En till konsert.

Detta mina vänner är stort. Kanadensiska Kathleen Edwards kommer och sjunger 25 november. Till det ynka priset av 175 kronor får man lyssna på henne! Vem gör mig sällskap denna gång? Tror inte att jag har några vänner som lyssnar på Kathleen men nu har ni ju en hel månad att lyssna in er på ju! :)

Lyssna här tex.


(Jag saknar ofta mina vänner i Göteborg men när det vankas konserter blir det alltid en extra påminnelse!)

Utmanad

Har blivit utmanad av Lydia och då får man väl "lyda" och hänga på. Det hela går ut på att man ska berätta sju saker om sig själv och sen be andra göra samma sak. Så vad säger exempelvis Linda, Maria och Matilda?



1. Jag äter i princip alla måltider som intas hemma iklädd ett storblommigt förkläde. Har på allvar övervägt att köpa ett förkläde för användning när matlådor intas i lunchrummet på jobbet.



2. Jag visste vad alla ministrar i regeringen hette samt vilket parti de kom från dagen efter regeringsförklaringen 1991 (helt av eget intresse). Ja, jag var ett konstigt barn.



3. Jag kan bli "tv-karaktärs-kär" ibland. Min största kärlek hittills är Matt i moralpredikantseriern Sjunde Himlen. Eftersom Matt ju var kristen kunde man liksom "släppa på" känslorna lite mer :)

4. När jag var liten trodde jag att man som kristen inte fick tro på att dinousaurier hade funnits.

5. Ett skåp i mitt kök består av alla räkningar och andra viktiga papper huller om buller.

6. Jag tycker fortfarande att Jamie Walters "Hold on" samt Hansons "Mmmbop" är bra låtar.

7. Jag gråter flera gånger i veckan. Främst vid läsning eller tv-tittande.

Dagens tips

Dokumentär om ett av världens bästa band ikväll: Dixie Chicks.
Programmet är inriktat på att följa vad som hände bandet efter deras hårda uttalanden gentemot Bush.

Hoppas vi får njuta av mycket bra musik också!

SVT1 kl 22-23.30

Om Annas Eviga

Har fått en fråga här på bloggen vad jag tyckte om Annas Eviga som hade premiär på SVT i lördags. Har tidigare uttryckt en viss förväntan på programserien.


För att verkligen kunna tala om ordentligt om ämnen som abort behövs mer tid. En halvtimme är för lite. Det fanns inte tillräckligt med utrymme för de medverkande att i lugn ton verkligen utveckla sina resonemang.

Dock var det utifrån förutsättningarna en intressant diskussion. Trodde före jag satte mig för att kolla att jag skulle bli lika impad av Birro i rutan som jag varit av många av hans senaste publicerade texter. Så blev dock inte fallet riktigt även om hans avslutningskommentar bland annat var riktigt bra. Jag fick för mig att han blev väl mån om att distansera sig från Mats Selander. Vilket iof säger rätt mycket om hur debatten i denna fråga ser ut i Sverige. Mats klarade sig mycket bra, (sen kan man självklart diskutera om den taktik som MRO exempelvis använder är rätt) men i sak verkar det extremt svårt för någon att kunna argumentera emot honom. Det blir liksom då att man säger att män inte ska uttala sig (varför inte?) Jag tycker också att resonemanget som främst Kjöller använde (men som även Birro anslöt sig till) om att man för egen del kan ha synopunkter men att man inte kan lägga över detta på andra. Blir väldigt konstigt tycker jag. Tycker man att foster rent objektivt är ett barn från befruktningen så måste man väl få tycka det oavsett om det är ens eget barn eller ej? Här hängde inte Jullan med.

Saker som gläder, irriterar och får mig att fundera

* Låt oss börja med något glädjande: Fredagspanelen i Dagen är tillbaka. Kommer blir bra tror jag! Det mest glädjande är att PM Nordqvist är en av deltagarna. Om jag fick välja ett ord att beskriva PM med utifrån den period jag känt honom finns det många ord som skulle passa men ett är definitvt klok.

* Jag har under veckan läst flera svar från deltagare i kyrkomötet som fått svara på frågan vad som är den viktigaste framtidsfrågan för Svenska Kyrkan. Har varit minst sagt intressant. Det svar jag mest kommer ihåg var att SvK skulle ta avstånd från utbyggnad av kärnkraften. Nu är jag förvisso definitivt ingen kärnkraftskramare men den viktigaste saken för kyrkan. Nje, kanske inte.

