det var det där med statistik

I veckan upplevde jag mig för en stund som varandes en opponent. Ni har kanske läst om att Barnombudsmannen, BO släppte en årsrapport där barn intervjuas. Bland annat under rubriker som att "Vuxna brister i respekten för barn". Barn har blivit tillfrågade om en mängd saker och det framkommer en hel del intressant. En del är skrämmande, som att två procent inte tror att någon vuxen tillmäter barn lika stort värde som vuxna.

Men det är detta med att barn inte skulle kännas sig respkterade på olika håll som det kanske har rapporterats mest om.

På DN-debatt där årsrapportens resultat presenteras kan vi läsa följande:

"Barnen och ungdomarna i vår undersökning har en skrämmande låg tilltro till att vuxna kommer att bemöta dem respektfullt utanför hemmets och skolans väggar. När de åker kollektivt, besöker vårdcentralen eller biblioteket känner många att de inte blir bemötta med respekt. Bara vart sjunde barn känner sig respekterat när han/hon åker kollektivt och enbart 41 procent i idrottsföreningen. Bara ett av fyra barn känner sig respekterat på biblioteket eller fritidsgården. Mindre än hälften (47 procent) tyckte att de blev respekterade på vårdcentralerna."

Jag deltog på den mycket intressanta pressträffen i tisdags när BO presenterade och svarade på frågor. Passade då på att fråga om just detta eftersom jag tycker att den statistik som används för att göra dessa påståenden används på ett felaktigt sätt.

Frågan som ställdes till barnen var "Var finns det vuxna som respekterar dig och tar dig på allvar när du har något viktigt att säga?

Det var en flervalsfråga med 11 förutbestämda alternativ, 1 "annat ställe" och 1 "ingenstans". De som då exempelvis inte är med i en förening har självklart inte skrivit i denna, det är alltså inte exempelvis 41 % av de som faktsikt är med i en idrottsförening utan de 41% är av ALLA dvs, även de som inte är med i någon idrottsförening. Eftersom andra siffror indikerar att fler än 41 % är med i en idrottsförening så säger jag inte att det inte är ett problem och att det inte finns många barn som inte upplever att de tas på allvar, jag tror att det finns ett verkligt problem här men anser att man presenterar dessa resultat på ett felaktigt sätt.

Dessutom kan det ju vara så att barnen inte anser att de varit i någon situation som gjort att de reflekterat över om exempelvis någon på biblioteket tar dem på allvar, även om de besökt biblioteket. De kanske varit där med en lärare eller med sina föräldrar och då vänt sig till dem. Eller så har de helt enkelt inte haft något viktigt att säga just i dessa situationer? Då är det ju knappast naturligt att välja att kryssa i denna kategori.

Jag fick medhåll på pressträffen från en av dem som jobbat med statistiken och när man läser årsrapporten nyanseras resultaten utifrån exemplet jag tog upp med de som inte är med i en idrottsförening.

Men för mig blev detta, återigen, ett exempel på hur det går att tolka/överdriva resultat med hjälp av statistik. Kände mig också lite tacksam till tiden på metodkurser på stats i Göteborg då ens kritiska sinnelag fick lite hjälp på traven.

Men... Resultaten är på tok för låga när det gäller de flesta av kategorierna (och de andra frågorna). Vi har ALLA ett ansvar.