halka
Det är TOTALT livsfarligt att vara ute och gå här nu... När jag nyss gick hem så ramlade jag pladask på gatan. Hade varit ännu värre om inte Johanna hade hjälpt mig upp... Räknar med rejäla blåmärken. Kvällen var annars så fantastiskt trevlig. Anne och Johan friade födelsedagar och till dessa festligheter bjöds jag in tillsammans med de helt fantastiskt charmiga damerna Wanja och Karin. Sist jag träffade dem var på Johans stora 50-års fest för ett år sen och de var till och med ännu trevligare och skojigare än jag minns dem. Jag och Johanna avslutade med att konstatera att vi ska bli ungefär som dem när vi blir stora. er fram emot det.
posted by Julia @ 2/18/2006 12:23:00 fm
4 Comments:
Will you still love me, will you still need me when I´m 64? Då kommer vi halka omkull för jämnan vännen:-) Det är lika bra att vi skaffar broddar nu genast...Men inte såna med metallpiggar för dom kan rispa våra parkettgolv!
oja, det låter mycket bra. Förhoppningsvis finns det varsin trevlig gubbe som kan plåstra om då också.
....och tappa upp goa fotbad efter våra fjällvandringar och läsa god litteratur högt för oss i brasskenet...Kanske något av Roald Dahl. Alla hjärtans dag sätter verkligen spår flera dagar efter.
Ring GP! Kdpolitiker rasar;-) Låt våra äldre (och yngre...) (s)luta slira runt på stadens gator. Vi är djupt oroade för alla de som drabbas av osv
Skicka en kommentar
<< Home