* Kollade på Bonde söker fru i onsdags. Den där Magnus står inte speciellt högt i kurs hos mig vill jag lova. Han tyckte att en av tjejerna blivit bättre och bättre (trots att hon var mullig och hade glasögon...(haha undrar vad han skulle tycka om mig)) vilket han också säger till henne. typ "Du är mulligare i verkligheten än på kort" och så lägger han till inför kameran "det är lättare att göra sig av med några kilon än att fixa en förstörd personlighet". just det. Trodde han att han framstår som schyst och bra när han säger sådär...? ehhhh kanske inte.

Nu fick man inte se vad tjejen i fråga svarade men hade det varit jag hade jag velat ge killen en örfil men hade antagligen nöjt mig med en riktig avhyvling och gått därifrån. Tyvärr är det väldigt vanligt med dylika kommentarer som tjejer (och killar) förväntas ta. Någon som på allvar väljer partner utifrån några kilon mer eller mindre... ja, jag vet inte hur det kan kommenteras mer än typ I D I O T I.

Lite tips i all hast.

1. Läs artikeln i Dagen där Oskar Nyström intervjuas om ungdomskyrkan konnekt och arbete bland ungdomar.

2. En skiva som håller för lyssning igen, igen och igen är Särla.

jag menar: bara följande text...

Idag slutar jag att jaga
Jag har allt jag kan ha
och när allt är slut,
faller jag i Guds nåd

Idag slutar jag att längta
Jag sänkte mitt sikte
och mitt hjärta blev,
mitt hjärta blev lätt

För idag har jag golvats av Jesu kärlek
Idag har jag ingen väg ut
För idag har jag golvats av Jesu kärlek
Idag har jag allt jag kan ha

Idag slutar jag att längta
Framgångars glans,
jag har hjärtats frid
Imorgon så kommer sommaren att rasa
och jag kommer falla mot jorden igen

Men idag har jag golvats av Jesu Kärlek
Idag har jag ingen väg ut
För idag har jag golvats av Jesu Kärlek
Idag har jag allt jag kan ha

och ja...

... det känns gött att numera vara med i den församling jag är så glad och tacksam att jag funnit.

Favvoskribenter

De flesta av oss har väl våra favvoskribenter i favvotidningar (eller ibland, den där skribenten som "ändå är rätt okej trots att tidningen personen skriver i är en riktig skit-tidning")

Jag läser rätt mycket tidningar om man räknar in dem jag läser i jobbet (o det är många) men de tidningar jag läser allra mest noggrant är utan tvekan Dagen, NOD och Ikon. I alla dessa tre har man ju skaffat sig sina favoriter. Det är ju lätt att mest digga dem som tycker som en själv. Eller de som sätter ord på det man på grund av sin bristande förmåga inte klarar själv. De som för in perspektiv man aldrig, aldrig tänkt på. Sen finns det de som utmanar en. Eller de där man först irriterar sig på men sedan inser att man kanske gör just det för att de har något att säga. (sen finns det de som aldrig kommer ur det där irritationsfacket).

Samma känslor har man ju inför bloggar. Jag läser ur alla ovanstående kategorier även om jag gjort ett medvetet val att dra ner på dem jag bara blir irriterad av.

Det kan faktiskt vara riktigt jobbigt om man verkligen börjat gilla någon och så skriver den något som man tycker är helt uppåt väggarna. Då gäller det generellt att inte lägga all beundran och andra känslor åt sidan utan att fortsätta läsa med stort intresse ett bra tag till. Det finns (väl?) ofta en god anledning till att man började läsa.

En skribent på tidningen Dagen som jag alltid läser med stort intresse skriver idag "Människan klarar varken sopberget eller synden ensam". Anna Sophia Bonde. Jag märkte hur glad jag blev när jag såg att det var på det viset och började då fundera på mina favvosar. Någon dag ska jag roa mig med att göra en topplista. Kanske en tio-i-topp. Jag gillar listor.

Nytt med Bengt J

Idag släpps Bengt Johanssons nya skiva "sånger för vägen". Jag fick dock tag i ett exemplar redan igår kväll eftersom Bengt var och spelade på onsdagsmässan i Söderhöjdskyrkan. Jag är uppvuxen i ett hem där Bengt är det som spelas mest och det är inget jag lidit av. Tvärtom. Finns många fina sånger och jag tror efter en kort genomlyssning att nya skivan innehåller många guldkorn den också.

Extra plus för titeln på skivan.

