Skrämmande

Läser på SVT om hur ätstörningar kryper allt längre ner i åldrarna. Så skrämmande och verkligen dags att vi vaknar upp och gör någonting. Jag är så trött på all kroppshysteri, trött på att de egna tankarna riskerar att trilla dit, trött på att vi inte tror att vi själv (och andra) mår dåligt av allt detta vikttjöt och föreställningen att vi blir lyckligare om vi behåller drömbilden om "den perfekta kroppen". Själv har jag fått se allt för många fina vänner må dåligt på grund av ätstörningar att jag en gång för alla har bestämt mig att jag inte ska hamna där själv och att jag inte vill vara en orsak till att någon annan hamnar där. Jag har inte vägt mig på 7 år och planerar att aldrig göra det igen. Tänk om fler skulle kasta ut vågen! och låt mig säga igen, det är en sak att inte vilja äta massa onyttigheter hela tiden och att hålla igång men kunna unna sig ett och annat ibland. Det har jag defintivt inget emot. Men snälla, prata inte om din vikt, fetthalter, förbränning, magar och dylikt. Det kan få någon annan att må riktigt dåligt och det är väl ganska onödigt (milt uttryckt). Jag drömmer om ett samhälle som inte präntar i småflickor från unga år att vägen till att få killar och bli lycklig i allmänhet inte går via vägning, träningshysteri eller att säga nej till livets goda utan där vi var och en får lära oss att acceptera och älska oss själva och därmed också kunna älska våran nästa som oss själva. Vem har bestämt idealen vi kramaktigt försöker uppnå?