Pingst vs nationaldag 1-0

På fredag är det så dags för den 6 juni, Sveriges nationaldag. Numera är den ju helgdag. Detta dissar jag, tyckte att annandagpingst var betydligt trevligare att fira. Dessutom står pingsten på de flesta sätt i motsats till nationalism. Och det är liksom svårt att helt frikoppla (erövra)nationaldagsfirande från nationalism, jag kan inte se riktigt hur det kan gå till. Visserligen finns det saker jag skulle kunna fira på nationaldagen: att det är en ledig dag, att vi får bo i en demokrati. På flera håll i landet anordnas nu medborgarskapsceremonier, ett festligt tillfälle för nyblivna svenska medborgare. Detta initiativ är bra men samtidigt tycker jag att det är alldeles för få som får medborgarskasp och att det dröjer alldeles för länge. I dagens värld känns det tämligen konstigt. Borde snarare vara att man bestämmer vart man vill bo och så gör man det.

I vilket fall som helst. Flaggviftande, nationalsångssjungande och monarkivurmande är inte mina starkaste grenar. Jag förstår liksom inte vad syftet är.

Jag håller fast vid att jag diggar pingsten. Den helige ande kom över lärjungarna precis som Jesus lovat. Den helige ande känner inga nationella gränser eller sociala hierarkier och bryter traditionella mönster. I samband med detta kom också tungotalet i funktion för första gången vilket också bryter med traditionella språkbarriärer.

Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

Gal 3:28

Så hur ska jag bäst spendera denna lediga dag? Kanske helt enkelt till att njuta av delar av Guds skapelse; naturen och människan?