Leijonborg och religionen

Min favoritpolitiker heter inte Lars Leijonborg. och ännu mindre nu efter den här helgen. I lördags lyssnade jag på intervjun med LL i den synnerligen intressanta intervjuserien i p1:s Människor och tro. Jag har all respekt för att man inte vill dela bilder av sin Gudsrelation med hela svenska folket men jag kunde inte värja mig mot känslan att LL helst gjorde sitt bästa för att framstå som så lite troende och frikyrklig som möjligt trots att han de facto är medlem i svenska missionskyrkan. På seriösa frågor om skapelse, Intelligent Design och Darwin skrattades det nästan bort med att "det vetenskapen en gång för alla har bevisat har den bevisat" även om LL iof inte förnekade människors behov av att det borde finnas något mer bakom. Hursomhelst, jag kände mig lite ledsen efter intervjun. Kanske för att jag är en såndär läskig fundamentalist som inte omfamnar allt Darwin sagt och som faktiskt tror att det finns en skapare bakom det vi ser och lever i. :)

Sen då dagens nyhet om att Folkpartiet vill se ett stopp för nyetablering av religiösa friskolor. Självklarheter som att skolorna ska kontrolleras förs fram - men vem vill inte det? Återigen talas det mest om religion som något farligt, något som riskerar att indoktrinera våra barn och självklart fastnar fokus på friskolor med muslimsk profil...

Så... vad har egentligen hänt med folkpartiet? Anser partiet att religion och troende människor främst är ett problem för det "vetenskapliga" och "upplysta" Sverige? För typ 6-7 år sen hade jag tom lite "folkparti-ångest" tillsammans med en vän. Jag kan lova att den på alla sätt är försvunnen.