Gemensamma minnen
Något som är väldigt speciellt och samtidigt väldigt svårt att förklara är detta med hur speciellt det är att växa upp inom en frikyrka. Hur det på många sätt finns en hel kultur kring det. Förvissa spretig på många sätt och kanske också på sina håll och sätt på väg att luckras upp.
Det finns dock så otroligt mycket som vi som är uppvuxna i det har gemensamt. Det märker man när man kommer i nya sammanhang men där träffar personer med en liknande uppväxt. Det kan skilja några år, landsändar och samfund men de gemensamma referensramarna finns där.
Låt mig bara ta några exempel.
- Hur vi 80-talister alla minns "Rock the Globe". Dels var ju typ alla där. (Inte Jullan dock - vågade inte eftersom jag fann det lite sådär farligt karismatiskt)
- Påverkan från böcker som "I kissed dating goodbye?" Hur mycket har detta skadat oss?
- Dallas inte okej, Tre kronor inte okej osv. Varpå allt man ville var att få kolla på dessa program. Så där satt jag och min vän David nere i källaren och tittade på Dallas innan den av våra föräldrar som för dagen hade ansvaret för oss kom hem. Fingret var hela tiden berett att trycka på av-knappen. Vi tyckte inte ens att programmet var speciellt kul...
- Diskussioner huruvida det var ok att gå på disco eller ej. (för mig var det ok ;))
- allt fika och "sitta o leka med ljus".
- UNO etc. okej men helst inte vanlig kortlek i hemmet.
- Läger med otaliga funny-bunny-lekar.
Det finns en hel del jag möter på som jag uppfattar som frikyrkligt. Samtidigt inser jag ju att jag knappast har något utifrån-perspektiv på frågan. Finns säkert sjukt mycket som man håller på med och har hållt på med som man tror att "alla andra också gör".
Är det någon som har några typiska frikyrko-minnen att dela med sig av eller om jag ställer frågan såhär:
vad är det mest frikyrkliga du vet?
ps. jag är sjukt glad och tacksam över min uppväxt. Bara så ni vet. ds.
posted by Julia @ 11/06/2008 01:30:00 em
6 Comments:
Alltså det där med att man kunde sitta en hel kväll och bara pilla med ljus - vad kommer det från egentligen? Verkar ju helt sjuk så här i efterhand.
En grej som jag tycker är frikyrkoungdomsaktigt är att man aldrig kunde bestämma vad man skulle göra efter en ungdomssamling...man hamnade alltid på McDonalds hur man än gjorde. Men det kanske mer hänger ihop med tonårstidens velande kring var det är coolast att vara...var det viktiga händer liksom...
/ Åsa D
Ja den boken asså, borde brännas upp ;) Snacka om att man blivit hämmad. Galet. Men nu är det nya tider heheh
Kaffekoppar i plats e väl frikyrkligt om något?? (med hållare till)
Att inte veta vart äta efter kyrkan. Hänga utanför entréen i 40 min o ändå hamna på McDonald´s. Ja, det har man ju upplevt varje fre o sön =)
Vadå, pilla med ljus??? Har ingen frikyrkobakgrund så jag står som ett levande frågetecken. Kan nån vara snäll och förklara?
Jo men det gör väl många ungdomar och en del ouppfostrade vuxna; leker med levande ljus och formar det mjuka stearinet etc menar ni va? Jag tror alla gör det. Men ni hade säkert oftare tillgång till just ljus! Vi andra rev öletiketter av flaskor och pillade med våra cigarettpaket (jag skämtar inte) när vi kom upp i gymnasiet. Man fick ju röka på caféerna på den tiden.
Några saker som de flesta med [fri]kyrkobakgrund är skeptiska till, har jag märkt, är psykoterapi, feminism och socialism. Det är väldigt farliga grejer för er, verkar det som (jag noterar att du kallar dig feminist; det är ju inte allomfattande såklart). Många vågar rösta på folkpartiet (liberalism är ju något fint) eller sträcker sig till miljöpartiet (miljön är ju något fint) men vänsterpartiet.. nja, där går ofta gränsen. Man skyndar sig att säga att man håller Jesus högst, som att det var en motsättning. Man vill bekänna sig till humanismen hellre än feminismen (det var svårt innan att motivera det och med Sturmark i farten blir det etter svårare :), man förkastar psykoterapeutiska förklaringsmodeller och menar att bara Gud kan hela, dvs i själavård, då.
Som alltid, för att man inte vet man man talar om. Generationen innan var rädd för bio och jazz. Inget nytt under solen. Ibland kan det faktiskt vara bra att konfrontera det man tror också. Det är väl det ni försöker göra nu.
Ni är också väldigt nätverkstänkande på gott och ont, er gudsrelation har med kollektivet att göra, och ni är besatta av att ta reda på Sanningen. Vare sig genom poststrukturalistiska metoder, intelligent design eller vanlig, hederlig teologi och exegetik: ni ska ha fatt på den där Sanningen!!!
Det tycker jag mig ha märkt.
att känna folk över hela sverige (världen). man/jag har ett så sanslöst stort kontaktnät vilket de flest av mina ofrikyrkliga vänner har börjat bygga upp först nu. alla läger, konferenser, ja ni vet där man lärde känna varandra och det är sannerligen ovärderligt! / hon som flyttade till sthlm och hade 4 bostäder att välja mellan tack vare sin frikyrklighet! ;)
Stora delar av mitt identitetsbyggande under barndomen kommer från den frikyrkliga musiken. Med detta menar jag INTE låtsaskarismatisk lovsång med tillhörande fladderdans, utan snarare klassiker som Curt och Roland i Tidsmaskinen och Börudligan.
Just Curt och Rolands stora betydelse gick egentligen upp för mig först när jag som 22-åring träffade min kille. Han har svenskkyrklig bakgrund och visste inte vilka C&R var och hade aldrig hört talas om Tidsmaskinen. Plötsligt kändes det som om jag kanske inte kunde bli tillsammans med honom. Kanske var vi inte så lika ändå, om han vuxit upp utan Curt och Roland? (Senare visade det sig dock att han kände till både Gun-Britt Holgersson och Hagenforsarna, så då kunde vi bli ihop iallafall, puh.)
Angående leka-med-ljusen-grejen så tror jag stenhårt på Sofias analys här nedanför; frikyrkliga ungdomar har överdoserad tillgång på ljus, därför leks det också mer med dem. Någon mer Freudiansk förklaring än så tror jag inte behövs.
Skicka en kommentar
<< Home