Ett litet livstecken...

Jag lever i allra högsta grad. Men det är val på söndag och jag är trött. Ikväll fick jag dock en paus från regnet som öser ner och som hållt mig sällskap hela dagen (bland annat under "upptäcksfärder i Rotebro) när jag gick på teologikväll i kyrkan. Ämnet för kvällen var "frälsningslära". Det är sannerligen en förmån utan dess like att få lyssna på och samtala med kloka människor. Som verkligen inte alltid tycker och tänker lika. Men som vill följa Jesus.

Annars funderar jag lite på följande:

1. Varför är jag så envis att jag tar cykeln på morgonen trots att jag vet att jag kommer att ångra mig eftersom det ska regna hela dagen?

2. Varför måste jag träffa på sexistiska människor när jag är så här trött (eller överhuvudtaget)? Som tar för givet att kvinnor för evigt är satta till att bära kaffe till andra (män) som innehar maktpositioner. Pallar icke.

ps. På lördag är det förresten 3 år sen jag tog examen. ds.