Om det där med att vara religiös

* Kollade på Existens senaste avsnitt till frukosten i morse. Rubriken är "Barnatro -gåva eller tvång"? Kan säkert vara väldigt mycket däremellan också men för mig är det svårt att tänka mig hur mitt liv skulle blivit utan den där barnatron som jag haft så länge jag kan minnas.

Programmet tar upp några olika aspekter av frågan i en sammantaget någorlunda respektfull ton (men visst är det lite väl mycket misstänksamhet i vissa frågor...) Självklart har många barn blivit skadade av sin uppväxt på olika sätt och religiös påverkan berör självklart något djupare än många andra typer av påverkan. Men det är ju inte som att man inte kan bli påverkad av en mängd saker. Starka åsikter om både det ena och det andra. Jag kan inte låta bli att fascineras av att människor på allvar tror att man skulle kunna undvika att påverka sina barn och vänner. Vi påverkas alla av vår omgivning på så många sätt. Det finns inget neutralt rum eller en neutral uppfostran. Kan någon förklara för mig hur detta går till? Tex. humanisterna...

Om min tro är det viktigaste i mitt liv är det väl självklart att jag vill att andra ska få del av det.

Däremot är det självklart många som blivit skadade av religiös påverkan av olika slag. Andliga övergrepp är en verklighet på flera sätt. Jag tycker det är oerhört viktigt att istället för att ställa indoktrinering mot neutralitet lyfta vikten av generositet på flera sätt. Generositet inom exempelvis en familj eller en kyrklig grupp kring barn och ungas (och vuxnas med för den delen) funderingar och ifrågasättanden. Inte se tvivel som ett hot. Här har vi alla ett ansvar. Men på samma sätt måste det ju finnas en generositet kring människans andliga behov. Här brister det ju milt uttryckt på många håll.
---
Humanisterna driver ju nu en stor kampanj. Tänker inte kommentera den själv utan hänvisar istället till Monika.

---

Blir ständigt helt fascinerad över hur man liksom bara kan avfärda en människa om typ galen för att denne tror på Gud (och då inte bara sådär lite lagom harmlöst och privat). Har bland annat hört det i samband med valet till Europaparlamentet där några kandidater varit kontroversiell i vissa grupper. När jag frågat varför har vissa liksom tyckt att det räckt att säga "men hon är ju..." (ordet katolik tycks tom svårt att säga högt).

Eller att någon skulle diskvalificerad som politiker om denna är med i något religiöst samfund? Eller tror att något mer än slumpen ligger bakom jordens tillkomst och utveckling? Eller att det tycks liksom självklart att man inte kan rösta på någon som tror annorlunda än en själv?