allt så jag nöjer mig med att konstatera att jag stundtals var golvad av Gardell samtidigt som jag (inte direkt förvånande) har en hel del viktiga frågor kring hans teologi. Boken ska läsas inom en snar framtid så får jag väl isåfall återkomma efter det.

* Häromdagen satt jag och ondgjorde mig tillsammans med vänner över hur taxichaufförer (och en hel del andra bilister) beter sig i denna stad. Vad sägs om att de tycks tro att det är helt ok att smälla upp dörrar utan att kolla?, korsa cykelbanor utan att kolla döda vinkeln eller att helt enkelt parkera på cykelbanan (på Hornsgatan är det snarare regel än undantag att detta sker). Man kan verkligen bli arg och frestelserna att skrika "idiot", blänga riktigt hårt, hötta med näven eller ännu värre peka finger är många. Men jag jobbar på mitt temperament även om det ibland faktiskt är väldigt befogat att säga ifrån...

* För den som liksom jag inte är överdrivet entusiastisk inför sommarens lista över sommarpratare i P1 finns chansen att spela in ett eget sommarprogram. Verkar ju rätt kul tycker jag...

för övrigt...

...tycker jag att det är självklart att gå och rösta. Har man träffat människor för vilka kampen om rösträtt och möjligheten att verkligen uttrycka sin åsikt bokstavligt talat handlar om liv och död skulle det milt uttryckt kännas som ett hån att inte ta rösträtten på allvar.

Hos en del kristna görs det en grej av att inte rösta, eftersom Guds rike "inte kan lagstiftas fram" osv. Det där håller jag med om men för mig är det inte något skäl att inte rösta. Tycker det är bra naivt. Skulle Guds rike vara mer där vi lever i diktatur...? För mig är Jesu ord om att försöka älska sin nästa avgörande. Om jag exempelvis vet att nästan 400.000 barn växer upp i miljöer där det dricks för mycket alkohol, hjälper det då dem att jag inte röstar eller ska jag tvärtom dels ta ett personligt ansvar (ocvh framförallt tillsammans med andra i församlingen)men också använda min röst för att påverka så att färre barn behöver uppleva detta helvete genom att vi får en bättre alkoholpolitik, (dvs det ska vara dyrt och besvärligt.). Eller om jag vet att ett av de största skälen till att så många människor aldrig får chansen att lyfta sig ur fattigdom är den orättfärdiga handelspolitiken? Eller att människor dör för att ta sig till Europa?

För mig skulle det definitivt inte kännas bra att inte rösta.

Bok- och skivtips

Har läst Veronica Schelanders bok "Gå i kras" och kan verkligen rekommendera den. Dels för att det är ett mycket intressant innehåll om psykos och att leva med bipolär sjukdom och att vara kristen men också för att den är så bra skriven. Det finns många människor med intressanta livsöden men många av dessa borde kanske inte skriva själva utan ta hjälp av någon annan för att sätta orden. Veronica behöver definitivt inte det.

Har också införskaffat nya skivan från ett av få svenska countryhopp, Calaisa. Hittar inte någon av de låtar jag gillar bäst utlagda på nätet men lyssna exempelvis på "I don´t wanna wait" och "We sing the same song"

Ett litet livstecken...

Jag lever i allra högsta grad. Men det är val på söndag och jag är trött. Ikväll fick jag dock en paus från regnet som öser ner och som hållt mig sällskap hela dagen (bland annat under "upptäcksfärder i Rotebro) när jag gick på teologikväll i kyrkan. Ämnet för kvällen var "frälsningslära". Det är sannerligen en förmån utan dess like att få lyssna på och samtala med kloka människor. Som verkligen inte alltid tycker och tänker lika. Men som vill följa Jesus.

Annars funderar jag lite på följande:

1. Varför är jag så envis att jag tar cykeln på morgonen trots att jag vet att jag kommer att ångra mig eftersom det ska regna hela dagen?

2. Varför måste jag träffa på sexistiska människor när jag är så här trött (eller överhuvudtaget)? Som tar för givet att kvinnor för evigt är satta till att bära kaffe till andra (män) som innehar maktpositioner. Pallar icke.

ps. På lördag är det förresten 3 år sen jag tog examen. ds.