Förkortning i nytt ljus

Tänk så många ord det är man använder och har använt en hel massa gånger men som man sedan upptäcker att man inte förstått egentligen. Jag har de senaste åren fått aha-upplevelser när det gäller orden "för-lovad" och "med-lem". Ok, nu tänker säkert alla läsare "va, är hon helt trög eller?". Det är möjligt. Eller snarare troligt. Men jag är samtidigt ganska säker på att de flesta av er har liknande aha-upplevelser i bagaget eller så kommer ni att få det.

Detta tänker jag på i samband med att jag blivit uppmärksammad på en förkortning och dess eventuella betydelse. Titt som tätt har en organisation PTL ministries annonserat i tidningen Dagen de senaste åren.

Jag vet inte varför detta kom upp i samtalet jag hade men sedan dess har jag gått runt och småflinat åt det. Och ibland skakat rejält på huvudet. Återigen slår det mig att alla som liksom jag läst annonserna eller på andra sätt varit i kontakt med organisationen måste förstått vad PTL är en kortning av. Eller så har de inte det. Om det nu är så...???

Pastor Tommy Lilja. PTL.

Gode tid. Det är i sanning extremt osvenskt att döpa en hel missionsorganisation efter sig själv. I de flesta fall brukar jag tycka att det är något positivt... Och så detta användande av "pastor" framför namnet... Det är opingstigt. Tidigare har jag i princip bara hört att Ulf Ekman benämns så.

well, detta var min lilla (men uppförstorade genom detta blogginlägg) aha-upplevelse av en förkortning.

Rosie igår

Jo...det blev en mycket fin kväll. Crepes, supertrevligt sällskap och Rosie. Hade hört från en säker källa att Rosie är mycket mycket bättre i verkligheten än på skiva och eftersom jag tycker att hon är väldigt bra på skiva så var förväntningarna höga. Hennes röst är bara så otroligt bra. Det intressanta är dock hur hennes röst när hon pratar (spelar hon en roll, det har man ju hört att hon gör ibland men inte igår väl?) inte på något sätt känns relaterad med hennes röst när hon sjunger. Kul är hon också. Plus verkar otroligt odivig.

En konsert väl värd sina kronor. Frågan är bara varför i hela friden inte fler människor tog chansen?

Bloggsvacka

Mina trogna läsare noterar säkert den bloggsvacka jag befinner mig i. Lite för mycket jobb, allmänt snurr i tankarna och dåligt med inspiration. Men jag tänker icke ge upp. För jag är övertygad om att det vänder. Det gör det alltid.

* Noterar att Sten-Gunnar Hedin ska bli vakanspastor i Ryttargårdskyrkan i Linköping. Pingst FFS:s föreståndare går alltså från pingst till EFK. OJ. Mina spontana reflektioner kring detta är:

- Underbart med mindre fasta samfundsgränser.

Sen att jag tycker att Pingst gör en stor förlust när de förlorar Sten-Gunnar som talesperson det är en annan sak. Kommer liksom inte känna mig lika trygg när han slutar. (inte för att jag längre är medlem i Pingst men detta med det generella applåderandet av mindre fasta samfundsgränser borde ju påverka även känslan av vem jag blir representerad av).

- Vid eventuella stunder av höstdepp rekommenderas Veronica Maggio.

Obama vs McCain

Tycker att det alltid är kul med tester (även om man sällan blir speciellt chockad av resultatet.) Gjorde ett hos Aftonbladet om huruvida jag är demokrat eller republikan.

surprise någon? nje...kanske inte.

Rosie på fredag

På fredag ska jag äntligen höra Rosie Thomas live. Hon spelar ihop med en rad andra under namnet "Mission hall sessions".

"Nu är det dags för Mission Hall Sessions att ta steget från studion till scenen, och bjuda på intima konserter med inspiration från ett gammalt missionshus."

Jag älskar missionshus. Om jag någon gång gifter mig får det hemskt gärna ske i ett sådant. O Rosie får gärna komma och sjunga :)

Vill du lyssna lite kan jag rekommendera hennes myspace sida. Det verkar inte vara försent att köpa biljetter! När det gäller biljettköp förresten är jag också lyrisk. Det gjordes via Tickster. Direkt efter köp kan man själv skriva ut biljetterna. Smidigt som bara den. Hurra för den nya tekniken (skönt att inte alltid applådera bakåtsträvande).

Kommer troligtvis bli helt sjukt bra. Känns som att det är mer än välbehövligt att såhär i hösttider och påfrestande jobbtider få lite musikaliska upplevelser.

credit till nyktra miljöpartister

Noterar att några miljöpartister lagt en motion om att införa alkoholfri representation i riksdagen. Jag diggar såklart förslaget. Men tvivlar på att det är så många fler än undertecknarna som kommer stödja motionen. Har tidigare skrivit om min teori om att många slutar vara nykterister efter en tid i maktens korridorer.

