Jag avskyr Göteborgsvarvet

Cyklade hem från ballongutdelningen och kom tydligen till Slottskogen några minuter innan start. Hur kunde jag vara så puckad att jag tog den vägen? Hursomhelst, helt plötsligt befann sig jag och min cykel omringade av massa sportfanatiker och jag kom ingen stand. Trött, hungrig och stressad för jag visste hur mycket jag skulle behöva skriva i det kära hemmet. Kom på snilleblixten att bege mig via en skogsväg. Den ledde bara till ännu mer folk. Jag släpade cykeln över stängsel men vart jag än kom fanns det någon avspärrning alternativt skrikande man som sa att bara de tävlande fick röra sig på gatan. Och jag kunde liksom inte låtsas tillhöra den skaran med min turkosa cykel i släptåg. Till slut, när tårarna brände bakom ögonlocken tog jag mig ur labyrinten. Jag kom hem. Nu har jag bestämt mig, jag avskyr Göteborgsvarvet.