Pingst

I början av veckan fick jag frågan om jag ville dela något på församlingsdagen (som alltså gick av stapeln idag) kring frågan "Vad betyder den helige anden för dig". Den första reaktionen var ungefär "OJ, men vad ska jag ha att säga till alla smarta och fina människor som ska lyssna". Men sen tänkte jag att
a) du snackar ju ofta om att du tror på det allmänna prästadömet och att Gud kan använda det ofullkomliga

samt framförallt:

b) du tycker ju att det är för få unga kvinnor som pratar i allmänhet och inom kyrkan i synnerhet, då kan du väl inte själv tacka nej när du får frågan

samt:

c) Du behöver ju utmana dig själv

Så jag sa ja.

Idag begav vi oss ut till Svalkans sommarhem utanför Ulriksdal (fråga mig inte var detta ligger men närmaste t-bana är Bergshamra och det var väldigt fint och trevligt). På gudstjänsten var vi tre som skulle försöka säga något och att jag hade mitt skäl b ovan blev nästan komiskt med tanke på att det visade sig att vi alla tre som skulle dela sina tankar var unga kvinnor. Det var nice.

Det var väldigt nyttigt att fundera på frågan om vad Anden betyder. Det är ju en självklar del av livet som kristen och kan ändå (iallafall i perioder) vara ganska diffust. Nu ska jag inte skriva ner allt jag sa men sammanfattningsvis så gör Anden att min kristna tro blir mer än teori. Det blir praktik. Det handlar inte "bara" om en övertygelse, om teologiska hållningar eller åsikter om hur man borde leva. Det blir ett liv. En helhet. Att verkligen få vara ledd, både så jag kan ge och ta emot är verkligen en gåva (och verkligen själva motsatsen till att den kristna tron skulle vara en privatsak). Det gör det kristna livet mer läskigt (i att jag måste släppa kontrollen), jobbigt (det pekar på saker jag b åde måste våga samt ta itu med och det är sannerligen inte så bekvämt alla gånger). Men att inte be om mindre av mitt ego och mer utrymme för Anden i mitt liv känns knappast som något alternativ. Att få ha en hjälpare som vill peka på Jesus är ju milt uttryckt både häftigt, spännande och ogreppbart.

Vi kan alltid be om mer av Anden och att vi ska få kraft att lämna det utrymmet. Det är en bön som alltid är aktuell och som liksom inte en gång för alla kan bli uppfylld. Det är hoppingivande.

Glad pingst!

ps: Jag älskar min församling!

Min syster...

...köpte Keith Urbans senaste skiva till mig i NY förra veckan. Nu väntar jag bara på ett Sverigebesök.

Djur

Jag hävdar ibland att jag inte är speciellt förtjust i djur. Häromdagen insåg jag att man nog kan bli ganska förvånad över detta påstående om man varit hemma hos mig. I min lilla lägenhet finns det nämligen en tapet med fåglar, 4 apor av olika slag, en tiger i tyg, en tiger i porslin, 1 glasfågel, 1 porslinsfågel, tre elefanter, ett får och ett mumintroll (om det kvalar in inom djurkategorin är väl kanske inte helt givet)...

Kamelälg

Det är i mina trakter det händer! I korsningen Midsommarkransen-Västberga-Telefonplan finns numera en Kamelälg (alltså inte levande om någon nu trodde det). Kan tyvärr inte i dagsläget erbjuda något foto men har du vägarna förbi så åk och kolla in den. SÅ trevlig!

Lite läsning

Förra söndagen var jag på release för Maria Königs bibelkommentar till Jakobsbrevet. Ser fram emot läsning. Titeln är grym och lockar definitivt. "Det odelade livet".

Söderhöjdskyrkan får in två releaser på en vecka i och med att det på lördag är release för Veronica Schelanders "Gå i kras".

