Om Annas Eviga

Har fått en fråga här på bloggen vad jag tyckte om Annas Eviga som hade premiär på SVT i lördags. Har tidigare uttryckt en viss förväntan på programserien.


För att verkligen kunna tala om ordentligt om ämnen som abort behövs mer tid. En halvtimme är för lite. Det fanns inte tillräckligt med utrymme för de medverkande att i lugn ton verkligen utveckla sina resonemang.

Dock var det utifrån förutsättningarna en intressant diskussion. Trodde före jag satte mig för att kolla att jag skulle bli lika impad av Birro i rutan som jag varit av många av hans senaste publicerade texter. Så blev dock inte fallet riktigt även om hans avslutningskommentar bland annat var riktigt bra. Jag fick för mig att han blev väl mån om att distansera sig från Mats Selander. Vilket iof säger rätt mycket om hur debatten i denna fråga ser ut i Sverige. Mats klarade sig mycket bra, (sen kan man självklart diskutera om den taktik som MRO exempelvis använder är rätt) men i sak verkar det extremt svårt för någon att kunna argumentera emot honom. Det blir liksom då att man säger att män inte ska uttala sig (varför inte?) Jag tycker också att resonemanget som främst Kjöller använde (men som även Birro anslöt sig till) om att man för egen del kan ha synopunkter men att man inte kan lägga över detta på andra. Blir väldigt konstigt tycker jag. Tycker man att foster rent objektivt är ett barn från befruktningen så måste man väl få tycka det oavsett om det är ens eget barn eller ej? Här hängde inte Jullan med.