Jag håller med modsen...

...fast ändå definitivt inte. De vill slopa enprocentsmålet. Jag vill ha ett mål på minst 2 %. Men 1% är ett absolut minimikrav. Och nej, bistånd kan definitivt inte ensamt bekämpa fattigdom utan måste framförallt kombineras med en totalt reformerad världshandel och en politik som i allt tar hänsyn till den globala utvecklingen. Att vi håller på som vi gör med exportstöd och subventioner är ingenting annat än skamligt. Hur kan vi kräva av fattiga länder att de ska avskaffa sina tullar och liknande när vi inte går före i att göra så?

Just nu i Jullans värld.

* Idag ska jag julpynta. Världens finaste ljusstake i mässing samt tomte från Second Hand i Huskvarna samt en plastgran från farfar och farmor. Den införskaffades i slutet på 80-talet och kläddes så länge farfar levde med färgade lampor. Det eller något annat kitschigt är vad som krävs för att göra min julpyntning fulländad. Tror bestämt att jag också ska se till att äta några lussekatter från baket med Ida, Elin och Maria i Lördags. Det enda negativa med gemensam bakning är att jag inte kunde proppa katterna fulla med russin utan fick nöja mig med par i varje. Men man kan sannerligen inte få allt.

* Tänker mycket på hur jobbigt jag tycker det är när jag upplever att människor inte ger mig en riktig chans. När jag blir dömd på grund av någons fördomar eller första intryck av mig. På grund av någon åsikt eller på grund av den bild de fått av mig genom att läsa denna blogg. Hur jag bara vill säga att det finns så mycket mer hos mig att upptäcka. Att jag kanske har så mycket mer att ge som liksom är allt annat än uppenbart. men så inser jag ju såklart att jag hela tiden gör samma sak. Dömer. Sorterar bort människor som potentiella vänner. Avfärdar för att den ju är "sån" eller "sån". Eller tycker på ett visst sätt. Gud hjälp mig.

* Har verkligen fått mycket att fundera på kring "Guds rike". Mycket utifrån predikningar och läsning av och om Lukas 17 och 18. Föreställningar från förr att bearbeta. En speciell sak som jag blev uppmärksammad på och som blev lite av en aha.-upplevelse är när det talas om nya himlar och en ny jord i 2 pet 3:9 att det grekiska ord för ny som används står för ny i förhållande till kvalité och inte ny i förhållande till tid. Hur Gud ska upprätta en försonad gemenskap. Vilket hopp. Som dessutom redan har påbörjats i och med Jesus. Detta får konsekvenser. Definitivt. Om jorden i egentlig bemärkelse inte ska förgås utan upprättas. Om det nu är så? Jag funderar vidare... gärna tillsammans med er.

* På youtube finns redan två låtar från konserten jag var på i tisdags att beskåda. Buffalo och Hockey Skates.

Magiskt

Tisdagskvällen blev ännu bättre än väntat. Första gången jag besökte Debaser Slussen. Litet och mysigt vilket gav en intim känsla. Stod längst framme vid scenen. Några meter från Kathleen. Vilken konsert det blev. Så sjukt bra så att det nästan gjorde ont i kroppen. Dessutom var hon väldigt bra på att mellansnacka. En sådan här konsert i veckan och jag blir en bättre människa. Typ.

Spännande tisdagskväll

Imorgon tänkte jag bege mig till Debaser vid Slussen och lyssna på Kathleen Edwards. Nu är det också klart att Jonna Lee kommer göra henne sällskap. En kvinna jag inte lyssnat på tidigare men utifrån vad jag hunnit lyssna på nu bådar det väldigt gott. Det finns fortfarande biljetter!

Resa

Okej, måste bara vräka ur mig lite. Vad är detta med att folk på TV (speciellt de som är med i tv-serier som Idol, kärleks-doku-såpor) använder ordet resa hela tiden? Alltså "det har varit en fantastisk resa" "resan tar inte slut här" osv. Känns som att detta smög sig på för något eller ett par år sedan och så har det sedan spridit sig som en löpeld. Eller har man alltid uttryckt sig såhär?

kan inte någon endaste typ använda ord som "tid" "erfarenhet" eller bara säga "detta har varit bra/kul/fantastiskt/whatever".

Jag stör mig iallafall. Grattis till mig som lägger energi på sånt.

Löpsedlar upphör aldrig att förvåna/uppröra

Någon mer än jag som undrar om de verkligen inte tänkt på eventuella samband mellan rubriken på övre delen av sidan och rubriken på nedre delen... speciellt som att den lägsta alkoholhalten bland den glögg de testar är 10%...

Mums

En vän till mig har skapat en blogg till glädje för alla oss kladdkakeälskare. Goda recept samlade på en sida. Jag tycker dock att vännen i fråga gott kunde utöka sidan till att även innehålla andra recept då jag knappt känner någon som gör godare grejer. Typ bröd, egenblandat chai eller varför inte världens godaste paj: bananmarängpaj. Men det receptet är tydligen jättehemligt så det vore väl att hoppas på för mycket.