Jullan goes EFK

Jag är jätteglad och tacksam! På söndag ska jag bli välkomnad i min "nya" församling som jag vill känna och känner en stor kärlek till. Jag har visserligen betraktat mig som med ett tag nu men det blir ändå mer definitivt att verkligen vara med. (sen kan man såklart diskutera hela medlemsskapsfrågan och huruvida det är bra. Jag lutar dock åt att det ändå har många fördelar så länge man har "koll" på varandra och inte bara blir ett namn i en matrikel oavsett om man är aktiv eller ej). Har som en konsekvens av att jag funnit en församling begärt att gå ur min församling i Göteborg.

Detta innebär att jag nu blir medlem i ett tredje samfund. Växte upp i Pingst, gick över till Baptistsamfundet och nu EFK. Det känns inte det minsta dramatiskt. Det har talats en hel del om detta. Att detta med samfundsgränser blir mindre och mindre viktigt. Bland annat i samband med pastorer/präster som "bytt". Piensho, KG Larsson och nu Hedin. Men också märker man ju det i de kretsar man rör sig i. I min baptistförsamling var det verkligen inte många som tidigare hade varit baptister (förutom de som hade funnits med under lång tid.) Nej det var en blandning av människor utan församlingstillhörighet, pingstvänner, missionare, alliansare, svenskkyrkliga och Livets-ordare. Visst är det inte helt enkelt att komma från så olika håll. Men vem har sagt att det ska vara enkelt.

Gemenskapen med andra kristna är viktig, ja helt avgörande för mig som kristen. Vackert i all sin ofullkomlighet. Min kristna tro kan aldrig vara ett individualistiskt projekt.

---
(Sen att jag inte kommit dit hän att jag skulle kunna gå med i vilket som helst av Sveriges kristna samfund det är också sant och jag vet inte heller om det på något sätt är ett mål. Det finns ju trots allt vissa teologiska skillnader men det sköna är ju den samhörighet som man ändå till stora delar förmår uppleva. Trots allt som komplicerar.)

Strykjärn

* Marlene eller "Marre" kom på blixtvisit från Bryssel från igår tills idag. Förutom att det såklart var hur trevligt som helst resulterade det också i något annat. Mitt strykjärn användes. För andra gången sedan jag lämnade föräldrahemmet 2001. Kunde väl vara på tiden tänker någon. Har du ens ett strykjärn? (med tanke på hur jag ser ut...) tänker en annan. Vad mina kära föräldrar tänker vet jag dock. De känner sig misslyckade som föräldrar. Ett idogt strykande under hela uppväxten. Från 12-års ålder strök jag själv.

Detta, mina vänner, är min revolt.

Och det är kanske inte så farligt...

Sturmark, Swärd och den privata sfären.

EFK-ordföranden Stefan Swärd, som jag med stor glädje lärt känna en del på sista tiden och vars blogg seglat upp som en av favoriterna skriver idag med Christer Sturmark på DN debatt. De försvarar den föreslagna Lund-rektorn Per Erikssons rätt att inte bli ifrågasatt som rektor för sin tros skull. Något jag självklart håller med. Gillar dock inte artikeln. Jag förstår att den såklart hade sett annorlunda ut om Swärd eller Sturmark skrivit under själva men ändå. Tycker den andas alldeles för mycket av Humanist-agenda att tron ska hållas privat i stycken som

Det skulle till exempel vara oacceptabelt att en rektor ifrågasatte modern naturvetenskaplig forskning för att den hamnar i konflikt med en snäv och bokstavlig tolkning av Bibelns skapelseberättelse.

Vissa former av religiös tro är förenliga med vetenskaplig grundsyn, andra är det inte. Vi vet dessutom att det finns gott om troende forskare, som förmår särskilja sin religiösa tro och sin akademiska verksamhet.

I ett sekulariserat och liberalt samhälle av svensk modell är det nödvändigt med tydliga principer för hur vi bör leva sida vid sida, med olika livsåskådningar och etiska värderingar. Vi behöver kunna definiera vad som är gemensamma spelregler, men också vilka ställningstaganden som är och bör förbli privata.

Jag kanske överdriver känslan? För mig är påståendet att kristen tro tillhör den privata sfären en total omöjlighet. Kristen tro kan och ska inte förpassas till den privata sfären. Fast jag vet att humanisterna tycker det...

Jag anser inte att det är möjligt att likt någon slags schizofreni ikläda sig i olika roller, varav vissa är neutrala. Om det nu skulle existera någon neutralitet...