Kombo-liv

Igår träffade jag min fd. kombo Hanna. Vi kom fram till att det typ är 5(!) år sedan vi bodde ihop. På sätt och vis känns det som en evighet men ändå precis som nyss. Eftersom jag tyvärr inte träffar Hanna så ofta så blir jag nostalgisk över vår tid på Dr Westrings gata i Göteborg när vi ses. Över de nedsuttna Bruno Mattsson fåtöljerna, över hur vi trodde att det kunde finnas ödlor i ventilationen (eftersom det ramlade ner ett ägg) och därför tejpade igen luckan, över hur killen vars lägenhet vi hyrde pyntade upp den rejält innan vi flyttade in (och hur vi fick rita upp en karta över allt så vi skulle komma ihåg vart vi skulle ställa grejerna när året var till ända), russinmuffins, myskvällar framför tv:n, någon som väntade när man kom hem.



Efter att i princip har bott själv sedan dess längtar jag stundtals efter att dela mitt boende med fler. Har absolut behov av att vara själv och inser att det finns problem med gemensamt boende, i grunden trivs jag ju bra. Men samtidigt är det något som känns djupt fel med att vi alla (okej, överdrift) sitter själva i våra (små) lägenheter. Att dela gemenskap, mat och varandras liv ännu mer. Just nu tänker jag såhär, hur tänker du? Glorifierar jag det gemensamma boendet?



Vill avsluta med en bild på Hanna och hennes dotter Alice från daten med dessa tu hemma hos Elliot (och Sandra såklart).

Min vän Hanna...

...har skakat liv i sin blogg och berättar om sitt liv i Sudan. Med tanke på hur länge sen det var som hon skrev sist så misstänker både hon och jag att de flesta av hennes vänner slutat gå in och leta uppdateringar.

Min iver...

...för koppeltvång som ni kunnat läsa om otaliga gånger har nog kanske ändå gått för långt. I morse när jag drar upp persiennen ser jag en stor hund mitt på gatan, UTAN koppel. Jag blir rejält upprörd och överväger om jag ska öppna fönstret och ropa "det är faktiskt koppeltvång här i Stockholm" eller om jag ska nöja mig med att bara blänga på hund och ägare. Men jag ser ingen ägare och inser att jag inte ser någon hund heller. Det är ett stort rådjur.

Med ens byts min ilska med medkänsla. Nog för att kransen är underbart, men för ett rådjur? Nja jag vet faktiskt inte...

Tacksam

Jag är bara så glad och inspirerad av alla fantastiska människor jag träffat i helgen. Gamla vänner, nya vänner och också helt nya bekantskaper. Som uppmuntrat mig. Långt ifrån glätteri och klyscheri. Människor som inspirerat mig att försöka följa i Jesu fotspår. TACK!

Berlin

Besökte Berlin i veckan. Har varit i stan en gång förut i samband med min konfirmation (ala pingst) men tyckte knappt jag kände igen någonting av staden. En trevlig stad och en trevlig resa med en hel del matnyttigt. Jag har så många fina kollegor.

Är mycket nöjd med vistelsen. Guidade turer, gemenskapen, riksdagen, ambassaden, regeringsbyggnaden, partihögkvarter, besök hos Konrad Adenhauer-stiftung. Jag har nu fått ett ökat intresse för tysk politik som är mycket spännande. Nuvarande regeringspartier har varandra som huvudmotståndare i valet nästa år. Man kan ju undra hur det är att sitta i en sådan regering...

Min mest traumatiska upplevelse var över hur folk kan bli som tokiga när de får syn på give-aways i form av alkoholhaltig dryck. Som att det är en bra grej att dela ut alkohol till folk för att de ska gilla en eller ens idéer. Det är ju helt sjukt. Man har ju inte en endaste aning om deras bakgrund eller förhållande till dessa droppar.

Det var nog inte sista gången jag besökte Berlin. Förhoppningsvis var det inte heller sista gången jag gjorde en sådan här givande resa med fina kollegor.

Inte ett alternativ att vara tyst.

Igår samtalade jag och några vänner kring apostlagärningarna kap 4 när Petrus och Johannes hamnade inför rådet. Hela sammanhanget är naturligtvis oerhört fascinerande men speciellt några versar tog tag i mig.

i vers 13 "De kände igen dem som följeslagare till Jesus,"

Tänk att bli igenkänd som följeslagare till Jesus. Inte främst för en massa åsikter och yttringar utan som följeslagare till Jesus. En utmaning som heter duga. Men vilken fantastisk förmån att Jesus faktsikt vill att vi enkla människor ska följa. Och att han lovat att finnas med.

