Om att visa sitt rätta ansikte

Läser i alltid lika eminenta Dagen ett reportage om David Kronlid som bytt parti från Kristdemokraterna tillSverigedemokraterna och som nu innehar en plats i Landstinget i Örebro.
Rent åsiktsmässigt känner jag att vi står ungefär så långt ifrån varandra som man kan och jag är därför oerhört glad att han bytt parti och inte stannat inom kristdemokraterna där det rimligtvis inte borde finnas utrymme för den typ av åsikter David ger uttryck för. Iallafall inte om man räknar efter principprogram och inte populäritet. Och det borde man ju göra. Sen är jag såklart på ett sätt ledsen för det hela, eftersom personen ifråga någon gång måste ha trott att det fanns en plats i kristdemokraterna. Här har vi misslyckats. Det ger antagligen inte höga siffror att vara radikal förespråkare för en generös flyktingpolitik och fler moskébyggen (om det efterfrågas såklart) men vad ska man med höga siffror till om åsikterna inte bygger på kristdemokratiska ideér?

Läs också gärna Dagens ledare med anledning av reportaget. Ledaren har rubriken "Muslimer är välkomna"