Jag har ställt några frågor på Stefans blogg så förhoppningsvis kan det leda till ett och annat klargörande. Vore för övrigt kul om du som läser detta och tolkar artikeln annorlunda/mer välvilligt hörde av dig!

Uppdatering: Stefan har skrivit ett nytt inlägg där han försöker besvara frågorna. Jag förstår mer om resonemangen bakom och tycker såklart att det är glädjande att Swärd inte anser att det går att skilja ut sitt kristna jag från något annat slags jag. Jag tycker dock att vissa frågeställningar kvarstår och min slutsats angående artikeln är fortfarande densamma, att jag tycker den innehåller alltför många olyckliga formuleringar (som handlar om allt annat än petitesser!) för att det ska kunna väga upp det som var syftet (som jag verkligen delar, protesterna mot rektorn är inget annat än helt bisarra).

En intressant debatt blev det hursomhelst på Swärds blogg, som så ofta nuförtiden.

Koppeltvång igen...

* Noterar att debatten om koppeltvång återigen blossat upp i Göteborg. Jag är glad att mitt namn inte nämnts och att jag inte fått ett enda telefonsamtal i frågan idag, även om jag fortfarande verkligen tycker att koppeltvång är en självklarhet! För nya läsare kan jag berätta att jag blev lite av en kändis när jag motionerade om koppeltvång i fullmäktige våren 07. Mycket bloggande i ämnet har det blivit.

Tonår utan Jesus.

Igår kväll hade vi inspirationskväll för Ungdomskyrkan Konnekt och arbetet som (hittills iaf) drivits främst på fredagskvällarna/nätterna på Södermalm. Det är det roligaste jag gjort! Har den senaste tiden tänkt mycket på min egen tonår (är ju ändå ett tag sen nu...) och hur jobbigt jag tyckte att det var. Jag hade världens bästa hemförhållanden, familj och vänner men likväl så tyckte jag att det på många sätt var hemskt. Framförallt hade jag Jesus. De flesta av Stockholms tonåringar (varav en hel del verkligen har det riktigt jobbigt) ska gå igenom allt utan Jesus. Utan att ens ha fått chansen att få del av evangeliet. Snacka om utmaning.

man inser att man har PMS när...

... man sitter i ett väntrum på en snäll vårdcentral strax utanför staden och man på allvar blir så irriterad att man skulle kunna klippa till kvinnan bredvid (som dessutom är gravid) för att hon SMS:ar så HÖGT.

Appropå graviditeter så tycker jag att det ändå är rätt modigt att skriva såhär. Sofia Frostemark skriver om hur hon känner när hennes vänner berättar att de är gravida.

Konsertsällskap efterlyses

Mitt tänkta konsertsällskap åker kanske till Kina... och om så får jag ju gå på konsert själv. Och det är faktsikt inte lika kul.

Jag vet ju inte vem mer av mina Stockholms-bekantaskaper som diggar Veronica Maggio så jag försöker här, det har ju fungerat förut. Hör av dig om du är sugen på en konsert som knappast kan bli annat än grym.

Okej, dags att "hylla" Dagen igen.

Tidningen Dagen är inte alltid först med nyheter (men allt oftare är de nog faktsikt det iof) men det finns vissa ämnen som de är överlägset bäst på att skriva om. Till de hör internationella frågor och speciellt "biståndsdebatten".

Läs exempelvis följande avslöjande om Bengt Nilssons bok "Sveriges afrikanska krig". Den är utgiven på Timbro och passar väl in i "Timbro-agendan". Jag känner mig lite allmänt matt. "Timbro-matt".

---

När vi ändå är inne på Dagen-spåret så diggar jag verkligen hur de börjat sända klipp via hemsidan, som nu senast ett samtal mellan Emanuel Karlsten och Stefan Swärd om bloggeri (även om det nog blev lite mer "dessa sakfrågor vill samtalsledaren Kindbom utifrån att han själv har reagerat diskutera". Iof intressant.

Alternativ sysselsättning?

Det händer väl de flesta att vi drömmer oss bort ibland och tänker på vad vi skulle göra om vi inte gjorde just det här. Om vi inte sökte jobb som butiksarbetare, jobbade som byråkrater eller pluggade till något som iallafall låter seriöst.

Många har väl kanske dessutom ett "ångestyrke", dvs man får lite lätt panik varje gång man träffar någon som arbetar med det där viktiga eller roliga som man själv skulle vilja göra. Men ändå gör man inte ett dyft för att ändra på saken.

