Puh...

Efter det obligatoriska skrivarkrånglet på morgonen men panik och svettningar som ingredienser tågade jag in på stats med en kvarts marginal. Nu är uppsatsen inlämnad men någon lättnadskänsla har inte infunnit sig. Snarare tvärtom. Självkritiken gör sig påmind men jag inser att jag aldrig hade tyckt att det hade varit gott nog. Så vi får se.

Jag anser att de tunga känslorna inte bara beror på detta utan även utmattningen efter KDU:s riksmöte. Utmattningen går visserligen inte att jämför med de två senaste åren med ordförande val men likväl så känns ett par dygns sömn väldigt, väldigt lockande.

Det var som vanligt fantastiskt kul att träffa fina vänner och att få stå i talarstolen. Jag fick dock reservera mig mot en hel del beslut jag ansåg och fortfarande anser är tokiga. Några av dessa:
- Platt skatt
- Att KDU förespråkar sänkt moms på drivmedel inkl.bensin
- Att KDU uttalar sig som "borgerligt"
- Att vi förespråkar 18-års gräns på krogen
- Att vi accepterar svensk vapenexport

Av dessa frågor var jag mest aktiv i den om "borgerligt". Jag kan inte finns något mer intetsägande ord att kalla sig... yerk.

De saker jag gladde mig åt var bland annat:
- Fortsatt ja till fri invandring
- Vi upphör att erkänna "närhet" till andra ideologier såsom värdekonservatism
- Tor Andres (vår norske gäst) ironiska och fina tal som bland annat behandlade borgerlighet och bensinpriser
- Att vi vill behålla systembolaget.

Att KDU går mot höger är tydligt och har så varit de sista åren. Det är med sorg i hjärtat jag tar vissa debatter som jag inte trodde jag skulle behöva ta inom mitt eget förbund. Jag lämnade i och med riksmötet förbundsstyrelsen efter tre år genom att komma på sista plats av de kandidater som ställde upp. Det var inte självvalt men var väntat och känns skönt. Jag tar det som en komplimang att min profil provocerar så mycket och förstår att många gladdes över tilltaget. Att miljön i ett ungdomsförbund många gånger är oerhört hård med påhopp, personliga svek och starka meningsskiljaktigheter är ingen hemlighet. Men jag tror vi alla, och inte minst jag, skulle må bra av att försöka tillämpa den gyllene regeln lite mer.