Frälsning: alltmer poppis...

...åtminstonde i teorin. Läser att den årliga SOM-rapporten från opinionsmätningsgiganterna på GU visar att unga värderar frälsning mer än de äldre. Magnus Hagevis förklaring är att unga är svältfödda på religion. Samtidigt så är det intresset som ökar men inte handlingarna.

Jag tror att människan består av mer än kropp och själ, hon har också en ande. Materialismen kan inte tillfredställa människans alla behov. Därför är det i sig inte förvånande resultat som undersökningen kommer med.

Hur ska man då möta detta från kyrkans sida? Det fungerar inte att gömma undan det övernaturliga och hoppas på att senare få väcka intresse för detsamma (typ, vi försöker ta bort allt som kan påminna om Gud och ordnar bara "neutrala" aktiviteter i kyrkan och hoppas att det andliga intresset vaknar vartefter). Samtidigt så måste det övernaturliga och naturliga hänga ihop. Annars känns det fattigt. (typ vi jagar andliga kickar men i själva verket betyder det inget mer för vare sig mig eller min omgivning än just den stund av känslomässig kcik jag får.)

Vilken utmaning.