Och sedan diskuteras det vad de ska göra med dem. Rådet kunde inte förneka de tecken som hade skett men ville inte att det skulle spridas vidare. De säger därför till Petrus och Johannes att tiga.

Vers 19,20 Men Petrus och Johannes svarade dem: "Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom.Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört."

För dem var det på intet sätt ett alternativ att tiga eller linda in. Eller minsta tvekan om var deras främsta lojalitet ligger.

Snacka om utmanande. Men ack så spännande.

Mitt liv just nu...

Jag är ju så dålig på att blogga ju. Men kanske att det vänder snart. Hoppas på det.

* Blev i fredags av med en två veckor lång förkylning. Igår kväll kom det dock en till. Så nu sitter jag här och känner mig rejält risig.

* Åker till Berlin ikväll. Har inte varit där sedan konfirmationsläger som 14-åring. Vi åker med jobbet och programmet är fullt. Önskar dock att jag hade känt mig piggare.

* Igår hade jag försenat kalas. Full lägenhet, vilket iof inte är så svårt när man har 28 kvadrat. Lite mer än 1 kvadrat var är inte så pjåkigt. Bjöd på 2 sorters bröd och 4 sorters kakor. Allt hembakat. Känner att jag kommit in i ett bra flow. Hoppas att det håller i sig. Men det är väl bara att ta tag i det.

* Fredagskvällen bestod av pannkaksgrillning i vanlig ordning. Jag kan säga som såhär att jag vet inte riktigt hur mitt liv var innan jag började med att tillbringa fredgskvällarna på detta sätt... Nog för att jag fortfarande ägnar mig åt alltför mycket navelskåderi, hur mycket måste det inte ha varit innan? Jag inser mitt beroende mer och mer.

* Tillbringade lördagen på en seriös fest på Lindholmen utanför Stora Essingen. Denna ö hyrs av St Clara kyrka och det kändes liksom i hela atmosfären. Tänk om man själv skulle få sprida lite av en sådan atmosfär. Det vore inte dumt alls det.

* Är superglad att Matilda flyttat från Göteborg till Stockholm. Nu finns det bara ett antal andra som borde följa hennes exempel...

Måste-lyssning

Lyssnar på Samtal pågår i P1 där Ofelia Namazova, berättar om sitt liv. Ofelia är nu 21 år och kommer från Azerbadjan. Hon har tidigare levt gömd ett år med hjälp av församlingen Kristen Gemenskap i Filipstad och Bengt Sjöberg.

Hon berättar om hur detta var och hur det påverkat hennes liv. Det är så otroligt svårt att föreställa sig hur det är och jag tror att vår oförmåga att göra det bidrar till de stämningar som finns i Sverige som bara handlar om hårdare tag, att "vi är ju egentligen inte rasister men borde vi inte stänga våra gränser lite iallafall?" osv. Jag är så otroligt trött på det.

Ofelias (och andras) berättelse kan förhoppningsvis göra skillnad. Det bara måste den göra. Hur är det möjligt att lyssna på ett sånt här samtal och inte bli berörd ända in i hjärteroten?

Lyssna du också.

Inte så kul

Självklart hade det stulits saker ur mitt förråd. Jag blev av med en väska full av höst/vinter-kläder. Självklart har jag inga kvitton sparade. Det värsta var dock inte denna stöld utan att de tagit min vän Hannas halva packning som ska till Sudan om en vecka... Hur kul är det liksom?

Jullan idag

* Ibland känns det som att hela världen vilar på mina axlar. Å ena sidan kan man ju skaka det av sig och strunta i det. Det är ju inte ett alternativ. För att bli en människa som inte bryr mig eller orkar göra obekväma saker det är ungefär det sista jag vill. På ett annat sätt kan man ju bli helt deppig när man tänker på allt som står till fel vilket kan resultera i att man blir uppgiven och därför inte förmår göra någon som helst skillnad. Eller att man totalt nedvärderar sin egen betydelse och tänker att man överdriver den genom att tro att man kan göra skillnad. Ofta brukar jag lyckas balansera dessa diken och koncentera mig på några av mina engagemang och tänka på "Gör det lilla du kan". Men ibland, som typ de senaste dagarna, har jag varit farligt nära att hamna i hopplöshetens dike. Tips mottages tacksamt.

* Fick två nya skivor med posten igår. Viola Grafström och Stighult. Väldigt angenäma lyssningar. Speciellt eftersom jag kommit in i ett riktigt "bak-flow" och då kommer fina skivor väl till pass.

* Vi har haft inbrott i vindsförråden. På ett sätt borde jag rusa hem och kolla. Men är det borta så är det borta. Det jobbiga är att en vän tillfälligtvis har placerat några stora väskor där inför en lång utlandsvistelse. Jag skämtade med henne när vi ställde dit dem för mindre än en vecka sen och sade att "bara det inte blir inbrott så..."