Temalördag del 1

SVT:s temalördag igår hade rubriken "barnatro" och innehöll både det ena och andra. Har bara hunnit kolla på första timmen än så länge men vågar inte riktigt kolla på resten (Jesus Camp) ikväll så därför kommer lite reflektioner om första timmen här.

Kvällen inleddes med en liten kort dokumentär eller vad man ska kalla det med Richard Dawkins som ville fästa uppmärksamhet på två saker kopplat till religion nämligen att det leder till snedvriden moral och den religiösa indoktrineringen som sker av barn och som Dawkins finner oehört problematisk. För det första tycker jag att detta inslag var extremt spretigt. Kanske för att det var så kort med Dawkins drog verkligen i alla möjliga trådar utan att följa något resonemang ordentligt. Han intervjuade en kvinna som varit utsatt för religiöst förtryck i en sekt, några kristna skolledare och förde lösa resonemang. Men inslaget var kanske allmänt tänkt som en introduktion genom dess många trådar? Religion liknandes vid ett virus som spred sig på ett oroväckande vis...Ansatsen verkade vara att ställa religion mot neutralitet. Att religion per definition innebar doktrinering och förtryck och att frånvaro från religion per automatik innebar frihet och neutralitet. Läs YadaYada som skriver utmärkt.


Efter ett studiosamtal blev det så dags för dokumentären "Hallelujabröllop" som jag sett förut och som jag nu är glad över att ha på videoband. Det finns mycket att kommentera. Som frikyrklig går det naturligtvis att relatera till mycket i dokumentären, som detta att många gifter sig så tidigt. Jag hoppas verkligen att paret i dokumentären är lyckliga men jag måste ändå...Jag är verkligen grymt skeptisk till att gå från föräldrahem rakt in i äktenskap. Och att dessutom göra det direkt efter studenten... Jag tror att de allra flesta mår bra av att pröva sina vingar lite. Utmanas, bo själv, bo kollektivt, resa, flytta till en ny plats eller något annat. Sen det här med könsrollerna. När tjejen i förhållandet säger att hon tycker det är "rätt skönt" att mannen har sista ordet i det äktenskap hon just ska ingå, ja då blir jag bara ledsen. Jesus dog också för synd i form av kvinnoförtryck och fiendeskap mellan könen. Att tjejen tycker det är skönt att inte bestämma för att "hon inte vill ta det ansvaret" får iallafall mig att känna ungefär såhär "VÄNTA med att gifta dig tills du känner dig beredd att ta det ansvaret." Sedan den sista stora grejen jag bara måste tycka till om är när hon säger ungefär såhär "Jag tror ju på att det är Gud som fört oss samman så att det är något som fungerar i allting, så att det inte blir några problem". Alltså. Det är klart det kommer blir problem. Gud har aldrig lovat oss en problemfri tillvaro. Däremot har Gud lovat att finnas med. I nöd och i lust.

Sen skulle jag ju kunna tycka till om brudöverlämning och lite annat också men det har jag ju redan gjort här tidigare.

Men alltså. Jorge och Madeleine är säkert lyckliga. Jag hoppas verkligen att de är det! Att de räknar med Gud och menar allvar med sina löften är jag alldeles säker på. Att de också går emot strömmen och inte bor sambo innan de gifter sig.

Det är inte för att såga dem som jag skrivit det jag gjort ovan. Utan för att dessa personer fäster uppmärksamhet på något som fler gör och tycker och som jag tror att man kan diskutera mycket. Iallafall har jag ägnat och kommer säkert att ägna många sena kvällar med fina vänner åt att diskutera frikyrkans syn på förhållanden, "den rätte", misslyckanden, sex, samboskap och jämställdhet. Det är ju alltid en sak att tycka i teorin. Och tycker det gör jag mycket :) I praktiken är inte allt så enkelt.