Pingst

I början av veckan fick jag frågan om jag ville dela något på församlingsdagen (som alltså gick av stapeln idag) kring frågan "Vad betyder den helige anden för dig". Den första reaktionen var ungefär "OJ, men vad ska jag ha att säga till alla smarta och fina människor som ska lyssna". Men sen tänkte jag att
a) du snackar ju ofta om att du tror på det allmänna prästadömet och att Gud kan använda det ofullkomliga

samt framförallt:

b) du tycker ju att det är för få unga kvinnor som pratar i allmänhet och inom kyrkan i synnerhet, då kan du väl inte själv tacka nej när du får frågan

samt:

c) Du behöver ju utmana dig själv

Så jag sa ja.

Idag begav vi oss ut till Svalkans sommarhem utanför Ulriksdal (fråga mig inte var detta ligger men närmaste t-bana är Bergshamra och det var väldigt fint och trevligt). På gudstjänsten var vi tre som skulle försöka säga något och att jag hade mitt skäl b ovan blev nästan komiskt med tanke på att det visade sig att vi alla tre som skulle dela sina tankar var unga kvinnor. Det var nice.

Det var väldigt nyttigt att fundera på frågan om vad Anden betyder. Det är ju en självklar del av livet som kristen och kan ändå (iallafall i perioder) vara ganska diffust. Nu ska jag inte skriva ner allt jag sa men sammanfattningsvis så gör Anden att min kristna tro blir mer än teori. Det blir praktik. Det handlar inte "bara" om en övertygelse, om teologiska hållningar eller åsikter om hur man borde leva. Det blir ett liv. En helhet. Att verkligen få vara ledd, både så jag kan ge och ta emot är verkligen en gåva (och verkligen själva motsatsen till att den kristna tron skulle vara en privatsak). Det gör det kristna livet mer läskigt (i att jag måste släppa kontrollen), jobbigt (det pekar på saker jag b åde måste våga samt ta itu med och det är sannerligen inte så bekvämt alla gånger). Men att inte be om mindre av mitt ego och mer utrymme för Anden i mitt liv känns knappast som något alternativ. Att få ha en hjälpare som vill peka på Jesus är ju milt uttryckt både häftigt, spännande och ogreppbart.

Vi kan alltid be om mer av Anden och att vi ska få kraft att lämna det utrymmet. Det är en bön som alltid är aktuell och som liksom inte en gång för alla kan bli uppfylld. Det är hoppingivande.

Glad pingst!

ps: Jag älskar min församling!