Bjärka för 3:e gången

Jag har ju glömt att rapportera från mitt tredje besök på Bjärka som gick av stapeln förra helgen. Även denna gång var det en mycket trevlig upplevelse. Kanske för att jag umgicks med så fina vänner. Men också för hela omgivningen, lugnet, kaffet och innehållet. Seminarierna gav mig inte så många aha-upplevelser. Kanske för att jag lite fick känslan av att ha hört det förut (vilket i sig inte behöver vara något negativt). Konserter blev det också och både David Åhlén och inte minst Jonathan Johansson gjorde otroligt fina insatser. Sammantaget är det så värdefullt att ta tid att mata sig med lite bra grejer och ta tid för samtal. Det är nog nästan det jag uppskattar bäst i konceptet, att det är lugnt, man går på det man bokar och eftersom man har sin plats behöver man inte slå sig fram eller vara där i överdrivet god tid. Det är liksom inte som på tex. Hönökonferensen (som jag iof diggar mycket) då det är svårt att ha ett koncentrerat samtal med någon.

Denna gång blev jag bara provocerad en gång och det var när det blev en väldigt teoretisk diskussion om vad som är kyrka (jag hade nog väntat mig något annat) och när en nattvard är giltig (utifrån frågeställningar om präster, biskopar etc). Dels känns inte den grejen så relevant om man som jag tror på det allmänna prästadömet (vid sådana här tillfällen inser jag hur überfrikyrklig jag är) men jag kunde inte heller låta bli att undra vad det får för betydelse. Men det handlar nog mycket om mig och var jag befinner mig nu. Jag har en dragning åt frågeställningar och teoretiserande som förvisso är hur intressant. Och teologiska grundfrågor (eller det som till synes kan verka perifiert) är verkligen inte oviktigt i de flesta fall. Men jag vill inte fastna där. Frågan är väl mest vad det det vi kommer fram till innebär för alla mina medmänniskor och framförallt för dem som ännu inte blivit varse om Guds kärlek.