Lantis...

Sedan tre år går jag till samma frisör. Blir alltid nöjd och det är så gudomligt skönt när hon tvättar och drar i håret...
Hursomhelst. jag känner mig alltid som värsta lantisen. Ringer alltid de dagar när jag känner mig allmänt risig för det är då behovet av ett frisör-besök verkar vara störst. Kommer dit lite allmänt håglös. Vår konversation är alldaglig men medans frisören pratar om de coolaste uteställena hör jag mig själv berätta att jag älskar frågespel och att jag ska tillbringa min semester med familjen. Ett val jag iof är hur nöjd som helst med men ja...snart 24 år och singel, ni hör ju hur det låter. Sedan kommer vi alltid in på hur jag "gör med mitt hår".
-"Brukar du köra på lockar"?
- jag: "det blir väl som det blir"
- Du kan låta håret självtorka
- jag: jag har ingen fön

När jag sedan ska gå frågar hon alltid om jag behöver något. Mitt svar är alltid det tråkiga: nej. Idag hörde jag mig själv till och med säga "jag har fått något sånt där klet av min mamma". Nyss kom jag på att det inte stämmer. Jag har fakstikt köpt det själv, iof påhejad av mamma.

Jag älskar att gå till frisören och ser fram emot nästa gång...