fredag, maj 27, 2005

Ge barn rösträtt

Tänkte att det är dags att sticka ut hakan lite... Är det inte dags att vi ger människor rösträtt från den dagen vi föds? Nu kanske du skrattar och tänker: "är hon helt knäpp eller?" Så reagerade en lärare som under min första termin på statsvetenskapliga institutionen i Göteborg skrattade och ifrågasatte relevansen när jag frågade om det fanns teoretiker som hade hävdat att just detta var en god idé. (det tog lång tid innan jag vågade ställa någon fråga igen då detta var min första handuppräkning på universitetet) Glad blev jag därför nu när jag av en händelse dök på Stefan Olssons argumenterade uppsats i ämnet. Det är väl tvärtom ganska rimligt att rösträtten inte flyger på en bara för att man uppnår en viss ålder. Så, någon som håller med?

7 Comments:

Blogger Julia said...

jag är förvisso en extremt ironisk person men här har jag nog lyckats vara relativt oironisk hittills.
Sen att du tycker att jag har fel är väl en annan sak...

11:55 em  
Blogger Julia said...

Precis, jag försökte lägga ett yrkande till behandlingen av KDU:s handlingsprogram som gick ut på just detta som du säger. jag lade dock ner det.. (även om ngn trodde att det skulle gynna kristdemokraterna eftersom frikyrkligt folk i regel skaffar fler barn ;)) Hade ju annars varit coolt om vi hade tagit ställning för det och satt kraft bakom orden att värna våra barn!

12:06 fm  
Blogger Dag Elfström said...

Jjag tycker idén är bissar. För det första så mognar man med åldern, man förstårr hur samhället fungerar och kan sedan ta ställning till vilket parti man vill stödja. Att föräldrarna förvaltar sina barns röster tills de är myndiga skulle jag kunna tänka mig, men att barnen själva skulle förfoga över sin röst är en ytterst obra idé. I ungdomen ingår det att vara radikal, om barn fick rösta skulle vi säkerligen ha både nationaldemokrater och sverigedemokrater i riksdagen. På min skola fick exempelvis nationaldemokraterna 6% i skolvalet. En röst per familj som högern förespråkade på 10-talet är en mycket mer sund idé, även ifall den är orealistisk.

1:48 fm  
Anonymous Anonym said...

Douglas:

Vill man hålla fast vid detta argument finns det en klok väg att gå, nämligen att låta föräldrarna förvalta barnets rösträtt till myndighetsdagen. Då kan fortfarande barnens röst göras hörd (genom föräldrarna).

Men det är ju här personalismen blir så konstig... Om en person antas kunna tala för en annan, vad är det då som hindrar att familjefadern för makans talan, eller slavägaren sina slavars? Det far gör är ju alltid det rätta, liksom.

Oavsett om detta är väsenskilt från väldigt obehagliga ideer om andra naturliga hierarkier i mänskliga relationer, eller bara låter väldigt likt, så får det ändå oacceptabla konsekvenser. naturligtvis finns det ett behov av skydd för den privata sfären, och att få uppfostra sina barn efter eget huvud (så länga man inte skadar eller kränker dem). Men att tro att det skulle finnas nivåer mellan individ och stat som kan ställa legitima krav på politiskt inflytande är dumt, eftersom det lämnar öppet för extremt mycket godtycke, det är paternalistiskt, och dessutom är det odemokratiskt.

Nu måste ni väl ändå förstå varför det inte håller att vara kristdemokrat?

Olov

12:37 fm  
Anonymous Anonym said...

Fast så är det ju inte... Utan att ha kommit längre än B-nivån på stats så drar jag mig till minnes något om att "all offentlig makt utgår från folket", dvs i den mån HSB utövar offentlig makt över ungarna så har han fått den av de medborgare som fullt ut tros kunna hantera de rättigheter och skyldigheter som följer med medborgarskapet. samhällskontrakt, typ. Det är väl okej för föräldrarna/ familjeöverhuvudet att bevaka sina barns intressen i den privata sfären. Men att gå därifrån till att de ska kunna representera någon annan i offentligheten, det är ju något helt nytt och verkar bygga på helt andra ideer än de som ligger bakom regeringsformen.

Ser förresten (missade det igår) att Dag med hjälp av dina och Jullans argument talar sig varm för en återgång till tiden innan den kvinnliga rösträtten. Varningsklockorna borde börja ringa då...

Olov

2:17 em  
Anonymous Anonym said...

Det jag gillar är väl att medborgaren får rättigheter i den utsträckning som hon eller han kan hantera skyldigheterna som hänger med i paketet. Sen gillar jag tanken på att vuxna människor har vilja, kunskap och möjlighet att ta ansvar för sina egna liv och bör få det (ibland behöver folk stöttning, nån gång tom förmyndarskap, men i regel, liksom).
Så om man lägger ihop dem så är det väl bra att det finns en generell rösträttsålder som gäller lika för alla. Jag kan tänka mig att flytta hela paketet neråt i åldrarna (typ rösta vid 16, straffmyndig vid 14), men i stora drag är det nog bra som det är.

Olov

2:55 em  
Anonymous Anonym said...

Hjalp. Jag delar verkligen er syn pa foraldrarna som basta forsvarare av sina barns intressen, sjalvklart. Men ANDA kan jag inte ga med pa att de ska forvalta nagonting sa principiellt annorlunda som rostratten. Att stalla foraldrarna mot farbror Goran tycker jag ar en aning forenklat.

Jag undrar om ni overhuvudtaget anser det vara problematiskt att det rent teoretiskt skulle vara mojligt att forvarva fler roster att disponera, genom att skaffa fler barn? Aven hos mig ringer varningsklockor nar rostratten gors till en vara som kan multipliceras utan begransning. Om principen om 'en manniska, en rost' ar sa helig, varfor ser ni det ej som problematiskt att man likval maste gora avkall pa densamma i ert forslag?

Dessutom finns uppenbara praktiska problem, kanske adresserar ni inte dessa eftersom ni inte tror pa iden fullt ut? ;-) 'Foraldrarna' bestar ju inte av en enhet utan av tva individer, som alltsa ska samsas om en tredje parts politiska rattigheter. Jag tror att det skulle vara tillrackligt svart att enas kring barnets politiska intressen i en 'karnfamilj' dar mor och far lever tillsammans (vilket ju inte ar nagon som helst garanti for att de ska hysa samma politiska asikter), for att inte tala om vilka problem det skulle skapa i familjer dar foraldrarna lever isar, ena foraldern ar franvarande eller det rader en konflikt i familjen.

Jag instammer dessutom med Olovs tal om paternalism. Det faktum att en man RENT TEORETISKT skulle kunna forvarva 100 roster under ett ar medan en kvinna av naturliga skal maximalt skulle kunna utoka sin rostratt med en rost varje niomanadersperiod gor att forslaget inte bara ar praktiskt ogenomforbart utan dessutom hogst ojamstallt.

Oj vad det har blev langt :-)

11:17 fm  

Skicka en kommentar

<< Home