Att man aldrig lär sig...
När solen tittar fram är det ju lockande att ta del av den. Satt ute i "trädgråden" mitt på dan. Det blåste och trots att jag visste att solen inte tog så kunde mitt rationella jag inte vinna över den del av mig som ville stanna kvar. Så nu sitter jag här med liga lagom brända axlar, yrsel och tunga ögonlock. Typiskt. Men jag är ganska munter ändå.
1 Comments:
Jullan, det är sååå skönt att det finns andra som är i ens egen situation ibland också =)
Skicka en kommentar
<< Home