Man blir mer när man lämnar...

...Precis när jag flyttade från Småland var det som att jag nästan skämdes lite för att jag var uppvuxen där. För att jag liksom var både pingstvän, kristdemokrat och nykterist. Nästan lite för mycket liksom. Nu några år senare presenterar jag mig gärna som smålänning. Samma sak med Pingstvän. Jag identifierar mig och känner mig mer som en del av pingst nu när när jag inte längre är medlem däri. Är det för att man liksom inte behöver men kan ta ansvar som man tycker att det känns rätt okej att göra det. Eller vad beror det på?

By the way, chansen att jag blir formell pingstvän igen är större än chansen att jag bosätter mig i Småland...