Utmattad

besökte i helgen KDU:s riksmöte. Satt ordförande en del och ger mig själv godkänt för de insatserna. Att träffa mycket trevligt folk var naturligtvis också väldigt trevligt men generellt sätt så är den bestående känslan av tillställningen bedrövelse. Jag pendlar mellan uppgivenhet, sorg och ilska. Kan inte riktigt bestämma mig för hur det känns. Jag återkommer med mer kommentarer.