Om att vara ute i sista...

Lite väl sent insåg jag att bussen skulle gå om tio minuter och att jag hade tung väska plus en bra bit att gå. Dessutom hade jag inte köpt biljett. Sprang hela vägen och när jag kom fram till bussen möttes jag av "jamen, se där kom en till". Trots alla mina mardrömmar om at missa tåg och bussar och en vilja att behålla något unikt gentemo min käre bror som jag redan är mycket lik så har jag börjat vara ute i sista minuten.

Skärpning Jullan!

Nu är jag i Huskvarna hos föräldrarna. Har kollat in deras nya hus och träffat David och Rebban. Ska försöka bli klar med uppsats samtidigt som mor och far servar mig med mat o kärlek. Mums.