Om Barnens första tid
Fick nyss frågan av en bloggläsare om varför jag gillade Hägglunds utspel om familjepolitiken i Svenskan häromdagen. Var det för att jag inte uppskattar partiets linje eller för att jag diggar kompromisser. Det är det första. Jag tycker frågan om exakt hur man ska utforma regler kring familjepolitik inte är speciellt lätt men jag tycker några utgångspunkter är viktiga. Alla gäller naturligtvis generellt och inte i exakt varje specifikt fall. Det finns naturligtvis många fall där det inte fungerar och olika omständigheter kräver olika lösningar. Men... :
- Barn mår bra av tid med sina föräldrar.
- Föräldrar mår tid med sina barn.
- Mer makt vid köksbordet
- Fler alternativ såsom flerfamiljssystem, vårdnadsbidrag, dagmammor/pappor etc. (detta är väl iof inte främst aktuellt under barnets första tid vilket primärt är det jag diskuterar här)
Med dessa utgångspunkter borde jag kanske applådera partiets hållning där man vill slopa dagens pappa-månader. MEN.
Jag tycker att det är viktigt med både en mamma och en pappa. Precis som partiet. Jag tycker exempelvis att bara olikkönade par ska ha rätt att adoptera. Men jag tycker att det är viktigt att barnen inte bara har en mamma och en pappa på pappret utan också i realiteten. Jag tror inte på kvalitetstid utan att kvantitet är kvalité. Jag tycker alltså att det finns ett värde som står emot värdet om att familjer själva ska bestämma, nämligen värdet att barn behöver tid med både sin mamma och sin pappa.
Därför anser jag att något behöver göras, om än temporärt, för att ta bort en del av de hinder som gör att pappaledigheten fortfarande är så låg... Löneskillnader och könsstereotyper avskaffas inte över en natt men kan vi hjälpa till lite vore det naturligtvis bra. Exakt hur jag vill ha det vet jag inte riktigt. Bonusar och skattereduktioner får jag läsa på om. Innan har det främst varit kvotering som har diskuterats och då har jag tyckt att en lång (längre än idag alltså) föräldraförsäkring delad på tre (ma, pa och valfritt) har varit en sympatisk övergångslösning. Men som sagt, jag får fundera vidare...
posted by Julia @ 8/17/2006 08:22:00 em
2 Comments:
Jag tycker att det var ett döbra utspel. Däremot blir jag lite tjurig när vi får typ uppmaningar om att vara tydliga med att vi "minsann inte har förlorat vår själ"...och typ ska uttala oss nästan negativt mot utspelet. Sunkigt tycker jag!!!
Om vi vill stödja äktenskapet borde vi aktivt stödja att pappor tar ut större del av föräldrarledigheten med morötter som dessa! Om vi anser att barn behöver både mamma och pappa så kan det knappast handla om att det krävs en pappa för att dra in den feta lönen, eller lira lite fotboll på semestern - eller? Nej - det måste väl ändå handla om tid för barnen - som vi pratar så mycket om! Jag tycker att det är riktigt kristdemokratiskt att aktivt uppmuntra och subventionera dem som arbetar för att få mer tid med sina barn - båda föräldrarna!
jag visste väl att jag kunde räkna med dig ;)
Undersökningar har uju visat att jämställda förhållanden är lyckligare. DEtta är något som ju inte minst barnen mår bra av också och det bör därför uppmuntras!
Skicka en kommentar
<< Home