Jag noterar...

...att jag för tredje gången på en vecka fick en inbjudan till en konferens om farliga hundar skickat till mig. Måste skaffa en ny nisch!

...att jag vågade gå förbi en lös hund i gamla stan i morse utan att typ ens vara rädd (bara lite)

...att det är lätt att glömma hur jobbigt det är att få matförgiftning/spysjuka. Man gråter, känner sig liten och längtar efter mor och far.

...att det bara är att gilla läget när bloggfrekvensen är låg. Tids nog vänder inspirationen åter. Det kan gå fortare än både jag och du anar.

Rätt-till-vård-konsert

Tors 27 november är det konsert med syfte att uppmärksamma alla människors rätt till vård. Alla intäckter går också till kliniker som ger vård till de som lämnas efter i vårt Sverige. En skamfläck.

Robyn och Anna Järvinen kommer bland annat!!

lite Arg. lite Matt. lite Uppgiven.

Några saker de senaste dagarna har återigen fått mig att arg, matt och uppgiven. Den gemensamma nämnaren stavas alkohol.

Livsmedelsverket har beslutat att inte längre råda kvinnor att helt avstå alkohol under graviditet och amning. De flesta barnmorskor vägrar ställe upp på detta utan fortsätter att rekommendera att man helt avstår. Borde vara helt självklart. Livsmedelsverkets resonemang som jag förstått det går ut på att man inte kan visa på några medicinska problem med ett eller ett par glas vin. MEN då glömmer man ju en hel massa saker. Att det ofta inte stannar vid ett glas. Att omdömet och koncentrationen försvagas, att man därför inte är lika snabb på att upptäcka om det är något fel med barnet etc. Plus att jag inte förstår hur man ens kan överväga att chansa då det "inte verkar som att ett glas vin ställer till så mycket skada".

Men, detta har naturligtvis inte fått stå oemotsagt. Politiker och andra människor protesterar och ger barnmorskorna sitt stöd. Håller med mig i ovanstående resonemang. Men jag blir ändå irriterad. Jag tycker nämligen inte heller att det exempelvis håller att dricka när man har barn man är ansvarig för (oavsett om de är spädbarn, 5 eller 15 år). Men när man säger sånt ja då blir det jobbigt. För då inkräktar man ju även på deras vanor. Som tycks så heliga.
Jag är så trött på det.

(Kära svägerska, kom hem från Egypten så jag kan få lite medhåll från något endaste håll.)

På söndag sänds Dokument inifrån. Med rubriken "Rör inte min sup". Här intervjuas bland annat barn om vuxnas drickande. De har kunskaper de inte skulle behöva ha.

Snart...

...vaknar jag till liv även här på bloggen (sker förhoppningsvis i eftermiddag). Men tills dess kan jag göra lute reklam för min systerdotter Lilly som är grym på att sjunga. Speciellt på att improvisera text.
Kolla in.

Olika gudstjänster

Igår kväll under den vanliga "jag-kan-inte sova-för-det-är-söndagskväll"-stunden summerade jag helgen och kom fram till hur många gudstjänster jag egentligen deltagit i. Och då inte bara gudstjänster i traditionell bemärkelse men tillfällen då jag tillsammans med andra sökt Gud. Pannkaksgrillning och samtal med människor vid Slussen, New Wine- möte med fokus på att leva i Jesu efterföljelse och göra det han gjorde, samtal på en stor multinationell hamburgerkedja med fina vänner, traditionell söndagsförmiddagsgudstjänst. Mat, vänskap, läsning och lyssning.

Gud möter oss på så många olika sätt. Det är spännande tycker jag.

hyllvärmare?

Ofta har väl inlämningsuppgifter och liknande känts tämligen meningslösa men ibland så har man anledning att känna sig nöjd. Typ nu i debatten kring vigselrättens vara (exempelvis ska frågan diskuteras i Människor och tro idag). 2004 skrev jag en liten uppsats (eller iallafall försök till detsamma) med rubriken

VIGSELRÄTT, VIGSELPLIKT ELLER CIVILÄKTENSKAP?
Ska religiösa samfund få välja vilka de ska viga, tvingas viga mot sina övertygelser eller helt fråntas vigselrätten?

Känns gött att för en gång skulle ha lite nytta av gamla kamper.

Förresten...

...så har jag typ ett nytt favvo-tv-program. Halv åtta hos mig. Konceptet är ju genialiskt men framförallt är speakern det. Har kommit fram till att man nog bara kan antingen störa sig o tycka att han är urfånig eller så gör man som jag och älskar honom.

Igår kväll funderade jag på att ta konceptet in till sin egen verklighet. 4 personer kommer överens om att bjuda varandra på middag, 4 datum bokas in och sen betygsätter man varandras middagar i hemlighet. Helst ska man ju inte känna varandra utan och innan. Plus att man inte bör vara för känslig (vilket jag iof misstänker att de flesta är).

Vad tror ni?

Klockren propagandaffisch.