Igår läste jag även ut boken som jag har hållt på med ett bra tag nu, nämligen John Burkes "No perfect people allowed - creating a come-as-you-are-culture-in-the-church". Den finns även på svenska under titeln "Kom som du är". Tidigare i våras hölls ett antal predikningar i kyrkan om vision och i samband med detta rekommenderades boken. Jag hade tidigare tänkt läsa den men fick nu äntligen tummen ur. På det hela taget är det uppmuntrande och utmanande läsning full med praktiska exempel. Inget flum eller att göra det alldeles för enkelt för sig även om det ändå inte går att komma ifrån att det ändå blir att man inte riktigt vågar tro på alla möjligheter det finns och att det verkligen går att (Men det är ju knappast främst bokens problem utan något som ligger hos mig som läsare...) Boken är praktisk och har mängder av exempel och det är väl ändå lite här någonstans jag tycker boken får ett litet problem... Den hade enligt mig kunnat vara typ en tredjedel så lång, det blir lite väl mycket upprepningar. Samtidigt som det säkert ligger en pedagogisk poäng i detta men ändå... Tyvärr är det ju ganska många amerikanska böcker som har slängar av detta problem.

Men jag uppskattar verkligen bokens ton, förtröstan på Gud och hur Han kan förändra människor. Det är inte vi som ska göra det. Här ligger en stor utmaning. Att vara tydlig med vad kristen tro är och innebär men samtidigt lita på att Gud står för omvändelsen. Även om och när det tar tid. Och framförallt att inte kräva förändrade livsstilar innan människor ens fått chansen att lära känna Gud samt att verkligen ställa upp på alla sätt och vis när ens medmänniskor vill förändring.

Dagens låttips

Sen i fredags har jag typ lyssnat på Taylor Swifts skiva 50 ggr. Vill bland annat tipsa om duetten med Colbie Calliat "Breathe". Inte låten man blir mest uppåt av kanske, men den bästa musiken är ju sällan glad.

Lyssna!

Jag lever...

...men är urkass på att blogga för tillfället. Som du ju märker.

Nåväl.

• Ett riktigt bra nyhetsinslag. Ella protesterar mot planer på försörjningkrav.
• Bitte Assarmos artikel på Brännpunkt är verkligen läsvärd.
• Jag har köpt Taylor Swifts skiva. Lättillgänglig smör-country känns väldigt välbehövligt. Kolla tex. in denna låt.
• Cyklar numera nästan jämt. Men när jag ska hem sent vågar jag inte riktigt. Blir nästan lite rädd för mig själv hur glad jag blir när de där kurerna man ska betala i är obemannade. Känns som att man gör värsta ekonomiska vinsten när man slipper de där två stämplarna på sin remsa. Smålänningen i mig är fortfarande framträdande.
• Har funderat på en bra definition av renlevnadsmänniska idag. Är bara så trött på att det anses som så "duktigt" att avstå alla onyttigheter. Själv tycker jag lätt att ett sånt avståndstagande kan bli osunt. jaja, jag kanske utvecklar detta någon gång.
• Ska göra nytt försök att putsa fönster. Förväntar mig att fönstrena iallafall ska bli lite renare efteråt än innan. Låter väl som ett lagom ambitiöst mål.
• Hjälp vilket tråkigt blogginlägg.

Biobesök att se fram emot

Idag fick jag veta att en av mina favoritböcker blir film.

"Allt för min syster" som jag tidigare skrivit om här kommer upp på bioduken med Cameron Diaz i en av huvudrollerna. Jag hoppas verkligen att den blir bra och bidrar till att lyfta fram viktiga frågor. Frågor som defi´nitivt inte alltid är lätta. Men nog så viktiga.

Se trailer för filmen här.

Szyber, detta gjorde min dag :)

Ett seminarium i Sveriges riksdag en majdag 2009.

Att vakna upp ur naiviteten

Jag tror att vissa saker kommer man alltid minnas. Självklart de stora personliga tingen men också många händelser som man inte riktigt förstår varför de satt så djupa spår.

Jag börjar fortfarande gråta varje gång jag hör något nytt om Lars Ferm/Lars-Inge Svartenbrandt. Blir helt bedrövad av sorg när jag hört att han begått nya brott. Senast nu innan påsk. Jag tror att min barnsliga naivitet fick sig en av de allra första och största törnar relaterat till honom.

För ett antal år sen (när?) han hade blivit frälst, kom ut ur fängelset och började om med en ny familj. Jag tyckte att det var så fantastiskt och läste intervjuer i typ tidningen Petrus. Tänkte att det verkligen är sant: Gud kan verkligen förändra människor.

