... det finns ALLTID människor i din närhet som inte kan hantera det.
Låt mig bara först säga att det självklart är oerhört viktigt att äta bra mat och röra på sig. Att träna, vardagsmotioner och äta grönsaker.
Men.
Jag vill hävda att det är alldeles för mycket hets.
Vi är skapade till Guds avbilder. Vi bör därför självklart ta hand om våran kropp men är det Guds mening (eller en bra princip att leva efter om man nu inte tror på Gud) att vi ska vara kroppsfixerade?
Och nu ska jag bli väldigt personlig.
När jag var yngre, ja eller under högstadiet och gymnasiet och även därefter hade jag flera nära vänner som hade allvarliga ätstörningar. Det fanns säkert även de i min närhet som på olika sätt hade problem men som lyckades dölja det. Säkert finns det massor runtomkring mig och dig som lider idag.
Jag bestämde mig då för att jag genom hur jag pratade och betedde mig skulle försöka vara ett stöd. Bestämde mig för att själv inte halka in i dessa tankar. Flera gånger fick jag höra att det betydde oerhört mycket att jag inte höll på med detta förödande men ack så vanliga tjejsnack. Det var naturligtvis en oerhörd uppmuntran. Men oj vilken kamp.
På senare år har jag varit nära att själv halka dit. Låtsats att jag inte brytt mig. Att jag inte tänkt tanken att jag skulle bli lyckligare om jag gick ner några kilo, eller att jag inte haft ångest när jag ska ta mig bikinin eller att jag inte tänkt att jag kanske skulle få mer uppskattning från det motsatta könet.
Så sent som för ett tag sen mätte jag lite olika värden och fick då höra att jag var överviktig och borde gå ner. Jag blev så oerhört ledsen över den attityd jag möttes av. HALLÅ, jag är 25 år och tjej, hur tänker ni när ni bara framför ert budskap såhär???
Från att ha varit ledsen bestämde jag mig. Jag ska INTE fastna i fällan. Jag ska inte få ångest när jag äter. Jag ska inte tro att jag blir lyckligare om jag skulle gå ner i vikt. Jag ska bli den "gamla" Jullan som inte bidrar till att andra fastnar i skiten. Som tycker att killar som väljer tjejer utifrån kroppsform ändå inte är något att ha.
Insåg att det inte är så jag vill leva mitt liv. Att det inte är så Gud har tänkt.
När du sitter o pratar om din vikt eller berömmer någon annan, snälla tänk iallafall lite på att det garanterat finns de runtomkring dig som tycker det är väldigt jobbigt.