En snäll kollega ville ge mig mer bränsle i min ständigt pågående kamp. Eller nåt.
Den här affischen är ju riktigt bra ju ;). Här kan man se fler exempel.

Gemensamma minnen

Något som är väldigt speciellt och samtidigt väldigt svårt att förklara är detta med hur speciellt det är att växa upp inom en frikyrka. Hur det på många sätt finns en hel kultur kring det. Förvissa spretig på många sätt och kanske också på sina håll och sätt på väg att luckras upp.

Det finns dock så otroligt mycket som vi som är uppvuxna i det har gemensamt. Det märker man när man kommer i nya sammanhang men där träffar personer med en liknande uppväxt. Det kan skilja några år, landsändar och samfund men de gemensamma referensramarna finns där.

Låt mig bara ta några exempel.

- Hur vi 80-talister alla minns "Rock the Globe". Dels var ju typ alla där. (Inte Jullan dock - vågade inte eftersom jag fann det lite sådär farligt karismatiskt)

- Påverkan från böcker som "I kissed dating goodbye?" Hur mycket har detta skadat oss?

- Dallas inte okej, Tre kronor inte okej osv. Varpå allt man ville var att få kolla på dessa program. Så där satt jag och min vän David nere i källaren och tittade på Dallas innan den av våra föräldrar som för dagen hade ansvaret för oss kom hem. Fingret var hela tiden berett att trycka på av-knappen. Vi tyckte inte ens att programmet var speciellt kul...

- Diskussioner huruvida det var ok att gå på disco eller ej. (för mig var det ok ;))

- allt fika och "sitta o leka med ljus".

- UNO etc. okej men helst inte vanlig kortlek i hemmet.

- Läger med otaliga funny-bunny-lekar.

Det finns en hel del jag möter på som jag uppfattar som frikyrkligt. Samtidigt inser jag ju att jag knappast har något utifrån-perspektiv på frågan. Finns säkert sjukt mycket som man håller på med och har hållt på med som man tror att "alla andra också gör".

Är det någon som har några typiska frikyrko-minnen att dela med sig av eller om jag ställer frågan såhär:

vad är det mest frikyrkliga du vet?

ps. jag är sjukt glad och tacksam över min uppväxt. Bara så ni vet. ds.

Just det.

- Jag är student igen. Fast bara sådär på fritiden. Känns iallafall riktigt kul än så länge. Var som att min hjärna verkligen had elängtat att sätta tänderna i lite kurslitteratur. Något som man iof kan göra även utan att vara inskriven på någon kurs men det blir liksom inte samma sak... Har börjat läsningen av "postmodern teologi - en introduktion". (som jag iof haft delar av på någon tidigare kurs)

- Jag har äntligen fått lite ekonomisk ersättning för alla de här sketans stölderna jag råkat ut för senaste året. Nu är jag dock orolig att jag slarvar bort utbetalningskortet innan pixen är i min hand...

Jag hade fel...

Ända sedan innan partierna hade utsett sina respektive kandidater har jag trott att McCain skulle ta hem det. Jag hade fel. För en gång skull är jag glad att jag hade det. Men jag får samtidigt lite ont i magen å Obamas vägnar. Hur i hela fridens namn ska han lyckas att leva upp till förväntningarna?

Okej...detta hjälpte lite.

Otroligt mäktigt.
Dolly framför "He´s alive". Lova att lyssna på hela. (och om du inte orkar så lyssna åtminstone på den sista minuten).
Framförd på Country Music Awards 1989. Var annars?

söndags-måndagsångest.

Har varit relativt befriad från "ångest-som-hänger-ihop-med-vissa-veckodagar" ett relativt bra tag nu. Det verkar dock vara slut på det nu. Söndagar är helt underbara fram tills typ kl 20-21 någon gång. Oftast har dagen fyllts med gudstjänst och gemenskap. Men sen kommer den. Söndagsångesten. Inte så mycket för att man ska jobba och gå upp på morgonen, för det har jag egentligen inga större problem med. Men likväl är det som en våt filt. Av funderingar på allt från bibeltolkningar, framtid, lite lätt panik över att det låter så illa när jag försöker spela gitarr till funderingar på om man aldrig kommer bo närmre föräldrarna och det där singelskapet som egentligen är rätt okej (förutom exempelvis på söndagar någon gång mellan 20-21). Söndagsångesten blir sedan till måndagsångest som sitter i tills måndag kväll. Så himla förutsägbart. Varje vecka.

Vad göra?

Veronica på Nalen

I fredags drog jag med mig Linda för konsert på Nalen. Hade aldrig varit där men måste säga att det var grymt att dela detta premiärögonblick med någon som också får rejäla pingströrelseassociationer och kände historiens vingslag...

Well, konserten då?

grymt bra helt enkelt. Maggio lät otroligt bra, musikerna likaså (underbart med stråkkvartett). Hon var precis så skönt kaxig som jag hade förväntat mig. Hoppas att inte nästa skiva dröjer för länge och att det således snart blir tillfälle för fler konserter för som hon själv sa hade hon gärna spelat längre men hade inte fler låtar att bjuda på...