Så kom då dagen när det visade sig att det inte höll. Jag blev helt förkrossad. Kunde inte tro att det var sant. Han hade ju blivit kristen och befriad? Men han kunde ju fortfarande säga att han ångrade sig och misstag och återfall kan ju ske (det hade man ju hört mängder av berättelser om). Men det kom aldrig. Jag vet fortfarande inte om hela "grejen" var ärligt menad.

Men jag vet att jag alltid kommer minnas känslan av besvikelse. Men att jag ändå alltid kommer fortsätta att tro och men framförallt hoppas på att vi alla kan förändras. Att Guds nåd räcker.

Jullan fattar nada...

...hur kan man skriva sådan här smörja? Om att dricka för mycket hör till vår kultur (vilket jag kan hålla med om) ja då är det väl definitivt dags att ändra på kulturen.

Först blev jag irriterad av artikeln, nu tycker jag mest bara att den är tragisk.

Lycka idag...

...är att tro att man behöver jobba en kvart mellan 21.15-21.30 på fredag kväll för att få veta att man inte behöver det.

...är att jag har så många trevliga grannar i mitt hus. Som jag bland annat städade tillsammans med igår.

Jesusmanifestationer

I lördags deltog jag i den stora gudstjänsten i Kungsträdgården. Tillsammans med typ 18.000 andra. Var inte med förra året men har noga följt det som skrivits både efter den och innan den här. Jag har ju en lite skeptisk läggning så det blev en utmaning för mig att inte ha synpunkter på allt och försöka att faktiskt inte överanalysera. Jag är definitivt inte för att sopa saker under mattan, mer att det för egen del faktiskt ibland kan göra att jag går miste om en massa positivt. Nåväl. Gudstjänsten i Kungsan var på det hela taget en positiv upplevelse. Framförallt det faktum att så många olika kristna traditioner var representerade! Det kändes underbart att samlas kring Jesus och inte för att vi typ är emot något.

Några funderingar...
- Flera av talarna var bra. Men tråkigt att det var så få kvinnor som syntes från scen. Mest överraskande var en av påvens predikanter :Raniero Cantalamessa. När han tyckte att vi skulle ge en applåd till Jesus kändes det inte vare sig konstlat eller överhurtigt.
- Gudstjänsten var i mitt tycke för lång. Hade läst innan att talarna hade 8 minuter var på sig. Jag kunde därför inte låta bli att klocka några av dem. Skytta pratade typ 15 sekunder för länge, Ekman 25 sekunder för länge. Så något annat måste det varit som tog tid...att göra en sån här gudstjänst kort känns iof som en näst intill omöjlig uppgift.
- Det kryper lite i min kropp när det blir för mycket nation och lite "kristdendomen ska åter bli statsreligion i sverige-vibbar". När sekulariseringen ska motverkas osv. Det beror ju verkligen på vad man menar med sekulariseringen. Det vi vill är ju att människor ska få möta Guds kärlek, inte att vi kristna ska få "inflytande" och att kyrkorna ska fyllas för att vi är ett "kristet land"... Jag tror ju att arrangörerna drömmer just om att människor ska få möte Guds kärlek och vilja bli Jesu efterföljare men det tycks ändå vara en hårfin gräns i retoriken ibland.

Jesusmanifestationen ifrågasätts ibland utifrån perspektivet att kristna borde göra något annat än att gå med plakat (det där med plakat kan man verkligen få lite anti-vibbar av) och detta kan jag hålla med om. Men att göra praktiska ting för andra behöver ju inte utesluta att man också firar en gemensam gudstjänst i hjärtat av Stockholm. Plus att jag själv kan känna att jag ibland måste rannsaka mig själv och vad det är jag är så rädd för när jag blir skeptisk. Själv hade jag båda kvällarna före Jesusmanifestationen varit ute och grillat pannkakor och hängt med massa sköna tonåringar i en av Stockholms stökigaste parker. Ni som brukar läsa här vet ju att jag älskar det. Ett annat sätt att i sin ofullkomlighet försöka vara Jesu fötter, öron, händer och ögon.

Jag vet vilken av "manifestationerna" jag gillade mest. Men det betyder verkligen inte att jag inte gillade den andra.