TAW på Göta Leijon

I onsdags var jag på konsert med Tomas Andersson Wij och förband Jennie Abrahamsson. Båda är stora favoriter så detta kunde ju bara bli bra.

Men det höll på att inte bli världens mest lyckade kväll. Gav nämligen bort biljett till min broder i julklapp så att vi skulle gå på konserten ihop. Bara en liten stund innan vi skulle mötas får jag det där telefonsamtalet som i och för sig kanske inte var helt oväntat

"Du, är det jag som har biljetten"...

Mycket letande, ångest och tankiar i stil med "Jag får gå själv på konserten och försöka strunta i medlidsamma blickar som tittar på den tomma platsen bredvid min och som tänker att stackars den där tjejen, hon har nog blivit rejält dumpad"

Lyckligtvis hittades biljetten.

Konserten då?

Jo, den inleddes med 5 sånger av och men Jennie Abrahamsson. Hon hade även två musiker med sig. Hon har en väldigt bra röst o bra låtar men spelningen kändes tyvärr inte helt klockren. Jag vet inte riktigt varför egentligen. Men hon var helt enkelt ännu bättre när jag såg henne i oktober. Men Jennie, jag kommer självklart att komma på nästa spelning igen. För det var mycket långt ifrån att vara dåligt.

Så var det då dags för Tomas. Grymma musiker för det första. Att han har många bra låtar var ju ingen överraskning. Trodde kanske att han skulle spelat något fler låtar från den senaste skivan men de han valde var ändå bra val. När extranumrena var klara kom kvällens höjdpunkt. Han ställde sig längst framme på scenen utan mick och instrument men tillsammans med Jennie och sjöng Avskedssång till en svensk predikant. En av de vackraste sånger som finns. När tonerna ljöd "Där får jag andas ut, där får jag andas ut" Ja, då kändes faktsikt inte himlen helt avlägsen.

Ingen kan mellansnacka som Tomas. Ungefär som Carolas totala motsats.
Konserten innehöll för lite snack helt enkelt.

Helt klart en mycke bra afton.

En annan reflektion värd att göras är att det nästan blir komiskt när man kommer ut i foajen efter en konsert med så många människor i en stad som Stockholm och känner igen så pass många. Varför? Frikyrkobakgrunden såklart.