Några låttips

1. Sing Alleluia med Jennifer Knapp och Mac Powell (lyssnar ofta på den här på väg till jobbet)

2. Love is how we stay alive med Ida Kristin och Ryan Adams (återupptäckt i skivsamlingen från veckan)

3. If I could write med Sam Phillips.

Du & jag Benny.

Har precis läst ut Benny Haags "Makt, mod och motstånd".

Benny har förklarat krig mot alkoholen och anser att vi kraftigt måste sänka vår konsumtion. Men han nöjer sig inte med det utan kräver också något mer, att vi alla tar ansvar. Han ställer frågor om vilket ansvar de har som testar vin i TV. Han beskriver hur jobbiga folk tycker att han är. Hur knäppa resonemangen är om att bara rikta in insatser på de med problem osv. Boken är skriven i dagboksform och vi får också läsa den oerhört starka monolog som Benny rest land och rike runt och spelar.

Det enda jag har svårt för är hur Benny ibland ställer solidaritet med barn i ens närhet framför exempelvis engagemang för barn som befinner sig på andra ställen. Men samtidigt förstår jag ju att han vill proviocera fram en reaktion. Jag tror att folk blir ap-provocerade men att det tyvärr inte leder till så mycket mer. Folk fortsätter pimpla. Alkoholen är helig. Inget är så fruktansvärt jobbigt som en övertygad nykterist som dessutom inte nöjer sig med att göra nykterismen till enbart en fråga om ett individuellt ställningstagande som "är bra för just mig".

Jag tycker att boken är lysande. Känner det som att det är jag och Benny och några till. Mot världen. Samtidigt undrar man hur man egentligen bäst ska göra för att konsumtionen ska minska.

Det finns en fråga som ställs på sin spets och som hänger kvar efter min intensiva läsning. Undrar om jag är typ Sveriges trögaste person.

Varför avstår inte fler alkohol?

Jag fattar verkligen ingenting. Alls.

Dagens låttips

Kasey Chambers sjunger "The nullarbor song". Borde hon inte snart komma ut med någon ny skiva förresten? Framförallt borde hon komma hit och sjunga live...

De apatiska

Har precis läst Gellert Tamas omdiskuterade bok "De apatiska". Vad ska man säga? Det är skrämmande läsning. Det som slår mig är hur mycket jag glömt trots att det som boken skriver om inte hände för speciellt längesen och trots att jag läste rapporteringen då och även var lite engagerad i demonstrationer och liknande. Men detta faktum att många nog likt mig förträngt eller glömt men också det faktum att det inte gjorts någon samlad bild tidigare gör boken så värdefull.

Naturligtvis går det inte att säga att den här boken ger en fullständigt allsidig och sann bild. Finns säkert än fler aspekter och ibland nyanser. Men är det någonsin möjligt att ge en sådan bild? Det boken visar är mer än tillräckligt (mindre än hälften kunde vara nog) för att göra klart att den här hanteringen är en verklig skamfläck för oss som räknas som svenskar.

Fortfarande finns det också barn i vårt land som lever under sådana här hemska förhållanden. Fortfarande finns det så mycket misstänkliggöranden.

sosse mer än kristen?

Lyssnar på Människor och Tro som idag inleds med ett inslag om Broderskapsrörelsen. Anna Ardin, pressekreterare på nämnda rörelse intervjuas och får frågan vad som kommer först, kristen först och socialdemokrat sen eller tvärtom. Jag tror knappt mina öron när jag hör henne säga (även om hon säger att det är svårt att svara på och att det hänger ihop) att politiken är det viktigaste. Hur kan man som kristen tycka att en partipolitisk identitet är viktigare...? Eller missförstår jag kanske?

Senare hör jag henne också säga att för att kärleksbudskapet faktiskt ska få genomslag så behöver man låta tjänstemän ta hand om de minsta som är mina bröder. Jag förstår visserligen vad det är hon vill diskutera men snacka om att hamna i andra diket. Att exempelvis ha skyhöga skatter som du faktiskt måste betala gör ju att du kanske inte behöver konfronteras med mammons makt i ditt liv och med att det verkligen kräver ett beslut att frivilligt ge av sina pengar. Att det svider men samtidigt mer så mycket större glädje och frid.

Hm...Känner mig för tillfället väldigt osossig och osugen på ett medlemsskap i Broderskapsrörelsen.

Dagens låt

Ingrid Michaelson med "Everybody". Ingrid är nog min senaste musikupptäckt ( tack Jenny.)

Bjärka för 3:e gången

Jag har ju glömt att rapportera från mitt tredje besök på Bjärka som gick av stapeln förra helgen. Även denna gång var det en mycket trevlig upplevelse. Kanske för att jag umgicks med så fina vänner. Men också för hela omgivningen, lugnet, kaffet och innehållet. Seminarierna gav mig inte så många aha-upplevelser. Kanske för att jag lite fick känslan av att ha hört det förut (vilket i sig inte behöver vara något negativt). Konserter blev det också och både David Åhlén och inte minst Jonathan Johansson gjorde otroligt fina insatser. Sammantaget är det så värdefullt att ta tid att mata sig med lite bra grejer och ta tid för samtal. Det är nog nästan det jag uppskattar bäst i konceptet, att det är lugnt, man går på det man bokar och eftersom man har sin plats behöver man inte slå sig fram eller vara där i överdrivet god tid. Det är liksom inte som på tex. Hönökonferensen (som jag iof diggar mycket) då det är svårt att ha ett koncentrerat samtal med någon.

Denna gång blev jag bara provocerad en gång och det var när det blev en väldigt teoretisk diskussion om vad som är kyrka (jag hade nog väntat mig något annat) och när en nattvard är giltig (utifrån frågeställningar om präster, biskopar etc). Dels känns inte den grejen så relevant om man som jag tror på det allmänna prästadömet (vid sådana här tillfällen inser jag hur überfrikyrklig jag är) men jag kunde inte heller låta bli att undra vad det får för betydelse. Men det handlar nog mycket om mig och var jag befinner mig nu. Jag har en dragning åt frågeställningar och teoretiserande som förvisso är hur intressant. Och teologiska grundfrågor (eller det som till synes kan verka perifiert) är verkligen inte oviktigt i de flesta fall. Men jag vill inte fastna där. Frågan är väl mest vad det det vi kommer fram till innebär för alla mina medmänniskor och framförallt för dem som ännu inte blivit varse om Guds kärlek.

En förebild

Jag hoppas att jag kommer kunna bli lite som 88-åriga Ann-Marie Näs från Leksand som varje lördagsnatt är extramormor och extraframor för Leksands ungdomar.

Dagens låttips

Brandi Carlile sjunger sin "The story".