Detta funderade jag på lite högt i helgen då någon föreslog en alternativ sysselsättning till mig. Det var verkligen inte första gången om man säger så... vilket får mig att undra.

Är jag verkligen SÅ knäpp?

Någon tyckte nämligen att jag borde söka till någon dokusåpa. Eftersom jag garanterat skulle komma med. Det tror för övrigt mina kollegor också. Drag jag har som skulle göra mig till en utmärkt deltagare skulle då bland annat vara:

- kristen
- absolutist
- feminist
- tävlingsmänniska
- hett temperament
- diggare av milimeterrättvisa (även om jag jooooobar på det)

Det finns bara ett litet problem. Jag vill ju inte. :) Så jag fortsätter nog med mina egna drömmar ett tag till iallafall.

Min stegräknare...

...styr mitt liv.

Tävlingen på jobbet började förra onsdagen. Sedan dess har jag hetsat mina lagkompisar. Och allra mest mig själv. Jag vet ju att jag är en tävlingsmänniska, men att det var såhär illa...

En vit jul...

...i det här landet, ja helst hela världen vore sannerligen trevligt.

Vit-Jul-kampanjen har dragit igång ordentligt för i år och bland annat startat en blogg.

Jag ska göra mitt bästa för att ragga underskrifter.

Jag vill...

1. Åka på "Mellandagar för unga teologer" (och reflekterande praktiker)i Linköping 8-9 januari. Vem hänkar?

2. Åka till Israel. Nu är jag på jakt efter någon bra resa man kan följa med på, gärna i vår. tips? Typ en dryg vecka och gärna intensivt så man får se mycket (har aldrig varit där).

3. Fortfarande åka till Krakow några dagar i höst.

4. Hälsa på i Göteborg.

Nu gäller det bara att verkställa dessa viljeyttringar.

Helt bisarrt

Läser hos Gärningsmannen om hur valet av en rektor på Lunds universitet väcker protester för att rektorn är frikyrklig. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Nytt program i SVT

Lördag 26 oktober är det premiär för "Annas eviga" i SVT. Det är "Existens-Anna" som här till varje program bjuder in 3 gäster med olika syn i livsavgörande frågor för samtal över en middag. Till första programmet kommer Hanne Kjöller, Mats Selander och Marcus Birro.

Vi kommer få lyssna till samtal om följande frågor:

När blir ett barn till? Är det vid befruktningen eller när det föds? Eller någon gång däremellan? Frågan är central i abortdebatten. Och om det inte är barn som aborteras - varför begravs de då på en kyrkogård?

Jag tror på den här programidén.

Bokcirkelpremiär

Har länge tänkt att jag borde gå med i en bokcirkel då det

1. Pressar en till att läsa böcker man vill läsa

2. Får en att läsa böcker man själv normalt inte skulle välja

3. Man lär känna människor på ett annat plan

4. Man får ut mer av sin läsning

5. Man har förhoppningsvis trevligt

Nu har äntligen vi kommit igång. Marie och jag satt under och lunch och diskuterade detta. Vi drog ihop några till och bestämde oss för en mjukstart i form av Göran Skyttes "omvänd". Tanken var att det skulle vara personer med lite olika infallsvinklar så vi inte bara sitter och håller med varandra. (det kommer vi inte att göra - tro mig:))

Jag gillade boken! Den var lättläst, personlig och intressant. I den får vi följa Skyttes väg till att inse att han blivit kristen och även tiden därefter. Boken innehåller en hel del personlig kamp, kängor mot det Skytte uppfattar som en alltför politiserad kyrka, tankar kring bikt, rädslan för att bli betraktad som stolle och beskrivningar av hur Skytte i princip inte kan tänka sig att inte fira mässa varje söndag.

Jag trodde att jag skulle bli mer provocerad än jag blev (eftersom Skytte efter vad jag förstått är en riktig högerman) men det var få gånger jag kände någon som helst provokation. Tvärtom.

På vår mjukstartsträff diskuterade vi utifrån boken frågor som:

1. Är det ett problem att kyrkan blir politiserad? Går det överhuvudtaget att skilja tro från politik?
2. Vad betyder det för kyrkan när "kändisar" berättar att de blivit/är kristna?
3. Behövs det mer bikt? Har frikyrkan missat något här?
4. Blir det mer och mer öppet att tala om sin tro i svenska medier som Skytte hävdar?

Helt klart intressant. Nästa bok upp för diskussion blir Kristendom och kapitalism utgiven på Timbro (mitt favvoställe - inte).