Glädje...och mycket annat.

Så... Nu är det datum passerat som man väntat på så länge. Längtat till och fasat för. Alliansen vann, jovisst men något jubel märktes först inte av på den kristdemokratiska valvakan i Göteborg. Efterhand blev det en del uppsluppna miner men... för mitt kära parti gick det sämre än till och med en pessimist som jag förutspått. Och jag tycker verkligen att alliansen utan kristdemokraterna inte är speciellt mycket att ha. NU är vi ju med och vi kommer självklart att få inflytande så egentligen är jag säkert glad. Det känns bara inte så. Alls.

När det gäller Göteborg brukar vi ligga under riksgenomsnittet i riksdagsvalen men inte den här gången. Det gör att vi får ge oss själva ett väl godkänt betyg här. Vi får dock bara ett mandat och det är nu ett par spännande dygn innan vi vet vem som får platsen. När det gäller kommunen behåller vi våra 5 mandat även om vi minskade rent procentuellt. Så för min del vore det högst otroligt om det inte iallafall blir en ersättarplats i Kommunfullmäktige. Skulle vara så grymt kul. Men först ska det bli väldigt intressant att se om man lyckats skrapa ihop några kryss. :)

Annars är det svårt att riktigt definiera känsloläget. Kanske är det bara för att man är såå grymt trött men ändå har några dagar kvar på jobbet, vilsenhet inför framtiden, tomheten efter intensiteten och rädslan att det nu ska kännas ensamt som också spelar in för känslan av lite vemod. Jag vet inte nu, men kanske om några dagar...

Lägenheten ser ut som ett bombnedslag men det känns mer lockande att gå in till Lina så skiten (bokstavligt talat) får vänta...